Har bytt till Satori och är lycklig!
Posted: Mon 25 Aug 2014, 20:41
Jag har publicerat det här inägget på http://www.faktiskt.se, Inser att det kan vara av intresse för läsarna på planeten så jag lägger ut den identiska texten här.
En gång för länge , länge sedan berättade jag för Grafpro vad jag hade för prylar att spela musik på. Ett par OD 11:or, en Thorens TD 150, en Shure 95 HE, en Yamahareciever (420 nånting tror jag den hette).
”Ja, nu har du ju så bra prylar man kan ha”, löd Grafpros dom. Jag blev förstås glad, men åkte snart i den metaforiska väggen när jag lyssnade på ett par OUAD II inkopplade som slutsteg. Mätte som kråkor, knappt 10 watt och gamla och varma. Men som dom spelade musik!! Det blev ett liv som småbarnsfar kryddat med ett par LEAK TL 12 Point One inhandlade av en man som då hette Peter Bremen och som drev Ljudbutiken (då på Fleminggatan).
Mina exemplar var renoverade av en kuf som kallades Perka. Som förförstärkare använde jag ett NAD-försteg (NAD 1240).
Det har alltid varit Sonab - Carlsson för mig. Det handlar förstås om design men också hur dom låter (möjligen med reservation för OA 5, OA 4 och V1 ). Har alltid gillat det där luftiga ljudet. Fram till för en dag sedan så har min anläggning bestått av en äldre NAD CD-spelare kopplad till en Cambridge DAC-Magic III, en Systemdek II, med Alphason Xenon och Ortofon Kontrapunkt A kopplad till ett Cambridge RIAA (640p). Högtaleriet består nu av ett par svarta OA 50 renoverade till punkt 3 status av Grafpro och förstärkeriet sköts av en svensk-kinesisk XTZ reciever (D3 Klass A).
Dom här högtalarna åkte åttor runt min ungdomsförälskelse OA 116, så det fick bli ett par. Jag kommer ihåg att jag gick förundrad fram till ett par OA 50.4 och tänkte ”hur i helvete kan det där lilla 6,5 tumselementetet måla upp en en så magnifik ljudbild”? Hade inte råd med OA 52 (som är bättre) så det fick bli det näst bästa (i prisklassen).
Så går Grafpro och hittar Satori, Tråden på Faktiskt ringlar på. Grafpro retar som vanligt gallfeber på många och Öhman lägger sig i. Jag fattar inte så mycket (kan knappt Ohms lag) men misstänker att det skulle låta bra hemma med ett par Satori. Men både Öhman och andra höjer ett varningens finger - för svag motor, tredjetonsdistorsion är inte så farligt osv.
Mejlar till Grafpro och frågar om det är nån idé att köpa ett par Satorielement och stoppa in i mina OA.50. Utan att ändra på filtret? ”Ingen fara” blir svaret.
Förslag till ett nytt filter kommer senare i höst men vad jag förstår så går det nästan att köra ”plug ´n play” med det här elementet. Så in till HiFikKit och där köper jag ett par (3795 kr).
Puh! Kommer det att vara värt det? Kommer basen att försvinna? Kommer jag att höra nån skillnad?
Inte så lätta att stoppa i faktiskt. Blir till att löda en av anslutningarna. Plastbrickorna vid dom fyra träskruvarna har ett spår för att passa falsen på SC - elementet, Ser lite vingligt ut med Satori som inte har nån fals. Får fixa nåt snyggare sedan.
Och så lyssnade jag.
Basen? Jo den fanns där. ”En masse”. Och med en snärt som jag inte hört tidigare. Och nu går det dessutom att skilja på bas och bas. Basen försvann alltså inte trots farhågorna.
Mellanregistert och diskanten öppen och ren. Sånt som jag hört och anat tidigare framstår nu som tydligare. Skiva efter skiva åker fram. Det blir en lång lyssningssejour. Musiken tar överhanden och när jag hör Janine Jansen spela Beethovens violinkonsert sitter jag som fastnaglad i soffan, Rörd (och jag som inte ens gillar Beethoven). Just nu rullar en japansk samlingsCD med Chris Rainbow med att tidstypiska ljudfinesser och glasklart ljud, Men inte öronnypande. Jag njuter och kommer att sitta hemma hela morgondagen och lyssna (måste man sova?)
