Skivavspelning – Foto Tomasz G. Sienicki https://commons.m.wikimedia.org/wiki/User:Tsca
Ett antal frågor har kommit från läsare av ett tidigare inlägg i vårt nyhetsbrev om skivavspelning under samlingsrubriken Stig och klangen. Den som Google-söker på optimal skärvinkel, Stylus Rake Angle (SRA) och Vertical Tracking Angle (VTA) finner många bilder och en förvirrande mångfald av åsikter. Här reder Lars Bäcklund, ordförande för Stiftelsen Stig Carlsson ut begreppen:
Hur mäter man optimal skärvinkel, SRA?
Hur viktigt är det att uppnå SRA vid avspelning av skivor?
Hur noga med skärvinkeln är de som graverar skivor?
Är det viktigare att optimera SRA än VTA?
Mätning
SRA (Stylus Rake Angle), på svenska skärvinkel, mäts med gradskiva, enklast på en utskrift/förstoring av en tydlig bild som tagits med nålspetsen vilande i skivspåret. Wally Malewicz (WAM Engineering) bör nämnas i sammanhanget som den som lyft fram denna gamla kunskap och fört den vidare.
Makrofotografi är inte lätt att lära sig, och belysning betyder mycket för att skapa en bild som medger vinkelmätning.
Man bör undvika mätfel orsakade av parallax, lättast genom att mikroskopets optiska axel hålls vinkelrätt mot nålarmen. Skiss
Michael Fremer förespråkar användning av ett ”digitalmikroskop”, innehållande sensor med USB-anslutning
På den hemsidan finns förutom bilder och tips en länk till en artikel av Jon M. Risch och Bruce R. Maier (grundare till företaget Discwasher) publicerad i marsnumret av den amerikanska tidskriften Audio 1981. En fortfarande aktuell artikel som Stig Carlsson en gång bad mig läsa, men som jag tappat ur minnet. Däri finner man den magiska siffran 92 grader för SRA.
92 grader exakt?
SRA anses av många böra vara 92 grader.
Här finns toleranser, troligen plus minus två grader både för skivgravering och avspelning, enligt Jonathan Carr som säljer pickupelement (Lyra)
Tolerans vid gravering
Graververktygets egg håller mer än 90 graders vinkel mot lacket, detta för att minska återfjädring och för att öka möjligheten att avlägsna allt bortskuret material med tillhörande spånsug. Det är svårt att få fram uppgifter från skivindustrin.
Uppgifter mellan 91 och 95 grader åberopas av Darr och har även framgått av några AES-föredrag och olika artiklar bl a i Journal of the Audio Engineering Society (JAES). I värsta fall kan alltså en avvikelse på några grader i en riktning mötas av ett fel i annan riktning vid avspelning. Inte att undra på att ljudet hos samma skiva upplevs så olika av skilda bedömare!
Tolerans vid nålmontage
Det är en svår uppgift att montera diamanten i nålarmen på sådant sätt att nålens orientering i alla ledder blir perfekt. Olika monteringsmetoder innebär skilda kompromisser mellan onoggrannhet i olika vinklar. Exempel: Ogura Jewel Company vill enligt Carr inte lova bättre än SRA plus minus 2 grader.
Hur väl lyckas de flesta tillverkare av pickupelement?
Den som har tillgång till ett bra mikroskop med inbyggd gradskiva kan för pickupelement med mejselformiga nålslipningar (van den Hul, Fineline, Gyger m fl) konstatera avvikelser i den ena eller andra ledden. Pickupelement från Ortofon, B&O och van den Hul har utmärkt sig positivt bland dem som jag genom åren råkat titta på.
Det är lättast att titta på nålspetsens orientering i olika plan om pickupelementet läggs på ett stereomikroskops objektbord. Men vad gäller SRA vill man även titta på hur stor vinkeln mot underlaget är när avsedd nåltryckskraft anbringas.
De flesta behöver inte oroa sig
Mest grannlaga vad gäller SRA är för bästa lyssningsintryck de mer extrema slipningarna (t ex van den Hul typ 1), mindre noga för de mindre extrema mejselformiga (t ex van den Hul typ 2). Inverkan för elliptiska/biradialnålspetsar är begränsad. För sfäriska (”koniska”) är det inte särskilt noga med orienteringen.
