Hej!
Jag tycker att det är en utmärkt ide att vi mer i detalj beskriver
lyssningsrum och våra erfarenheter av ljudbilden vi upplever.
Till och från har jag jobbat med mitt vardagsrum det senaste året
och skriver här ett lite längre inlägg än vanligt. I slutet punkt 4)
beskriver jag resultatet av en alternativ okonventionell placering
av högtalarna som också kan vara intressant för andra i OA50-serien.
HÖGTALARE - OA51.3 (bästa filtret)
med förstorade dämpskivor modell liggande L från John Larsen.
(drivs av bra, strömstark elektronik - danska GamuT)
RUMMET - Längd: 570 cm, Bredd: 360 cm, Höjd: 270 cm
Detta är mitt vardagsrum och är normalt möblerat men åt det spartanska hållet.
Jag har inga gardiner och nästan inget hängande på väggarna. Jag fundera på att
dämpa rummet mer (utan att tappa den asketiska stilen). Det lär vara viktigt
med vad man har i hörnen och främre vänstra står en halvhög hylla medan
främre högra är tom, medan i bakre vänstra hörnet står en bokhylla
och i det bakre högra är en öppen dörr.
HÖGTALARPLACERING - Höjd: 83 cm; Avstånd: 243 cm. Hängda på väggen.
(avses underkant av högtalare till golv, samt avstånd mellan "basreflexöppningarna")
Högtalarna hänger på ena långsidan med avståndet 152 cm till vänster vägg
och 95 cm till höger vägg. Mellan högtalarna således 243 cm. De hänger på 83 cm höjd.
från golv till högtalarens underkant. Väggens ytskickt är av mjukare material
förmodligen gipsskiva. Jag har ingenting mellan högtalarna - ren vägg.
LYSSNINGSPLATS: Sitter i regel och lyssnar i fåtölj centrerat, och med
avståndet (öronen) 2-2.5 m till väggen. Mina öron är då ca 15 cm under
diskanthögtalaren. Ibland lägger jag en extra plymå i fåtöljen och kommer upp
i jämnhöjd med diskatnelementen. Jag har inget mellan mig och högtalarna,
men till höger har jag soffbord och soffa som säkert dämpar. Avtånd till
bakomvarande vägg är då 1.1 till 1.6 m och denna vägg är odämpad.
GOLV: Det är ett parkettgolv, men jag har ett par stora mattor i rummet som
täcker en stor del av golvet. Den tjockaste mattan har jag i området i lyssnings-
området. Mellan matta och högtlarvägg är där 80 cm fritt parkettgolv, som jag
ibland prövat att täcka med matta med visst resultat.
TAK: Ovanför och strax framför lyssnarplatsen har jag en lampa med stor skärm
som säkert dämpar en del reflexer. Ibland tänker jag att takreflexerna är
viktiga och jag skulle ta bort lampan, men så långt har jag inte kommit.
EFTERKLANG: Rummet är eventuellt dämpat i underkant. Knäpper man med fingrarna
kan man ana en efterklang. Med hjälp av en artikel i Hi-Fi och Musik 1995.
som listar olika materials dämpning i olika frekvensområde har jåg fått fram
en uppskattning av efterklangstiden frekvensberoende i intervallet 125-4000 Hz
som är som följer: 125 Hz - 0.53 s, 250 Hz - 0.61 s, 500 Hz - 0.70 s,
1000 Hz - 0.63 s, 2000 Hz - 0.58 s, 4000 Hz - 0.56 s.
De här siffrorna skall väl tas med en viss nypa salt men jag har varit rätt noga
med detaljerna. Se artikel i Hi-Fi och Musik 1995 nr3, där Ulf Rosenberg intervjuas.
Siffrorna bekräftar känslan att rummet behöver dämpas något mer i området 250-1000 Hz
då idealet sägs vara en efterklang på 0.5 sek.
LJUDBILD: Jag är i stort väldigt nöjd med ljudet måste jag säga!
Solister kan jag få att framträda mycket påtagligt mellan högtalarna
(eller en bit ovanför). Det är i vissa inspelningar som att där satt en
centerhögtalare, faktiskt. Höga sopranstämmor (typ Alice Babs) har jag
oftast sämre möjligheter att lokalisera, medan lägre ner med röster som
Lisa Ekdahl, eller ännu lägre som Lina Nyberg, Norah Jones, eller Diana Krall
blir väldigt tydliga. Nyligen har jag lyssnat en hel del på baryton och bas-
stämmor (The Persuasions - A Cappella Dreams - se recension SVD 20 feb) som
också är lätta att lokalisera.
Basresonanser. Man kan räkna fram en uppskattning på resonansfrekvenserna
utifrån geometrin på rummet, se Ljudtekniska sällskapets hemsida.
