Nya högtalare - nytt projekt?

[dalla]

Hej!

Man kan göra som man vill, antingen bygga nytt filter eller modifiera det gamla.

Angående hur trötta diskanterna möjligen är så kolla genom att både lyssna på dem en och en genom en tom hushållsrulle samt spela musik som låter illa till dåliga diskanter. En del gitarrer, cymbaler och applåder kan vara ganska avslöjande tycker jag.

Med vänlig hälsning

Martin

Bra tips!

Det kostar en del men det sparar massa tid. Grafpro i Växjö bygger nya filter anpassade för dom nya diskanterna. Färdiga och bara att skruva i och ansluta. Dom kostar 1500 för ett par, alltså 8 Obi (2600) och filter (1500) = 4100. Han har också skrivit en pedagogisk steg-för-steg anvisning på Faktiskt .se som jag använde när jag byggde om mina filter till ett par OA 12:or där jag använder dom nya diskanterna. Då kostade bägge filtren ca 400 kr. (lösdelar på HiFiKit) Lite svett och en kallödning senare fungerade allt perfekt. Det är ingen himmelsvid skillnad på ljudet men den finns där. Och man behöver inte vara rädd för att bränna Obi-diskanterna som är oerhört mycket mer effektiva och mer robusta än dom gamla Peerlessvarianterna.
Sen brukar dom gamla diskanterna inte vara så pjåkiga på OA 14. Däremot så brukar dom inte må bra på gamla OD 11:or.

En bra test för gamla diskanter är gitarrljudet på Lou Reeds "Magic and Loss". Det var så jag upptäckte att en diskant inte lär bra på en av mina OA 14.

http://www.grafpro.se/carlsson.html

Bra med det färdiga alternativet för filter men jag gillar att löda så jag gör nog ett försök själv först. Slutar säkert med en beställning ändå...


En helt annan fråga. Har diskanterna någon påverkan på mellanregistret? Upplever idag att ljudbilden inte är helt sammansatt. Klang i diskanten och relativt bra bas. Men saknar helhet och dynamik som jag tycker mellanregistret borde knyta samman. Vill tro och hoppas att nya diskanter är lösningen men mitt rationella tänkande säger att detta är begränsningen med en 6,5" bas/mellanregister i OA14, och att jag egentligen vill få ut mer än vad jag kan få.

[momus]

Diskanter, mellanregister och 6,5 tumselement?

