Hej alla
Jo jag har faktiskt ganska svårt att identifiera mig med dina lyssningsintryck Martin? Jag har lyssnat på flera ortoakustiska högtalare i olika rum. De brukar låta bra!
Det var där jag själv först upptäckte OA5-MMXs tillkortakommanden. De var i princip olyssningsbara i samma miljö där ett par OA12 spelade gudomligt och OA51 var klara och fina.
De vart så akterseglade av ett par renoverade OA12:or att det var direkt pinsamt.
Men om jag skall försöka beskriva det så kan jag säga så här:
OA5-MMX låter bra så länge man rör sig med typ orgelmusik,viss jazz osv. När man spelar någonting med mer energi i övre mellanregistret och diskanten fungerar det inte alls!
Det sörjar ihop sig totalt och låter gassvets på ett sätt som i princip är olyssningsbart.
Detta har upplevts med flera erfarna lyssnare i ett par olika lyssningsmiljöer med bra elektronik.
Det postitiva är att de har ett helt sagolikt tryck! Man kommer inte önska sig något delat system med dessa.
Det handlar inte så mycket om att klangbalansen är fel för det är den inte. Men det låter inte alls bra i övre mellanregisteret (kvinnliga röster och framförallt rockmusik med mycket cymbaler och gitarrer utmärker sig).
Vaya con Dios "a friend of mine" låter fruktansvärt! Men å andra sidan låter vissa Orgelverk fantastiskt.
Vi har testat att dämpa diskanterna med ökande motstånd och även att ställa dem i den ursprungliga konfigurationen med båda de främre diskanterna bakåtriktade. Det blev lite bättre men långt ifrån bra.
F87 är ett väldigt kapabelt element med stigande tonkurva mot diskanten, från hifikits hemsida "Känsl.: 94 dB (stigande t. ca 105 dB i disk.området i noll gr. strålningsriktning)".
Vi har testat att spela det ensamt med originalfiltret (-6db vid 2800 Hz) och ensamt låter det till och med för mycket i det övre mellanregistret?
Diskanterna är delade väldigt högt uppe och bidrar inte så värst mycket till känslan av luftighet. De måste nog delas så eftersom de har ökande känslighet nedåt i frekvens och att F87 tillåts spela så högt upp i frekvens.
Det vi testat är att dela F87 mycket brantare (-12dB redan vid 2kHz och även längre ned än så) och låtit T22 arbeta längre ned i registret men med brantare delning (testat både OA14s diskantfilter och -18dB vid 3,5-5 kHz).
De rent subjektiva intrycken är att det låter otroligt mycket bättre! När diskanterna får arbeta längre ned lyfter ljudbilden och ljudet får liv och luft, bättre röstseparation osv. Delas F87 tidigare och brantare dämpas det som låter illa.
Men vi är inte på långa vägar klara och det behövs väldigt mycket mer arbete!
Nu håller vi på med impedansmätning och tonkurvemätningar för att försöka få till klangbalansen. Det är verkligen inte fulländat men det finns ett frö om att det kan låta riktigt bra när det är klart
Det jag undrar lite över är att i princip alla intryck beskriver ju dem som påträngande i diskanten? Även i ett väldigt stort rum? Jag tror att för att de skall kunna fungera i ett modernt vardagsrum (inte SR studio) med något mindre dämpning än det var på 70-talet med modern musik behöver det definitivt arbetas på delningsfiltret. Det ser ju nu i princip ut som originalfiltret trots F87:s och T22:s väldigt annorlunda (och mycket bättre!) prestanda? Båda dessa element har ju rätt kraftigt ökad känslighet i övre mellanregistret och jag har svårt att förstå hur det skall räcka med ett så flackt dämpat filter som det sitter i nu?
Skall det bli en succe av dessa högtalare (som jag tycker de är värda och potentialen finns där) så behövs det mer arbete.
Jag och tct98 är glada amatörer men vi vill väldigt gärna få till våra högtalare så att de kan hjälpa till att sprida välljud och minnet av Stig Carlsson
Alla som vill hjälpa till och/eller komma med funderingar är väldigt välkommna!
Detta handlar inte om att kritisera någon utan det handlar bara om att det helt klart finns en förbättringspotential och att få till ett bra slutresultat är primärmålet.
/Michael