Där är 14 resonansfrekvenser mellan 30-100 Hz. De är relativt jämt fördelade
men tätare runt 76 och 96 Hz. I praktiken kan man mycket väl höra resonans
i visa inspelningar med baskomp i form av basfiol (jazz) eller basgitarr (rock).
Speciellt tydligt är det i Dire Straits "six bladed knife". Genom att föra
över den till MiniDisc kan jag ändra avspelningshastigheten och ökar jag +5%
märks ingen skillnad men väl +15% gör att resonanserna försvinner. Sänker
jag hastigheten med -20% får jag resonans bara på de högre tonerna.
En annan låt att testa bastoner med är Esbjörn Svenssons "Message" på
"Strange place for snow".
Diskanten. Jag har inga problem med vasshet. Tidigare version 2 av
diskantelemente (metall dome) kunde jag i vissa lägen uppfatta som
vass i vissa lägen.
FUNDERINGAR:
1) Det är först genom diskussion med andra entusiaster som jag de senaste
åren blivit varse att det går att få fram bra "lokalisering" också av solister mm
med mina högtalare. Jag har i alla åren haft högtalarna lite högre och
varit tillfreds med en allmän öppen ljudbild. Genom att sitta lite högre
upp, dvs med öronen i höjd med diskanten blir riktningsinformation tydliggare.
Sänker jag högtalarn 20-25 cm istället, blir ljudbilden mycket annorlunda.
Den sjunker ihop på något sätt. Då jag bytte från version 2 till version 3 av
diskant och filter blev ljudbilden tydliggare. Först trodde jag att det hade
med diskantelementen att göra, men det var det inte. La jag en näsduk över
diskanten fanns riktningsverkan kvar. Det var alltså byte av delningsfilter
som hade den största effekten här. Med version 3 behöver jag alltså inte
sitta så högt längre, även om det påverkar ljudbilden något.
2) Ibland önsker jag lite bättre upplösning när man hör stora orkesterverk
och jag funderar på om det skulle hjälpa att dämpa rummet något mer genom
att sätta upp tjock bonad på någon av väggarna. Jag har förstått att
man i regel vill ha väl dämpat vid högtalarna men sedan odämpat kring
lyssnaren (dead end - live end). De utökade dämpskivorna är ett steg
i den riktningen. Har också prövat med att provisoriskt sätta upp en tjock
matta mellan högtalrna, men det lät "stumt".
3) Jag funderar på att pröva någon mindre basabsorbent för att få bort
något av basresonanserna, se till exempel
http://www.diffusor.com/
4) Jag har också prövat med att flytta ena högtalaren (den högra)
så att den hänger mittemot den andra och att man utnyttja lyssningsrummet
längsta axel, och sitter alltså istället på kortsidan. Detta är alltså
ej en "renlärig" placering. Men jag uppfattar det som att väggen är till
för att ge basstöd och då borde det inte spela så stor roll om det är
bakvägg eller sidovägg. Vidare vill man ju ej ha tidiga reflexer mot bakväggen
och genom att hänga dem på sidoväggen finns där ju ingen bakvägg (dock 1.5m bort).
Hur det låter? Det mest slående är att man får en "konsertsal känsla".
Rumsinformation blir mer tydlig. Där är också ett fastare stöd i övre basen
uppskattningsvis 200-300 Hz, jag kan inte uttrycka det annat än så här vagt.
Basresonanserna är fortfarande tydligga, men möjligtvis är basen under 100 Hz "renare".
Solister blir nästan lika tydliga som vid min normala placering. Det jag bäst
uppskattar i ljudbilden är en lagom blandning av möjlighet att lokalisera olika
instrument kombinerat med en öppen ljudbild med mycket rumsinformation. I min
normala uppställning måste jag nästan välja det ena eller andra genom att sätta
mig olika högt se ovan. Jag noterar att klangen blir något annorlunda. Jag funderar
på vad reflexerna mot bakomvarande vägg (ca 1.5 m bort) kan betyda, hur låter de?
Kamfiltereffekt? Det vore roligt om någon annan OA51-entusiast kunde testa den här
uppställningen!
5) En allmän aspekt av experimentet 4) ovan är kanske att OA51-ljudet vinner på att
ha lite större avstånd mellan högtalarna. Normalt har jag en liksidig triangel
på ca 2.4 m, medan i 4) blev det ca 3.5 m. Jag kan föreställa mig att ljudbilden
blir mer "integrerad" då, det jag ovan kallar fastare stöd i övre basen, ungefär
6) En annan allmän aspekt av 4) är att reflexerna i sidoväggarna är viktiga
för att ge rumsinformation. Det är väl detta Stig Carlssom skriver om i en del
artiklar tex "Högtalarna och lyssningsrummet" R&T nr 3 1982.
Det väl allt, just nu.
Jan Peter
