Lyssningsintryck OA5-mmx

[PappaBas]

Ville bara säga att jag faktiskt kommit på något som låter riktigt bra
Just nu kör jag originalfiltret på F87 fast med ett rejält notch-filter avstämt vid ca 3300 Hz, håller på att fila på komponentvärden så återkommer med dem. Det verkar ta hand om det värsta av essigheten i F87. Här finns det dock en hel del att finjustera med! Men fördelen med detta är att om det fungerar så är det en enkel modifikation att göra på originalfiltret.
I diskanten kör jag 2,7 alt 3,9uF 0,5mH med ca -3dB dämpning via L-pad.

[PappaBas]

Ahh nu har jag kommit längre i vad som kanske kan vara problemet!

Den låt som visar "fenomenet" allra bäst är "Loch Lomond" av Runrig ca 1,40 in när det kommer gitarrsolo med trummor efter sången.

Jag lyssnar nu enbart på F87 dvs har kopplat ur diskanterna helt. Spelar på ganska bra volym (det märks inte så tydligt på lägre volym).
Det jag upptäckte är följande: När jag kör en högtalare låter det ok men när jag kör igång båda så blir det ett skärande mörjigt ljud som låter otroligt illa!
Det spelar ingen roll vilken högtalare jag kör ensam utan det är när båda är ihop.

Jag kan minska det här konstiga när jag går in med ett väldigt kraftigt notchfilter vid runt 3 kHz och dämpar rejält kraftigt! (-8 dB).

Jag testar att dela med olika branthet på det vanliga delningsfiltret (runt samma frekvens som original men varierar från -24 till -6 dB med både Linkwitz-Riley och Butterworth) men fenomenet uppträder oavsett!
Så det kanske inte har med brantheten att göra ändå utan jag tror det är något annat som hännder och det händer just när båda högtalarna spelar?

Snälla detta måste undersökas mer är det någon som har en ide vad det kan vara? Är det så att strålningsmönstret för F87 gör att någon viss frekvens adderas på ett ofördelaktigt sätt?
Det skär verkligen i öronen. Jag har testat att dämpa lite olika och det hela verkar ske inom ett ganska smalt frekvensspektrum dvs det är inte problem vare sig under eller över detta område.

Kan någon annan som har antingen MMX eller OA5.3 testa och se om de kan verifiera det?

[Bengt A]

Hej PappaBas

Jag har med stort intresse följt vad ni skrivit om OA5 MMX. Tyvärr har jag inte kommit in på forumet med mitt befintliga login och användarnamn. Jag hette tidigare Bengt Allevad som användare men kallar mig nu Bengt A.

Vad jag kan bekräfta om min upplevelse av typ OA5 högtalare i allmänhet är att så fort musiken blir lite för tät låter de skränigt och örat tål absolut ingen volym. Jag spelade ditt exempel och det låter rakt igenom dåligt på mina högtalare.
Nu har ju programkällan stor betydelse och jag spelade upp den på Spotify Premium med en billig Dac som ljudkort och sampling 44,1 kHz. Inspelningen är dessutom live och som jag subjektivt uppfattar den är den allmänt rörig.
Ingen låt jag gillar men jag tror att det är sådana man skall testa högtalare på.

Mina högtalare, låt oss kalla dem OA5 med T22 i Y-konfiguration, låter riktigt bra med glesa röster, musik med få instrument med god upplösning-stråkkvartett, DireStraits (riktig grädde för högtalare), jazz typ Diana Krall "Live in Paris"
Ett exempel som verkligen låter illa hos mig är Tom Pettys Saving Grace.

Vad vill jag som amatör och klåpare inom audio säga då?
Jo jag tror att den generation som representeras av OA 11, 12, 14, 116 o.s. v med en viss vinkel på mellanregister eller bredbandsfunktionen klarar att inte gröta ihop tät och ibland kanske lite skränig musik. Jag har själv provat genom att ha haft OA 116 hemlånade och ljudupplevelsen stämmer precis med vad jag försöker beskriva.

