LTS Carlssonmöte - III

[momus]

Finns det någon någonstans som kan berätta mer om OA 49? Det ser ju ut som en sublim metamorfos av OA 50 och OD 11 med klart Lallerstedtska designdrag. Bestyckning, filter? Vad hände?

[momus]

För ett tag sen så fick jag syn på ett par intressanta högtalarprototyper på en bild på denna sajt (OA 49). Jag frågade vad som hänt med just dom här prototyperna, men fick inget svar. Hade jag letat lite noggrannare på hade jag hittat mer information, men så smart var jag inte då. I alla fall så gjorde jag ytterligare några sökningar och hittade plötsligt mer . På själva Carlssonplanet! Men tråden var ganska stökig och vinglade hit och dit med anklagelser kors och tvärs. Kanske det är anledningen till att tråden föll i glömska. Många surdegar och hårda ord utväxlas. I alla fall så har jag redigerat ihop den information jag hittat om OA 49, dvs jag har valt bort det som inte har med OA 49 att göra. Observera att citaten är fem år gamla. Hoppas att Nagref, Stefan Björklund och Per Gulbrandsen inte har något att invända mot min ganska hårdhänta redigering.

Per Gulbrandsen

"Nå, er undran kring varför vi inte nämner OA-49 på CP är helt begriplig, när nu Ingvar avslöjat förekomsten. Orsaken till att vi valt att inte publicera något är att modellen egentligen bara är en formgiven designidé som aldrig givits någon bestyckning och faller redan på förstadiet på att den saknar absorbenter.

Dessutom skulle CP behöva klartecken från rättighetshavare för att våga publicera bilder och fakta kring OA-49, och det har vi aldrig bemödat mig om att skaffa då modellen aldrig hann bli tillräckligt intressant.
Däremot lever idén om en bred mindre folkhögtalare kvar i Carlssonkretsen runt SSC".

Stefan Björklund

"Det var ju synd att det inte blev något, med dessa OA49.
Att bygga rationellt i plast hade säkert varit något som Stig till skillnad från många andra hade "kommit undan med"...
Plast som kabinettmaterial har väl i högtalarbranschen ingen positiv klang  (om den har någon klang överhuvudtaget?, det dämpar säkert bra  ),
men Stig med sin kvalitetsstämpel och det "historiska" faktum att de välljudande Sonabhögtalarna hade baffel av plast hade säkert gjort att dessa OA49 utan större problem kunnat glida förbi eventuella på marknaden skeptiska typer om de bara lät bra…"

Nagref

" OA-49 är en snygg bastard (i dess mest positiva bemärkelse) som genererar en extra ljudkälla genom en extra reflexyta istället för som på 70-talarna ha dedicerade element för det.
Elementen var tänkta att vara samma som i OA-50 enligt initierade källor.

OA-49 är ju rätt intressant av flera anledningar. Dels att det var tänkt att man likt 70-talarna skulle göra en gjuten baffel i plast (för formen på baffeln kräver ju lite pill med trä som är relativt dyrt rent arbetsmässigt) och att man skulle se till att man skulle kunna klara sig med en form (plastformar är ju dyra som tusan) även här likt vissa av 70-talarna (OA-116 har ju två bitar till baffeln som är identiska mellan höger och vänster högtalare men de är monterade så att det bli symmetri). De är ju dessutom lika 70-talarna (och alla tidigare OA-högtalare) genom att de skulle komma runt behovet av absorbent genom att addera extra ljudkällor.

Det är ju ett av de stora problemen med en väggnära högtalare - interferenser mellan den verkliga ljudkällan och dess akustiska spegelbild i väggen.

Har man exempelvis en OD-11* golvstående mot vägg så får man två ljudkällor i diskanten. Dessa två interfererar tydligt och ger kamfiltereffekter som ger (relativt sett) ett hårt och burkigt ljud. Man kan komma undan problemet på minst två sätt. Antingen så kan man sätta dit en absorbent (så som 80-talarna) så att man bara hör den faktiska ljudkällan eller så kan man införa extra ljudkällor mellan de två befintliga som smetar ut interferenserna i frekvensled. Då hör man inte problemen med de två ljudkällorna så mycket längre. Så är ju gjort på OA-12 som har 4 ljudkällor (två faktiska och dess två kusiner - väggspegelbilderna). På OA-49 så försöker Stig ett nytt grepp - att införa extra virtuella ljudkällor som påminner lite om 70-talarnas funktion men ändå med rätt mycket av direktljudet från 80-talarna. De virtuella ljudkällorna skapas av bl a kantreflexer (p g a diffraktion) och extra spegelytor. Även om Stig inte tyckte att han lyckades åstadkomma vad han ville med OA-49 så är de inte destu mindre intressanta som utgångspunkt för vidarutveckling av detta koncept.

*Nu ska man inte dissa OD-11 så hårt rent ljudmässigt. Den har ju faktiskt en form på baffeln som genererar mycket intressanta extra ljudkällor p g a dess geometriska form som kanske hjälper till en del. Hade diskanten suttit friare mot kanten så hade ju dessutom den fått två extra ljudkällor (golvreflexen och golv-väggreflexen)".

[petersteindl]

OA-49 delade Stig Carlsson och Lars Lallerstedt på. De hade hälften var så att säga. Själva copywrite på designen har Lars Lallerstedt. Det gjordes 2 styckan varav Stig hade ena exemplaret och Lars det andra.

Stig bestyckade sitt exemplar för mätning och fann att den inte höll måttet såsom Stig hade önskat. Därför blev det aldrig något.

Mvh
Peter