Nyhetsbrev #54 – december 2005

Ledare
Så låter Kolboxarna
Rapport från LTS-mötet
FAQ: Klassiska problem med OA-5
OD-11 som dubbelcenter
Stigs skivspelningar – del 1
Lycka över renoverade OA-116

Ledare

Bäste läsare!
Vi testar med detta nyhetsbrev ett nytt system för nyhetsutskicken. Vår förhoppning är att det kommer gå smidigare nu, och att det inte kommer gå ut dubbletter till flera av prenumeranterna, som det ibland gjort tidigare. I och med att det är ett nytt system så kan dock saker och ting också gå snett, så vi hoppas ni har förståelse om så sker. Mycket nöje!

Per Gulbrandsen
Chefredaktör

Upp

Så låter Kolboxarna

Så satt jag där, Carlssonrenoveraren, till sist i Stig Carlsson gamla lyssningsstol framför ett färdigrenoverat Kolboxpar, det första i mitt liv. Det var bara två dagar kvar till LTS-mötet om Carlssonhögtalarna och vi hade i sista stund hunnit bli klara med renoveringen. Nu skulle jag första gången i mitt liv få höra den märkligaste, vackraste och mest svårfunna av alla Carlssonmodeller. Jag tryckte på fjärren…

BAKGRUND
Det Kolboxpar i teak som stod framför mig denna Allhelgona-afton ägdes av skivsamlaren Olle Andersons till hans död och köptes och donerades av CarlssonPlanet till SSC för något år sedan, detta efter att LTS:aren Johan Lindroos så vänligt kört högtalarna hela vägen från hemvisten uppe i Norrbotten.

Jag har rotat runt i alla serieproducerade Carlssonmodeller som existerat, renoverat, hört och älskat dem alla (jodå, nästan Sonab OA-6 Typ 2 också). Men till till denna dag har jag aldrig hört Stigs genombrottsmodell Kolboxen – Lund 1001 – delvis formgiven av självaste Sigvard Bernadotte och en modell som lär betinga absurda prisnivåer i Japan.

RENOVERINGEN
Som vi berättade i förra nyhetsbrevet så har bas- och mellanregisterelementen renoverats av CarlssonPlanet och slutstegen av SSC inklusive omfattande byte av delar och med hjälp av rörprovare och den speciella högohmiga testjig SSC byggt för Sonab OA-6 Typ 1-stegen. Var sak fungerade nu fint för sig. Men skulle alla delarna fungera ihop? Spänningen var stor i lokalen.

SLUTSTEGSMONTERING
Alla element var redan monterade så nu fördes de helrenoverade slutstegens tornformade nätdelar in i sina kaviteter undertill de båda Kolboxarna och skruvades fast. Här gällde det att vara särskilt noggrann med att rätt steg i rätt högtalare, på samma sätt som vi noggrant satt hade tillbaka varje element på sin origionalplats. Slutrör och täckgaller monterades. Och signalkablarna kopplades in i de gamla vackra förstegsoriginalen som tillhörde Kolboxarna, de teakbeklädda och mycket välskötta Lund 1001-förstegen med sina intressanta tonkontroller, tidstypiska design och sina numera guldpläterade in- och utgångar.
Jag tryckte på fjärren och…

LJUDET
Vilket ljud! För första gången i mitt liv hörde jag ett par Kolboxar och jag däckade – vilken fantastisk gammal högtalare. De lät så luftiga, naturligt klingande, plastiska och frekvensraka i ljudet att jag bara satt där fånigt stirrande på underverken: Hur är detta möjligt?

Ett par nästan 50 år gamla högtalare? Nästan lika gamla som jag själv! Häpnadsväckande nog gjorde det detsamma om jag körde Kolboxarna via de båda förstegsutgångarna på SSC:s hembioreceiver Denon AVR-2105 eller via de gamla fina Lund-förstegen – de lät lika bra vilket som. Och då hör det till saken att Lundförstegen är 47 år äldre…

ILLUSION
Trots att Kolboxkonstruktionen torde höra till den mest rundstrålande av alla Stig Carlssons konstruktioner så skapar de en illusion i rummet av levande musik i ett verkligt rum. Musiken släpper från högtalarna på ett sätt som det fortfarande kan vara svårt att hitta högtalare i butik som gör.

DISKANT/MELLANREGISTER
Både diskant och mellanregisterområdena är för sin ålder påfallande – ja, närmast obegripligt – snälla mot örat utan att låta det minsta instängda. Alla instrument är direkt igenkännbara som organiskt klingande instrument. Röster låter verkliga, öppet, rikt och med magstöd. Trummor smattrar och smäller, cymbaler behåller sin mässingsklang. Det låter riktigt skönt om allt, som klingande musik.

Min enda invändning här är att det kan bli lite väl mycket av 9710:ans mellanregister ibland, man längtar lite efter att få luta Kolboxarna bakåt mot väggen. Så var det basen då…

BASEN
Det borde vara en fysisk omöjlighet att basåtergivningen ska låta så här pass bra.
Jag vet för jag har själv under stor möda renoverat just båda de urgamla 10-tums AlNiCo Peerlessbasar som sitter i och basarna har nästan inte har någon slaglängd att tala om.

De har dessutom tjocka tröga pappmembran upphängda i styva veckade pappkanter fulla av sprickor efter värmen från de internt monterade nätdelarna (jag lagade 23 sprickor bara i den ena basens pappkant). Allt borde vara upplagt för entonig, bumlig bas av grötig vintagemodell.

Men basen här i SSC-lokalen låter bra! Bättre än i många nya högtalare som kan låta konstgjorda, överdrivna eller onaturliga i basområdet – eller bara mullrigt otydliga.
Här är det istället instrument, röster, rum som klingar även i basen.