Ett undantag som jag tror kan ha relevans är när jag lyssnat hemma hos min bekant Jansch här på forumet. Hans OA6 II låter för mig helt perfekt och har en otrolig upplösning men då har han ett rum med kanske fyra meter i takhöjd.

Med ursäkt om jag förfäktar quasivetenskap vill jag ändå dra mitt strå till stacken.
hälsar Bengt

[Bengt A]

Glömde skriva i mitt förra inlägg att frekvensgången (energikurvan) som mina högtalare uppvisar på lyssningsplats i öronhöjd är väldigt rak mätt med skärt brus och Phonic frekvensanalysator. Absolut inga synbara konstigheter i det område där det ofta låter grötigt och upplösning saknas.
Jag är väl medveten att en rak frekvensgång inte är allt men den borde ändå säga något om hur det står till i delningsområdet.
Tilläggas kan, att de lånade OA116 hade något ojämnare frekvensgång mätt på samma plats och samma högtalarplacering. Ändå upplevde jag dem med bättre upplösning vid tät musik.
"Rimlig" frekvensgång /upplösning har kanske inget med varandra att göra?

/Bengt

[Nattlorden]

Nu går ju denna inspelningen att spela upp alldeles utmärkt via icke-OA-högtalare, så att ha ambitionen att få det att låta bra även via OA tycker jag är alldeles lysande.
Om man på kuppen lyckas fixa så annan tät musik spelas upp bra är det bara en bonus. Jag förväntar mig i alla fall av en bra högtalare att kunna spela allt.

Men det intressanta i frågeställningen här är väl... vad är det som gör att elementen låter illa/konstigt i just det frekvensområdet och framför allt i tvåtal.

PappaBas - är det bara i stereo det händer, eller hände samma om du kör vänster till båda (eller höger till båda)?

[PappaBas]

Hej Bengt
Jo låten är bara vald för den sättet fingret precis på problemet. Dock låter den otroligt mycket bättre på andra ortoakustiska högtalare? Jo det kanske är en inneboende svaghet i konstruktionen men i så fall förstärker och drar MMX problemet till det extrema! OA116 och OA12 lät jättefint. Skulle inte F87 fixa de uppbrott 9710 fick där vad som hände i basen påverkar uppåt i frekvens?

Jag kör den låten i FLAC men inte stor skillnad på den och Spotify eller Wimp.
Man kan höra samma problem på "Live in Paris" med men inte alls lika tydligt.
Jag mätte fin rak frekvenskurva med men dock inte med båda högtalarna samtidigt, skall försöka testa det.
Problemet ligger helt i F87, diskanterna låter fin fint när man trimmat in dem.
Jag har väl 2,80 i tak tror jag?
Det jag försöker förstå är varför det brakar ihop så vid ett ganska smalt spektrum runt 3000 kHz. Det är
En vägläng på 8 cm eller något? Hmm kamfiltereffekt?
Skall försöka hitta mer och se om det är högtalarpositionsberoende, ändra avstånd till vägg etc.
Är bara lite missmodig för det lever inte på långa vägar upp till mina förväntningar :/ den är i princip oanvändbar för mig som lyssnar på väldigt olika musikstilar.
Vad säger ni andra OA-ägare? Nattlorden hur lirar Runrig på OA12?

[PappaBas]

Ahh så inte att du hunnit posta precis Nattis
Håller helt med dig. Bra uppslag skall testa det i morgon!
Just den låten låter hur bra som helst på fullt ös på t.ex pi60.
Man kan dra på hur mycket som helst utan problem. På OA51 funkade det finfint med.

Ps ber om ursäkt för dålig formulering och stavning. Skriver från Ifön

[Nattlorden]

Skivorna jag hade med till Schmutziger lyckades jag förlägga vid hemkomst, så jag har inget att testa med där jag har OA-12orna f.n. Hittade dem inte när vi städade biblioteket i helgen heller. Men jag har inte hittat väskan heller...

