Jag hör ingen skillnad. Är det fel på mig?
Posted: Thu 01 Dec 2016, 10:17
Det här som jag nu skriver kommer antagligen ingen att bry sig om, För det är väl inte särskilt kontroversiellt att skriva ”jag hör ingen skillnad på MP3 och icke komprimerade filer”.
Jag har jobbat med ljud hela mitt liv (numera radloärare på JMK). Har alltid intresserat mig för HiFi. Farsan prenumererade på The Grammophone. Jag bläddrade alltid fram till dom sista sidorna där testerna fanns. Det stod sällan någonting om hur grejerna lät. Nästan allting var mätdata. Därför blev det kul att läsa HiFiWorld på 90-talet. Nu var det recensenter som relaterade till vis typ av musik. En som skrev lite senare var en viss Ralph Todes (medlem av Allergrikvartetten ) som både var yrkesmusiker och HiFi-nörd. Han borde väl veta hur det ska låta?
På senare tid har jag börjat tvivla. Själv blev jag tveksam till vad Grafpro har skrivit på Carlssonkult, alltså att nästan allting som HiFi-industrin och pressen höjer till skyarna är bluff. Att nästan allting vi lyssnar på är placebo.
Vad gäller högtalare så menar Anders Forsberg (Grafpro) att det finns skillnader. Och det är klart - en liten billig kompakthögtalare låter ju annorlunda än ett hornladdat system med 18 tums basar. Och rummet lägger till och drar ifrån.
Men vad gäller förstärkeri, skivspelare, CD spelare och annat så är det bara vår perception som lurar oss. Menar Anders.
Jag har hållit med (högtalare) och tvivlat på hans utsagor (förstärkare) men har nu börjat tvivla på mig själv. Vad gäller förstärkare håller jag inte riktigt med. Jag tycker inte att rörförstärkare är ”bättre” än transistorsteg, men jag kom musiken mycket närmare när jag kopplade ett par SR QUAD II (pissiga mätdata) till mina OD 11:or. Och när jag häromdagen körde mitt transistorsteg i Klass A så försvann ett visst öronnypande från några operainspelningar (kvinnliga sopraner). Det gäller i första hand CD.
Vad gäller den senaste flugan (eller näst senaste flugan) kan jag hålla med.Vinyl! Även om en schysst spelare, en hyfsad pickup och ett bra RIAA-steg har transformerat mina LP-skivor (som vi skrev förr) så vrider jag mig som en mask på en krok när jag hör en riktigt dålig inspelning på LP och inte minst om det är nåt högljutt i slutet på en LP (innerspårdistorsion).
Vad gäller CD-spelare håller jag inte riktigt med. Jag var helnöjd när jag införskaffade (och lyssnade på) XTZ:s senaste (sista?) CD spelare. Visserligen var ljudet ”bättre” än min gamla spelare, men DA-omvandlaren excellerade i en överdriven kanalseparation som inte passade mina OA 50 nåt vidare. Det blev mycket bättre med min ”gamla” DAC Magic.
Men filer?
Jag blev alldeles betagen i en nyinspelning av Debussys La Mer, inspelad i Singapore 2015 med Lan Shui som dirigerar Singapore Symphony Orchestra. Inspelningen finns även på Spotify. Och jag har jämfört.
Jag hör ingen skillnad!
Samma sak gäller MP3 och wave filer som mina studenter åstadkommer. Jag hör ingen skillnad. (jo i själva renderingsprocessen till MP3 i ProTools är det lätt att få lite extra distorsion, men det har inte med formatet att göra).
I vår tid är det antagligen lika med att svära i kyrkan när man påstår att det inte är nån skillnad på CD eller Spotify. Men se vad folk köper. Stunsiga bluetoothllimpor. Och all musik spelas numera digitalt (för det mesta). Vissa, som Neil Young och vissa P2 dokumentarister, propagerar för filformat som tar med ”all musik”. Raljerar över MP3 formatets nackdelar och dåliga ljud. Men några av mina studenters bästa rep (ljudmässigt) gjordes med en konsument minidisc (Atrac) med en tämligen simpel mikrofon.
Så vad är det egentligen för skillnad på MP3, Atrac, lossless och SACD? Jag hör inte nån skillnad. Jag brukar tänka på det när jag försöker läsa HiFi&Musik och får en känsla av att jag egentligen läser ett heminredningsmagasin med mycket snygga (och dyra) prylar.