OA 14 kan låta tunna och tråkiga. Dom kan också låta feta och fullödiga. Det paradoxala är att dessa högtalare som är gjorda med rummet som en integrerad del av konstruktionen är tämligen rumskänsliga. Men ofta så glömmer man bort att det även gäller andra typer av högtalare. Så om OA-varianterna är känsliga för var dom står, så gäller det i hög grad alla högtalare.
Att bristen på bra mellanregister skulle bero på det relativt lilla 6,5 tums elementet tror jag knappast. Visserligen delar filtret ganska långt ner (strax under 2000Hz) så diskanterna får mycket att göra, men jag trodde inte mina öron när jag jämförde OA 116 med OA 50.4. Den lilla tämligen enkla konstruktionen målade upp en ljudbild som trotsade all beskrivning. Jag kommer ihåg att jag efter lyssningen gick fram till högtalaren och stirrade misstroget på det lilla elementet och frågade mig själv, "hur är det här möjligt"?
På den här sajten så diskuteras det ofta om olika element, vinklar, coating, filter och andra högtalarspecifika parametrar. Men för mig har dom i särklass största förändringarna i ljudet uppstått då jag t ex bytt ut två fåtöljer till en soffa. Eller spelat i ett rum med träväggar respektive gips och betong.
Dessutom har förstärkeriet en stor betydelse. Det mest paradoxala jag varit med om är ett par OD 11:or som drevs av en välkänd stereoreciever som "ska låta bra, mäter bra och har bra rykte. Det lät som ljudet knappt orkade ta sig ur högtalarna. Men ett byte till en annan lika känd och välrenommerad förstärkare gjorde stor skillnad. Nu lät det fast och sensuellt. Men ingen av oss som var med vid lyssningstillfället kunde komma på vad det berodde på. Själv driver jag mina OA 12:or med transistor och klass A och det är ett ljud som passar mig och rummet perfekt. Det lite ljusa eller slanka ljudet som ibland associeras med sjuttiotalarna finns här ingenting av. Men jag tror att jag har ett bra rum, betongväggar, hyfsade reflektionsytor och en strömkapabel förstärkare. Och så finns det där luftiga, otvungna ljudet som jag har vant mig vid från Stig Carlssons konstruktioner. Men som förstås någon annan tycker låter "ljust" och diffust.
Bäst hitills, för mig i alla fall, var nog OA 5 MMX på LTS:mötet för några veckor sedan. Bertil Alvings inspelning från 1973 av ett orgelstycke av Messiaen var nog bland det mest "naturtrogna" jag någonsin hört. Studio 4 bara försvann och ersattes av en kyrkoorgel. Jag är övertygad om att Stig Carlsson skulle varit mycket nöjd om han fått höra det här. Och det konstiga är att den här studion inte alls är optimal för den här typen av högtalare. Plus att den är för stor. Men det lät fantastiskt. Så, var hamnar vi? Det kanske är så att OA5 MMX är perfekt för Messiaen och Bertil Alving och Studio 4. Men att Led Zeppelin 1 låter ljust och hårt med OA 14 i ett annat rum med ett annat förstärkeri (vilket den gjorde för ett tag sedan hemma hos mig i ett annat rum).
Men det här skulle handla om 6,5 tummaren och om den skulle vara "otillräcklig". Det tror jag absolut inte. Efter att ha levt över trettio år med Stig Carlssons konstruktioner så handlar det snarare om rummet och kringutrustningen, än om det här mycket kapabla lilla elementet.
(F 87:an i MMX är ju på 7 tum och har aningen större konarea än B 65. Hur det elementet lyckades trolla bort väggarna i Studio 4 är för mig ett mysterium, men ett behagligt sådant).

[dalla]

Tack momus för denna mycket intressanta upplevelsebeskrivningen av hur hörtalare och framförallt Carlssons är något organiskt och inte död teknik. Skall lyfta min blick från elementen till hela rummets förutsättningar. Önskar också att jag hade fler förstärkare och kringutrustning att testa mellan. Har idag en UD-M30 vilket kanske är helt fel för mina OA14?

Vad innebär en 50.4? Hittar inget om den...

[dalla]

Okej nu sitter det 8 nya T22 i Y-montering och modifierade filter enligt HiFi Kits ritning. Min upplevelse är följande.

Började med att bara byta i vänsterhögtalaren eftersom jag ville testa skillnaden mellan orginalet. Kopplade bort högerhögtalaren samt bas/mellanregister för att bara lyssna på T22:orna och blev tämligen besviken. Ett svagt diskantljud från de 4 högtalarna hördes, inte större skillnad när jag krämade på heller, fortfarande lågt. Switchade till gamla orginalen i högern och det märktes ingen större skillnad mot de nya diskanterna heller. Med lite mer switchande mellan kunde jag endast höra skillnaden att de gamla lät högre och lite gällare (vanliga S-swichandet?). Lite besviken att ha lagt ut drygt 3000kr utan någon större skillnad skruvade jag i de nya diskanterna och lödde ihop filtret för högern också. När allt satt samman satte jag på något akustiskt för att försöka ge Stigs vision en ärlig chans. Nu föll poletten ner...

Genom att som jag upplever att T22:orna låter lite lägre gifter de sig samman med B65oa II:an. Jag blir tvungen att höja ett par snäpp för att få samma volym som tidigare vilket också innebär att basen får jobba lite mer. Den lilla extra baskompensation jag hade på innan kan jag numera ta bort helt. En ståbas i E.S.T reste håret på mina armar och Regina Spektors högsta toner känns otroligt fria och luftiga. Skall inte hymla med att mycket musik fortfarande känns ganska instängd av någon anledning, men oftast överaskas jag av att röster och instrument plötsligt frigörs och fyller rummet. Ja det är just röster och enskilda instrument som mina OA14 verkar trivas bäst med. Det är nog dessa mänskliga dra som gör att jag kommer bli nyförälskad i mina fullt uppgraderade OA14.