[Bengt A]

Hej Bengt
Jo låten är bara vald för den sättet fingret precis på problemet. Dock låter den otroligt mycket bättre på andra ortoakustiska högtalare? Jo det kanske är en inneboende svaghet i konstruktionen men i så fall förstärker och drar MMX problemet till det extrema! OA116 och OA12 lät jättefint. Skulle inte F87 fixa de uppbrott 9710 fick där vad som hände i basen påverkar uppåt i frekvens?

Tack för vidareförklaring av problemet.
Idag råkade jag spela gamla Beatlesskivan Let It Be, CD-format, och plötsligt slogs jag av hur stavelsen be i omkvädet Let it be, formligen skär i öronen. Kan detta möjligen sammanfalla i frekvens med vad du hör i det korta gitarrsolot i LochLomond ca. 2 min.in i inspelningen. Trots våra olika högtalare men med diskantelementen T22 gemensamt.

Jag har ofta hört det här ljudet från mina högtalare men med tanke på, att mina tidigare diskantelement MT20 lät så hela tiden (lätt överdrift men någonting åt det hållet) så har jag inte fäst mig så mycket vid det förrän nu.
Jag har tyckt att jag ändå fått så mycket bättre diskantljud än under min "MT20-tiden".

Våra problem kanske härstammar från helt olika anledningar och inte minst vid olika ljudupplevelser, eftersom det är nära nog omöjligt att i skrift jämföra.
Dock vill jag ändå nämna min upplevelse, som eventuell hjälp vid felsökning.

Generellt och det har jag skrivit långt tidigare, saknar jag den subtila, skira, transparenta och behagliga diskanten jag hör från kalottmembran-diskanter i andra högtalarsystem.
Möjligen, möjligen att ljudet kom i närheten av den beskrivningen, när jag hade Jansch:s OA116 med MT24 diskanter till låns, som referens till mina högtalare.

[grafpro]

Det är sant att den där låten med Runrig effektivt sätter fingret precis på en av de svaga punkterna i 70-talarna och uppenbart ännu mer i OA5MMX.

Jag har kört den högt i OA14, OA116 och i OA52.3. I OA14 låter den plågsamt, i OA116 lite plågsamt och i OA52.3 helt problemfritt. Om man gör en spektralanalys ser man precis vad man tycker sig höra, nämligen stark nivå runt 2kHz på sången och på slagverken. Just efter 1min 40sek finns något metalliskt anslag (kanske cymbal som slås nära centrum). Där går det helt åt skogen.

I OA14 beror det på att MT20 har starkt ökande distorsion, särskilt tredjeton, strax under delningsfrekvensen. Vid 1kHz är den flera procent (se www.carlssonkult.se ) och då hjälper det inte att filtret dämpar en del där. I OA116 är det samma problem med MT24 men filtret är dubbelt så brant (24dB/oktav) så disten är nästan eliminerad. Filtret i OA5MMX dämpar flackt (6dB/oktav) ända från höga frekvenser och 12dB/oktav från 2500Hz. Det behövs eftersom T22 också har samma problem som MT20 och MT24 - under 2kHz distar den hörbart och måste dämpas brant. Baselementet dämpas enbart av en spole och det ger inte mycket eftersom den (gissar jag) har ökande impedans mot höga frekvenser. Baselementet går nog med nästan oförminskad styrka långt upp i frekvens.

Jag tror alltså inte att det är dist i T22 som hörs, det måste komma från F87. I vanlig SSC-anda finns ju inga som helst data på F87, bara svepande påståenden om dess förträfflighet. Jag har av snålhet inte köpt och mätt upp någon, men det vore mycket intressant. Om någon vill göra sig mödan att skicka en till Växjö ska jag gärna mäta upp den och testa den mot T22 och de aktuella filtren. Jag kan rent av stå för returfrakten. Det skulle sannolikt förklara saken och kanske skulle det också kunna leda till en lösning. En preliminär gissning är att brantare LP-filter behövs.