Det som är så inhelvete uppenbart för andra; varför kan jag inte höra nån skillnad? Är vi lurade allihopa? Eller bara jag?
Jag har jobbat med ljud hela mitt liv (numera radloärare på JMK). Har alltid intresserat mig för HiFi. Farsan prenumererade på The Grammophone. Jag bläddrade alltid fram till dom sista sidorna där testerna fanns. Det stod sällan någonting om hur grejerna lät. Nästan allting var mätdata. Därför blev det kul att läsa HiFiWorld på 90-talet. Nu var det recensenter som relaterade till vis typ av musik. En som skrev lite senare var en viss Ralph Todes (medlem av Allergrikvartetten ) som både var yrkesmusiker och HiFi-nörd. Han borde väl veta hur det ska låta?
På senare tid har jag börjat tvivla. Själv blev jag tveksam till vad Grafpro har skrivit på Carlssonkult, alltså att nästan allting som HiFi-industrin och pressen höjer till skyarna är bluff. Att nästan allting vi lyssnar på är placebo.
Vad gäller högtalare så menar Anders Forsberg (Grafpro) att det finns skillnader. Och det är klart - en liten billig kompakthögtalare låter ju annorlunda än ett hornladdat system med 18 tums basar. Och rummet lägger till och drar ifrån.
Men vad gäller förstärkeri, skivspelare, CD spelare och annat så är det bara vår perception som lurar oss. Menar Anders.
Jag har hållit med (högtalare) och tvivlat på hans utsagor (förstärkare) men har nu börjat tvivla på mig själv. Vad gäller förstärkare håller jag inte riktigt med. Jag tycker inte att rörförstärkare är ”bättre” än transistorsteg, men jag kom musiken mycket närmare när jag kopplade ett par SR QUAD II (pissiga mätdata) till mina OD 11:or. Och när jag häromdagen körde mitt transistorsteg i Klass A så försvann ett visst öronnypande från några operainspelningar (kvinnliga sopraner). Det gäller i första hand CD.
Vad gäller den senaste flugan (eller näst senaste flugan) kan jag hålla med.Vinyl! Även om en schysst spelare, en hyfsad pickup och ett bra RIAA-steg har transformerat mina LP-skivor (som vi skrev förr) så vrider jag mig som en mask på en krok när jag hör en riktigt dålig inspelning på LP och inte minst om det är nåt högljutt i slutet på en LP (innerspårdistorsion).
Vad gäller CD-spelare håller jag inte riktigt med. Jag var helnöjd när jag införskaffade (och lyssnade på) XTZ:s senaste (sista?) CD spelare. Visserligen var ljudet ”bättre” än min gamla spelare, men DA-omvandlaren excellerade i en överdriven kanalseparation som inte passade mina OA 50 nåt vidare. Det blev mycket bättre med min ”gamla” DAC Magic.
Men filer?
Jag blev alldeles betagen i en nyinspelning av Debussys La Mer, inspelad i Singapore 2015 med Lan Shui som dirigerar Singapore Symphony Orchestra. Inspelningen finns även på Spotify. Och jag har jämfört.
Jag hör ingen skillnad!
Samma sak gäller MP3 och wave filer som mina studenter åstadkommer. Jag hör ingen skillnad. (jo i själva renderingsprocessen till MP3 i ProTools är det lätt att få lite extra distorsion, men det har inte med formatet att göra).
I vår tid är det antagligen lika med att svära i kyrkan när man påstår att det inte är nån skillnad på CD eller Spotify. Men se vad folk köper. Stunsiga bluetoothllimpor. Och all musik spelas numera digitalt (för det mesta). Vissa, som Neil Young och vissa P2 dokumentarister, propagerar för filformat som tar med ”all musik”. Raljerar över MP3 formatets nackdelar och dåliga ljud. Men några av mina studenters bästa rep (ljudmässigt) gjordes med en konsument minidisc (Atrac) med en tämligen simpel mikrofon.
Så vad är det egentligen för skillnad på MP3, Atrac, lossless och SACD? Jag hör inte nån skillnad. Jag brukar tänka på det när jag försöker läsa HiFi&Musik och får en känsla av att jag egentligen läser ett heminredningsmagasin med mycket snygga (och dyra) prylar.
Det som är så inhelvete uppenbart för andra; varför kan jag inte höra nån skillnad? Är vi lurade allihopa? Eller bara jag?