NYHETSBREV 26 från CARLSSONPLANET
= = = = = = = = = = = = = = = = = =
INNEHÅLL
= = = = = = =
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. KUL MEN FEL I HIFI & MUSIK
3. STRUL MED OA-6 II-STEG
4. INGEN INSTRUKTION FÖR SKUMKANTSBYTE
5. FAQ – FLAGNANDE ETIKETTER
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
= = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Välkomna till det 26:e nyhetsbrevet från
CarlssonPlanet. Sajten har när detta skrivs haft
nästan 40.000 besökare och detta nyhetsbrev går
till 496 prenumeranter.
Vårt Forum har 191 registrerade användare som är
uppe i 775 inlägg.
I detta brev kryper Er redaktör bl.a. till korset
och erkänner att viss information medvetet
utlämnas på sajten.
De båda helt nya Carlssonmodellerna står nu på
mållinjen och vi återkommer så snart vi vet mer
om dessa. Så länge:
Kolla gärna tre nya modellsidor på sajten:
Carlsson OA-60, OA-52.3 samt OA-51.3.
Ännu en nyhet på sajten: Annonser kan nu enkelt
tas bort av annonsören – dvs ni kan sköta er
annonsering helt själva!
Mycket nöje!
Red.
2. KUL MEN FEL I HIFI & MUSIK
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
I nya numret av tidskriften HiFi & Musik
(Nr 3/mars-03) får CarlssonPlanet och den
kommande Carlssonmodellen OA-60 jättefin reklam i
form av en notis först på Nyhetssidan.
Tidningen har bl.a. fått nys om vad som hände
under en OA-60-lyssningssession nyligen och
återger detta så man blir alldeles sjuk efter att
få höra den nya modellen.
Notisen ledsagas t.o.m. av en färgbild på
CarlssonPlanets startsida. Hur kul som helst – vi
tackar och bockar!
Ett litet problem bara, tidningen har
missförstått OA-60-modellens ursprung och fattat
det som att det är den omtalade trevägsmodell som
Stig drömde om ända till sin död.
Detta är fel. OA-60 är en tvåvägsmodell och inget
annat (för mer information, se gärna sajtens
modellsidor).
Vi har i all vänlighet påpekat detta missförstånd
för tidningen och hoppas nu att de tar in en liten
rättelse. I övrigt är vi bara lyckliga över denna
uppmärksamhet.
Antalet nya prenumeranter på vårt Nyhetsbrev har
också ökat märkbart efter att det nya numret av
HiFi&Musik kom ut och är nu nära det magiska
500-strecket. Vi tackar igen!
3. STRUL MED OA-6 II-STEG
= = = = = = = = = = = = = = = =
CarlssonPlanet har på sistone fått flera
rapporter från förtvivlade ägare till Sonab
OA-6 Typ II med krånglande bas-slutsteg som alltför
länge stått i väntan på det serviceställe som vi
rekommenderar på sajten, nämligen Reference Audio
i Stockholm.
Blev t ex häromdagen uppringd av en OA-6 II-ägare
som väntat i mer än 1 (ETT!) år på att få sina
slutsteg lagade med nya transistorer hos
Reference. Helt oacceptabelt tyckte jag och
talade därför med verkstaden om saken.
Själv är jag är ingen elektronikingenjör och kan
inget om olika transistorers problem. Jag har
bara förstått att de trissor som ska sitta i OA6
II-stegen är utgångna och att det länge varit
svårt att ordna några passande.
En rad skickliga och rutinerade radioreparatörer
i Stockholm, bland dem Östermalms Radio och
TV-service, har tvingats ge upp och lämna tillbaka
OA-6 II-steg till mig. Janis Liepins på Reference
Audio är hittills den ende radiohandlare i
Stockholm som kunnat hjälpa mig, han har
åtminstone lyckats laga tre par OA-6 II-steg de
senaste åren.
