Komplementär eller kvasikomplementär?
Komplementär eller kvasikomplementär?
Vad innebär termerna komplementär respektive kvasikomplementär när det gäller förstärkare? Jag har förstått så mycket att det senare är en äldre kontruktion som inte använts inom HiFi sedan 70-talet, men skulle vara mycket tacksam om någon kunde förklara litet mer!
Elektrofon Tonträff (vit)
OA-5K typ 1 (valnöt)
OA-6 typ 2 (teak)
OA-14 (svarta)
OA-5K typ 1 (valnöt)
OA-6 typ 2 (teak)
OA-14 (svarta)
Effekttransistorerna i en effektförstärkare består vanligen av ett sk. komplementärt par,
(en NPN och en PNP transistor). Transistorerna är i princip likadana men med plus och minus omkastade, (man kanske kan se dem som spegelbilder av varandra?), den ena transistorn (NPN) driver signalens positiva halvperiod, den andra (PNP) driver signalens negativa halvperiod.
På 60-talet och i början av 70-talet, då kiseltransistorer var relativt nya på marknaden, hade man problem med att tillverka effekttransistorer som komplementära transistorparpar. Däremot fanns det hyfsat billiga och effektstarka NPN transistorer.
I en kvasikomplementär koppling sitter två likadana effekttransistorer, vanligen av NPN typ. Den del som driver negativ halvperiod fungerar inte riktigt likadant som den del som driver den positiva halvperioden. Det betyder att risken för att utsignalen inte är helt symmetrisk i ett kvasikomplementärt steg är större, dvs. det blir olika förvrängning i den positiva halvperioden jämfört med den negativa halvperioden.
Nu tror jag inte att man ska överdriva problemen, en väldesignad kvasikomplementär förstärkare kan vara bättre än en mindre väldesignad helkoplementär.
(en NPN och en PNP transistor). Transistorerna är i princip likadana men med plus och minus omkastade, (man kanske kan se dem som spegelbilder av varandra?), den ena transistorn (NPN) driver signalens positiva halvperiod, den andra (PNP) driver signalens negativa halvperiod.
På 60-talet och i början av 70-talet, då kiseltransistorer var relativt nya på marknaden, hade man problem med att tillverka effekttransistorer som komplementära transistorparpar. Däremot fanns det hyfsat billiga och effektstarka NPN transistorer.
I en kvasikomplementär koppling sitter två likadana effekttransistorer, vanligen av NPN typ. Den del som driver negativ halvperiod fungerar inte riktigt likadant som den del som driver den positiva halvperioden. Det betyder att risken för att utsignalen inte är helt symmetrisk i ett kvasikomplementärt steg är större, dvs. det blir olika förvrängning i den positiva halvperioden jämfört med den negativa halvperioden.
Nu tror jag inte att man ska överdriva problemen, en väldesignad kvasikomplementär förstärkare kan vara bättre än en mindre väldesignad helkoplementär.
Högtalare:OA14, OA14.2Y, OA5-I,OA5-II, DIY-OD11/OA50-hybrid
- Kjell Kranzberg
- (40+ posts)

- Posts: 42
- Joined: Wed 10 Aug 2005, 21:31
Kvasikomplementär koppling behöver inte alls betyda ökad övergångsdistortion. På 70-talet hade Harman Kardon en serie receivers; 330, 630, 930. Dessa är kvasikomplementära och har perfekt fyrkantvågssvar. Ingen övergångsdist alls (nästan). Noga matchade utgångstrissor och hård motkoppling var medicinen. Dessa receivers ansågs vara bland de bästa på den tiden och de betingar fortfarande höga begagnatpriser.
I övrigt har Berma rätt.
I övrigt har Berma rätt.
Lustigt nog råkade det vara därför jag frågade; jag har en 930 själv till mina OA-14. Och det låter bra!Kjell Kranzberg wrote:På 70-talet hade Harman Kardon en serie receivers; 330, 630, 930.
Till Bermas försvar, så skrev han t.o.m.:I övrigt har Berma rätt.
Nu tror jag inte att man ska överdriva problemen, en väldesignad kvasikomplementär förstärkare kan vara bättre än en mindre väldesignad helkoplementär.
Elektrofon Tonträff (vit)
OA-5K typ 1 (valnöt)
OA-6 typ 2 (teak)
OA-14 (svarta)
OA-5K typ 1 (valnöt)
OA-6 typ 2 (teak)
OA-14 (svarta)
- Kjell Kranzberg
- (40+ posts)

- Posts: 42
- Joined: Wed 10 Aug 2005, 21:31
Who is online
Users browsing this forum: No registered users and 49 guests
