jag tror att ett skäl är att för många så är tekniken en mycket tryggare sak att tala om, den går att mäta/verifera/bevisa etc.
Att tala om sina egna upplevelser kan för en del kännas väldigt naket och avslöjande, tänk om folk tycker att just mina åsikter är konstiga...
Så genom att tala om tekniken istället för upplevelsen så tror jag folk känner sig trygga.
Det är ju ganska konstigt egentligen för det är ju för att spela musik vi har våra anläggningar
Ännu konstigare kan det ju kanske bli när man som jag har olika tekniska preferenser
Oftast lyssnar jag på vardagsrumsstereo för den är den aanläggning som "bäst" återger inspelningen.
Det ger också den i längden vilsammaste lyssningen.
Fast ibland...
Spelar jag ju på min lilla rörförstärkare för den ger sånt liv när man lyssnar på Dire Straits, Eva Cassidy, Diana Krall eller något sådant.
Och vid andra tillfällen vill jag gå ner i gillestugan och fläska på, vrid upp subben alldeles för mycket och spela Yello eller nåt.
Då behöver det ju inte alls vara neutralt eller korrekt eller något sådant.
I båda dessa fallen vill jag mera åt en känsla som är anpassad efter mitt humör än vad som är korrekt "Hifilyssning".
Så mera fokus på det som lockar att lyssna på tror jag ger fler möjligheter till att njuta av livet!
Då blir livet lättare och den lille uppgraderingsdjävulen kanske kan motas in i in lilla håla igen.
Imorgon tror jag Yellos nya kommer.
Med vänlig hälsning
Martin


