CarlssonPlanet

Ahh golf!? Så det är alltså "green"-grön som är favoritfärgen och inte "brittish racing"?

lemmts wrote:Vad kul att du rotar i såna här saker grafpro!
Kan du göra ett förtydligande angående dina OA116. Är de bestyckade med SC165+MT24? Jag undrar, för själv har jag SC165+CT62 i mina, och har inte upplevt problemet. Men det beror kanske på att jag inte lyssnat ordentligt.
Lasse

Ja, det är MT24. CT62 är likvärdiga, också i detta avseende. Tack vare den branta delningen i OA116 försvinner problemet nästan helt, men just i den där låten med Runrig hörs det som inte hörs i 80-talarna (version 2 och nyare).

Kanske lite utanför MMX ämnet men ändå en koppling till OA.

Jag blev så nyfiken på den i HIfi-kretsar så mycket spelade låten Runrig- LochLomond-1.40 , att jag gick och lånade ett par tvåvägs JBL TI2K av en kamrat.

Visserligen inte OA-system men jag ville både få en referens från en riktad kvalitetshögtalare och också höra om det var fel på inspelningen.
Plötsligt tycker jag låten är riktigt bra och värd att att lyssa på!

Tyvärr är nog inspelning av sagda låt helt OK och A-B testet får mina 60-tals OA att upplevas lite som att få höra musik i telefon, när man väntar på att komma fram till sitt försäkringsbolag.

Jag som hade A-B testat mina modifierade gamlingar mot OA 116 och funnit dem väl så goda. Mot dem stod de sig men inte alls mot JBL:en när det gällde tät musik.

Jag tror fortfarande att modernare, tät rockmusik har svårt att hanteras av 60 och 70 talarna.

Kör jag pianomusik på mina OA i A-B test mot JBL:arna hör jag knappast någon skillnad i ljudkvalité; bara den naturliga skillnaden mellan olika högtalare.

@Bengt A
Hmm väldigt intressant observation! Vilken högtalare med vilka element har du?
Vad kan det vara exakt som är problemet? Det måste ju ha något att göra med hur ljudet reflekteras mot väggen? dvs eftersom dessa högtalare har större mängd
ljud som reflekteras från väggen än senare OA högtalare? Det verkar vara i mellanregistret som problemet blir? Rock och musik där det hände mycket fanns ju på 60 och 70-talet med?

Jag körde precis "Tron motion picture soundtrack" från Daft Punk. Elektronisk musik som låter jättefint i vanliga fall. Det grötar ihop sig något fruktansvärt! Speciellt låten "Derezzed".
Olika låtar från album har man för övrigt som vinjetmusik osv på en massa tv-produktioner
Är det helt enkelt så att man på OA från 60-70talet alltså inte kan spela "modern" musik som rock och elektronisk musik där det händer mycket?

Är det så tycker jag faktiskt att det skulle stå så i samband med försäljningen? Vidare har jag svårt att acceptera att en högtalare som konstruerats på 2010-talet inte kan spela all sorts musik?

Jag anar en konspiration! Stig gillade inte tung rock och vill inte vi skall göra det heller.

Nattlorden wrote:Jag anar en konspiration! Stig gillade inte tung rock och vill inte vi skall göra det heller.

haha!

Tyvärr är det inte bara rock, massa dubstep och daft punk som jag länkade innan.

Men modern musik där det inte händer massa på en gång låter fint

Hmm vänder man på det så gillade Stig uppenbarligen powerballader för det funkar rätt bra?

PappaBas wrote:@Bengt A
Hmm väldigt intressant observation! Vilken högtalare med vilka element har du?

Jag har varit lite försiktig med att exakt att beskriva vad jag har men eftesom du så vänligt undrar tar jag risken

Jag började med OA6II på tidigt 70 tal med 9710 och MT20 och höll ut i drygt 30 år med ett ljud jag aldrig var tillfreds med men hade ingen ekonomisk eller tidsmässig möjlighet att göra något åt det.
Därefter byggde jag om OA6II-orna till OA 5-or men till ingen nytta. Upplevde bara 9710:an som ytterligare skränigare.

Nuläget är, att jag kör dessa från början OA6:or med ett Fostex FE 207E element med andra ordningens filter och ihop med det fyra st T22OA i y-konfiguration med tredje ordningens filter.
Fostex:ena arbetar i en 20 l volym som jag skapat inuti OA6-lådan. För att bättra på basåtergivningen har jag en liten 8" gemensam baskanal. Jag vill inte kalla det subbas, eftersom i mitt vokabulär, tar en subbas de absolut lägsta frekvenserna som går att återge. Så är inte fallet med min, som kanske går ner till 35 Hz.

Nåväl; även om kombinationen har blivit ett hembygge har jag haft förmånen att köra A-B test med signaturens Jansch:s OA14 och OA 116. Mot OA 14 "vann" min kombination tveklöst och mot OA 116 kunde man kanske diskutera vad man föredrog.

Sålunda är det inga äkta Carlsson jag just nu matchar mot JBL:arna men med den bakgrund jag ändå beskriver och som hela tiden utspelats i samma vardagsrum(mitt alltså) börjar jag luta åt att OA principen inte fungerar så bra i just det rummet och med dess 2,4 i takhöjd.
Vi har normal möblering, trä-innertak och stor mjuk matta som täcker 80% av golvet.
Jag vill återigen jämföra med Jansch vardagsrum med sina kanske 4 m i takhöjd och därtill oregelbunden takform.

Efter dagens experiment med JBL:arna är jag beredd att raljera lite och undra att "hur ofta ser man musiker liggandes, spelandes med högtalarna riktade uppåt"

Men och det är viktigt: Mina högtalare är inte äkta och kanske ger en helt felaktig verklighet.
Att jag ändå velat skriva inlägget är, att min lyssningsupplevelse ändå sammanfaller med vad som sägs i tråden om tät musik.

Dina observationer är väldigt intressanta i alla fall! Om det är något som har med principen att göra så om man kan förstå det så kanske man kan kompensera för det? Antingen filtermässigt eller med någon fysisk dämpning?
Jag upplever en förbättring när jag knölar in en tjock kudde lite ovanför/bakom F87. Hur spelar takhöjden in?
Dvs hur samverkar takreflexer med direktljud som funktion av takhöjden?

Här gäller att tänka i nya banor. Det uppåtriktade elementet strålar med den högsta energin ( i 0-vinkeln ) vinkelrätt upp i taket. Då borde den reflexen komma tillbaka rakt ner i elementet igen. Fast med en viss fördröjning som kanske grumlar ljudet. Kanske en dämpning i taket är en väg att gå. Eller nånting som viker av reflexen.

Spridningshylla på väggen ovanför? Med anpassad form? Diffusionerar ut ljudet?
Vinkla elementet?