Nu bekräftar Janis de mycket långa väntetiderna,
som han själv tycker är oacceptabla, och ger
denna bakgrund:
För en tid sedan slutade hans kompanjon Tommy
Eriksson och Janis blev ensam på verkstaden hos
Reference Audio. Det innebar en plötslig och
extrem arbetsbelastning för Janis där OA-6-stegen
drog det kortaste strået då stegen är mycket
tidskrävande att laga (de kräver bl.a. långa
testkörningsperioder och komponentbyten).
Det stora problemet är att hitta transistorer som
klarar den belastning som steget ger. Janis
trodde problemet kunde lösas hemma med den batch
engelska trissor han hittade förra året. Men även
dessa har visat sig opålitliga och Janis måste
alltså hitta nya.
Idag har den stora arbetsbelastningen lättat och
han har nu bestämt sig för att i vår få undan
alla de steg som står på hyllan. För att klara
detta kommer Janis den närmaste tiden att testa
igenom ett antal olika audiotransistorer
tillverkade i Japan.
Så fort han hittat rätt sort tänker han få undan
OA-6-stegen för, som han säger, ”man skäms ju!”.
Jovisst, Reference’ reklam har länge hävdar ju
att deras verkstad klarar ”allt” inom hifi. Och
Carlssonvärlden är ytterst tacksam om Janis
faktiskt hittar en fungerande transistor till de
konstiga OA6 II ”bass-energizer”-stegen (som har
det märkliga uppdraget att förvandla
bredbandselementet Philips 9710 till ett
högpresterande baselement!).
Vi får bara hoppas att Janis lyckas och att OA-6
Typ II-ägarna står ut med att vänta ytterligare på
detta. Alternativet vore ju hemskt: Att behöva
kassera i övrigt fullt fungerande
Carlssonhögtalare…
4. INGEN INSTRUKTION FÖR SKUMKANTSBYTE
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
En lång självständig debatt har rasat på våra
båda Forum om skumkantsbyte på Carlssonhögtalare.
Vilka kanter ska användas, vilka mått ska det
vara, hur man gör o.s.v. Många inlägg har undrat
varför information om detta saknas på sajten. Er
redaktör höll sig länge tyst i debatten.
Men till sist skrev en av debattdeltagarna,
”Gunnar”, så här på Forumet:
”Nu CarlssonPlanet-Per, berätta vad Du vet om
skumkanter, leverantörer etc. Kom igen!”
Och då måste jag ju svara. Och därmed krypa till
korset. Här följer min redogörelse för varför
just skumkantsbyte är det enda, jag säger enda,
om Carlssonrenovering jag inte vill lära ut via
sajten:
”Hej Carlssonvänner!
Det var väldigt vad det här med skumkanter
diskuteras på både det gamla och nya Forumet!
Kul, men också lite besvärligt för mig. Det finns
nämligen två avgörande orsaker till att jag är
hemlig om detta.
Först: Jag köper skumkanter från leverantörer som
jag inte vill lämna ut namnet på. Den som absolut
vill byta skumkant själv kan använda t ex
TechnoVox 6,5-tumskanter som fungerar väl till
SC 165 även om de inte har riktigt rätt mått.
Jag har själv använt dessa kanter med gott
resultat.
(Man måste dock veta exakt hur man gör vid
renoveringen. Det är mycket lätt att man förstör
kanterna, eftersom måtten och lutningen inte
stämmer ihop, och det blir då mycket svårt att få
talspolen rätt placerad i magnetgapet. Man
behöver också mäta på högtalarna. Jag avråder
alltså oerfarna från att byta med dessa kanter!)
Nu till de båda orsakerna till varför jag inte
lämnat ut info om hur skumkantsrenovering går
till:
1. Ni ska veta att vår stora men dyra sajt idag –
frånsett ett och annat vänligt extrabidrag från
glada besökare – i stort sett uteslutande
finansieras genom de hundringar jag får in på att
renovera basar åt folk.
Utan dessa pengar skulle jag behöva ta egna
pengar att betala webbhotellet och SÅ kul är det
inte att hålla CarlssonPlanet öppen.
