Einstürzende Neubauten!
För alla som är intresserade av ett visst mått av oväsen och mystik är det en grupp jag starkt rekommenderar. Deras första skivor är vädligt svårsmälta och låter inte särskilt bra rent ljudmässigt, men dom har nåt speciellt. Skivorna från 80-talet innehåller lite för mycket motorsågar och plåtskrammel, tillome för min smak.
På 90-talet hände det grejer. Jag har inte hunnit lyssna noga på alla skivor men vissa verkar bättre än andra.
Ende Neu (-96) verkar vara lite "poppigare" än deras andra skivor, om man kan använda det ordet på en grupp som denna.
Framför allt
Perpetuum Mobile (-04) har jag hajat till på. Väldigt lugn, väldigt dunkel, väldigt på tyska.
De har gått från att få fram musik ur rent oväsen till att numera använda skrammel och oljud för att förhöja eller förstöra stämningen där det passar.
En bild från deras första platta, instrumentuppsättning.