Jag har bara ett liv. Det ska jag tillbringa tillsammans med Satori. Nu har jag ett par OA 50 Satori och jag är så lycklig så. Nu tycker jag 3795 kr är peanuts. Det tyckte jag inte för några timmar sedan.
En gång för länge , länge sedan berättade jag för Grafpro vad jag hade för prylar att spela musik på. Ett par OD 11:or, en Thorens TD 150, en Shure 95 HE, en Yamahareciever (420 nånting tror jag den hette).
”Ja, nu har du ju så bra prylar man kan ha”, löd Grafpros dom. Jag blev förstås glad, men åkte snart i den metaforiska väggen när jag lyssnade på ett par OUAD II inkopplade som slutsteg. Mätte som kråkor, knappt 10 watt och gamla och varma. Men som dom spelade musik!! Det blev ett liv som småbarnsfar kryddat med ett par LEAK TL 12 Point One inhandlade av en man som då hette Peter Bremen och som drev Ljudbutiken (då på Fleminggatan).
Mina exemplar var renoverade av en kuf som kallades Perka. Som förförstärkare använde jag ett NAD-försteg (NAD 1240).
Det har alltid varit Sonab - Carlsson för mig. Det handlar förstås om design men också hur dom låter (möjligen med reservation för OA 5, OA 4 och V1 ). Har alltid gillat det där luftiga ljudet. Fram till för en dag sedan så har min anläggning bestått av en äldre NAD CD-spelare kopplad till en Cambridge DAC-Magic III, en Systemdek II, med Alphason Xenon och Ortofon Kontrapunkt A kopplad till ett Cambridge RIAA (640p). Högtaleriet består nu av ett par svarta OA 50 renoverade till punkt 3 status av Grafpro och förstärkeriet sköts av en svensk-kinesisk XTZ reciever (D3 Klass A).
Dom här högtalarna åkte åttor runt min ungdomsförälskelse OA 116, så det fick bli ett par. Jag kommer ihåg att jag gick förundrad fram till ett par OA 50.4 och tänkte ”hur i helvete kan det där lilla 6,5 tumselementetet måla upp en en så magnifik ljudbild”? Hade inte råd med OA 52 (som är bättre) så det fick bli det näst bästa (i prisklassen).
Så går Grafpro och hittar Satori, Tråden på Faktiskt ringlar på. Grafpro retar som vanligt gallfeber på många och Öhman lägger sig i. Jag fattar inte så mycket (kan knappt Ohms lag) men misstänker att det skulle låta bra hemma med ett par Satori. Men både Öhman och andra höjer ett varningens finger - för svag motor, tredjetonsdistorsion är inte så farligt osv.
Mejlar till Grafpro och frågar om det är nån idé att köpa ett par Satorielement och stoppa in i mina OA.50. Utan att ändra på filtret? ”Ingen fara” blir svaret.
Förslag till ett nytt filter kommer senare i höst men vad jag förstår så går det nästan att köra ”plug ´n play” med det här elementet. Så in till HiFikKit och där köper jag ett par (3795 kr).
Puh! Kommer det att vara värt det? Kommer basen att försvinna? Kommer jag att höra nån skillnad?
Inte så lätta att stoppa i faktiskt. Blir till att löda en av anslutningarna. Plastbrickorna vid dom fyra träskruvarna har ett spår för att passa falsen på SC - elementet, Ser lite vingligt ut med Satori som inte har nån fals. Får fixa nåt snyggare sedan.
Och så lyssnade jag.
Basen? Jo den fanns där. ”En masse”. Och med en snärt som jag inte hört tidigare. Och nu går det dessutom att skilja på bas och bas. Basen försvann alltså inte trots farhågorna.
Mellanregistert och diskanten öppen och ren. Sånt som jag hört och anat tidigare framstår nu som tydligare. Skiva efter skiva åker fram. Det blir en lång lyssningssejour. Musiken tar överhanden och när jag hör Janine Jansen spela Beethovens violinkonsert sitter jag som fastnaglad i soffan, Rörd (och jag som inte ens gillar Beethoven). Just nu rullar en japansk samlingsCD med Chris Rainbow med att tidstypiska ljudfinesser och glasklart ljud, Men inte öronnypande. Jag njuter och kommer att sitta hemma hela morgondagen och lyssna (måste man sova?)
Jag har bara ett liv. Det ska jag tillbringa tillsammans med Satori. Nu har jag ett par OA 50 Satori och jag är så lycklig så. Nu tycker jag 3795 kr är peanuts. Det tyckte jag inte för några timmar sedan.