2. Elementrenovering är ett ytterst grannlaga
arbete, helt klart är skumkantsbyte det svåraste
av allt i en Carlssonrenovering. Det kräver
både stor noggrannhet och kunskap, tillgång till
mätinstrument och testutrustning med
tonsvepnings-möjligheter behövs för att arbetet
ska bli proffsigt och hålla i decennier.
Ingenting kan förstöra en Carlssonhögtalare så
snabbt och fullständigt som felrenoverade
basar/mellanregister. Det beror på att elementen
är osedvanligt långslagiga, vilket kräver en
ytterst exakt placering av den långa talspolen i
magnetgapet. Det räcker med att talspolen lutar
en anings aning grad fel så uppstår distorsion
förr eller senare i elementet.
Därför är resultatet också mycket beroende av
kvaliteten på skumkanterna och deras förmåga att
hålla talspolen på plats. Kvaliteten på arbetet
får alltså avgörande effekter på hela högtalaren.
Det här ställer mig i ett dilemma:
Gör jag som är erfaren renoverare jobbet själv,
känner jag trygghet i att Carlssonägarna kommer
att fortsätta älska sina högtalare i decennier.
Ska jag däremot – för att vara lika juste som jag
är med all annan information kring Carlsson –
lära ut detta jobb till allmänheten löper vi och
hela Carlssonvärlden den uppenbara risken att en
massa ägare snart sitter med felrenoverade
högtalare och inte längre orkar lyssna.
Och detta, att en massa Carlssonägare ledsnar
p.g.a. av felrenovering = oljud, vore den största
otjänst jag kunde göra Stig Carlsson där han
strängt tittar på mig från sin himmel!
Summa summarum:
Jag håller tills vidare på mina kunskaper om
kantrenovering för att jag och CarlssonPlanet:
1. behöver renoveringspengarna för att ha
råd att hålla sajten öppen.
(har idag inga idéer om en alternativ
finansiering – har du käre läsare?)
2. inte vill riskera att mängder av fina
Carlssonhögtalare skulle bli felrenoverade och
därför stå tysta även i framtiden.
Nu vet ni det. Kom gärna med invändningar!
Och en sak till:
Jag tar gärna emot ”lärlingar” i detta jobb.
Förutsättningen är då att pengar för jobben på
något sätt kommer sajten eller Stiftelsen Stig
Carlsson, d.v.s. Carlssonvärlden till godo!
mvh
Red.”
5. FAQ – RÄDDA ETIKETTERNA PÅ OA-12/14
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
FRÅGA:
”Etiketterna på mina högtalarfronter
(OA-14L/OA1-4R) håller på att flaga av. Hur räddar man dessa bäst?”
SVAR:
Etiketterna nertill mellan framfötterna på OA12
och OA-14 är tillverkade av kraftig tryckt
textiltejp som numera gärna vill släppa i
ändarna och ibland helt lossnar.
De limmas enklast fast igen med ett t ex
vattenlösligt kontaktlim. Sedan limmet strukits
på kan man tejpa fast de lite bångstyriga
etikettändarna med transparent tejp (t ex dyra
modellen utan kletigt klister) Efter torkningen
kan man dra bort tejpen utan att förstöra
etiketten.
FÄRGPROBLEM
Har etiketten dessutom börjat bli grå och repig
kan man innan återlimningen försöka rädda
utseendet på två sätt. Antingen:
1. Fylla i det svarta fältet kring modellnamnet
med svart tusch eller filtpenna innan etiketten
limmas fast (OBS! Försiktigt! Lätt att få kladd
på texten). Eller:
2. Lägga etiketten i datorns bildläsare
(scannern) och retuschera med hjälp av något
bildprogram samt göra snyggare utskrifter i t ex
något plastmaterial (till bläckstråleskrivare
finns lämpliga material avsedaa för utskrift av
fotografier).
Görs utskriften istället i (styvt) papper kan den
efteråt täckas av självhäftande transparent plast
för att bättre likna originalet.
Det var allt för denna gång!
Red. Per Gulbrandsen
Inga kommentarer än.