Så hur låter det när bl a SRA hamnat rätt?
Om både graveringens skärvinkel och avspelningsnålens SRA är tillräckligt likartade, och andra avspelningsvinklar ställts in någorlunda optimalt, belönas lyssnaren med optimal klarhet och fokus. Instrument och instrumentgrupper och röster särskiljes lättare. Lokalisation i tre dimensioner och akustisk förankring främjas.
Pickuptestare har det inte lätt
I en brittisk lärobok i mikroskopi står: ”One should refrain from commenting upon the achievements of various opticians until one has learnt the niceties of microscope adjustment” Det ljud som erhålls vid avspelning av vinylskivor varierar mycket med skivspelare och dessas injustering.
SRA påverkas av vertikal nåltryckskraft eller anliggningskraft (Vertical Tracking Force, VTF) och ändrar sig för många pickupelement över tid, dessa behöver ”spela in sig” i t ex de första 50 eller 100 timmarna.
Många faktorer påverkar
Min feghet när det gäller t ex att betygsätta den ena eller andra modellen av pickupelement kan således försvaras med de stora toleranser vad gäller olika vinkelfel som i praktiken förekommer. Därtill kommer inverkan av en mångfald faktorer, exempelvis inställd nåltryckskraft, spårningsförmåga, resonansfenomen av olika slag, tonarmens egenskaper, vibrationer och akustisk återkoppling, impedans, kapacitans, överstyrningsreserv. Graverings- och pressningsmetodik, pressmassans egenskaper, nötning av skivan är andra variabler med stor inverkan på slutresultatet.
Jag trodde i min ungdom att farbröder som höll sig med olika pickupelement etc för olika skivmärken var överspända, men livet har lärt mig att de kan ha haft en poäng ibland.
VTA vs SRA
Vertical Tracking Angle, den vertikala avspelningsvinkeln, har jag och andra skrivit om tidigare. VTA beskriver det plan i vilket pickupelementets rörliga system rör sig. VTA kan mätas med testskivor och passande kringutrustning. Intermodulationsdistorsion och flera andra fel minimeras vid rätt VTA vid avspelning om gravervinkeln överensstämmer med denna.
VTA beror alltså på pickupelementets egenskaper, SRA på nålspetsens anliggningsvinkel mot skivspårets yta. Vill man påverka SRA (och i viss mån VTA) kan man justera vertikal anliggningskraft (nåltryckskraft) och variera tonarmsbashöjd (Franc Kuzma brukar sänka denna med en eller flera tiondels millimeter om han tycker skivan skriker åt honom, då låter den mjukare och mörkare).
Äldre stereoskivor graverades med ungefär 15 graders vinkelplan för graververktygets rörelse, nyare med ungefär 20 grader VTA. Singlar och EP-skivor är notoriska för avvikelser upp till 30 grader.
Är vinylskivans gravering utförd mindre än 40 år sedan är det OK att använda pickupelement med ungefär 20 grader VTA.
Sfärisk nålspetsform är slarvsäkrare för användaren, till priset av högre avspelningsdistorsion och större tidsförloppsfel.
Tumregel 1:
Den som använder pickupelement med sfärisk nålspetsform (t ex Denon DL103) behöver inte bekymra sig om SRA. VTA blir i detta fall viktigare.
Tumregel 2:
För t ex Denon DL103 gäller den gamla regeln att vid avspelning skall pickupelementets övre yta vara parallell med skivans. Hjälpmedel: T ex Wally VTA Gauge
Tillägg:
Verkligt intresserade har använt mätskivor för att skatta VTA, något som kan motiveras om man envisas med att använda en nålspets med stor krökningsradie, t ex för tidiga mono-graveringar (som avsågs för avspelning 25 my sfärisk nålspets, lite senare blev normen 15 my) eller för-distorderade RCA Dynagroove. Nygraveringar i mono som utförts med sentida graverhuvuden och graververktyg (t ex Beatles-boxen) låter sig däremot bäst avspelas med t ex Ortofon Cadenza Mono.
Lars Bäcklund, ordförande SSC
Inga kommentarer än.