ORÄTTVIS JÄMFÖRELSE
Ok, det ska villigt erkännas, Kolboxarna är inga basvidunder. Ljudet är ändå lite gammaldags distorderat, utbrottskapaciteten finns inte och basåtergivningen kan inte alls mäta sig med den magiska dynamiken och luftigheten i ett par renoverade OA-6 Typ 1. Men å andra sidan – hur många köpehögtalare kan mäta sig med OA-6 Typ 1 – ens idag? Och jämförelsen är direkt orättvis då:

1. baselementet i OA-6 Typ 1 har en helt annan slaglängd och är mycket mer kapabelt, och
2. förstärkaren i OA-6 Typ 1 är kraftigt förbättrad jämfört med Kolboxen.

SLUTSATS
Jag var varnad för att Kolboxen skulle låta lite gammalt, murket, bumligt. Så jag hade rätt låga förväntningar. Samtidigt visste jag vilken chock dessa högtalare sände genom hela ljud-Sverige när de presenterades, chockvågor som sedan Stig Carlsson surfade på i många år, ja decennier. Så jag hade nog ändå hoppats få bli lite förvånad över välljudet. Men inte att bli så här förvånad!

Jag är verkligen paff och sitter hemma i Allhelgonakvällen och undrar om jag ska åka tillbaka igen en tredje gång genom hela stan till lokalen bara för att lyssna en timme till eller två…

INFÖR MÖTET
Jag känner mig nu helt övertygad om att Kolboxarna drivna av Lundförstegen, kommer att bli den stora begivenheten på måndagens Carlssonträff med LTS på Hantverkarhuset. (Däremot lär inte basarna orka driva den stora LTS-lokalen)

Hur bra jag än försöker vara föredragshållare kommer allas ögon bara att dras till dessa magiska tingestar, dessa mjukt rundade ljudkanoner med sin runda svarta ljudmun öppnad mot publiken, sina 4 svarta flugögon spejandet runt hela lokalen och sin röda navel löftesrikt lysande därnere strax ovanför Sigvard Bernadottes stödben (internt kallat ”Pitten”):

– Ja, ja Carlssonföredrag – men kan vi lyssna nu?

Upp

Rapport från LTS-mötet

För ett par veckor sedan avhölls det första offentliga mötet kring Carlssonhögtalarna på många år, ja decennier. Det var när Ljudtekniska Sällskapet bjöd in oss och SSC till sin stora lokal på Söder i Stockholm. Och naturligtvis lyckades vi slå publikrekord i LTS´ historia! Läs vår internationelle redaktör Martin Dellstigs rapport från mötet här.

– av Martin Dellstig, internationell redaktör.

Måndagen den 7 november bjöd LTS in CarlssonPlanets chefredaktör Per Gulbrandsen för att tala om Stig Carlsson och hans livsverk, ett ämne som Per känner bättre än de flesta.

Inför en publik på mer än 100 personer berättade Per om Stig Carlsson och om Stigs ambition, högtalare och andra delar ur hans livsverk.

INGÅNGSMUSIK
Under det att besökarna samlades spelades Yuji Takahashis tolkningar i mono av John Cages sonater från 1965 på en av de nyrenoverade Kolboxarna, iordningställd av Stiftelsen Stig Carlsson. Skälet att spela på endast en högtalare var att stycket är en monoinspelning från Fylkingen där Stig var en frekvent gäst och att Kolboxen konstruerades som en monohögtalare.

MÖTET INLEDS
Själva mötet började med att LTS’ mötesansvarige Gunnar Östlund hälsade Per Gulbrandsen välkommen och berättade att det länge varit en ambition att få Per att tala om Stig Carlsson på ett LTS-möte, nu blev det äntligen av!

Per berättade hur han först kom i kontakt med Carlssonljudet genom ett par
OA-14 som äntligen gav det ljud Per länge sökt, ut med Dynaudio-monitorerna och andra tingestar som skapat missnöje, det var ju så här det skulle låta!

HUR ALLT BÖRJADE
Första kontakten med Stig Carlsson var precis efter det att Per fick sina första OA-14 då han fick se Stig komma ut från skivaffären Skivfönstret en sen kväll. Stig kom ut med en som vanligt butter min och sin skivväska under armen. ”Ett omen” beskrev Per det som och var därmed fast i OA-träsket för all framtid!

Sedan fick vi höra om hur det kom sig att CarlssonPlanet startades.
Per fick en hemsida av sin son Jonathan i julklapp med uppmaningen att fylla den med Carlssongrejor som han tyckte pappa visste så mycket om Det fortsatte med beskrivningar av högtalarmodeller, renoveringstips m.m.
Följt av en resumé över modellerna i kronologisk ordning, från 50 talets Kolboxar till dagens OA-52.3 och OA-58.

MUSIK OCH PRAT
Lite musik spelades också, bl.a. Lars Danielssons SACD-platta ”Libera Me”
som först spelades på Kolboxarna och sedan på Carlsson OA-52.3.
Även ett par plattor medhavd musik från några deltagare hanns med.

Inflikat i detta fick vi av SSC:s chefskontruktör ingenjör Ingvar Öhman en kunnig inblick i orto-akustiken och varför OA högtalare låter bättre än andra högtalare!
Under kvällen ställdes en hel del frågor som Per besvarade tillsammans med ingenjör Ingvar Öhman och SSC:s ordförande Lars Bäcklund.

KVÄLLEN SLUTAR
21.45 var det nödvändigt att avbryta programmet, i mitt tycke alldeles för tidigt då det fanns mycket kvar att prata om och mycket musik att spela, men lokalen måste utrymmas.

FORTSÄTTNING
Förhoppningsvis kan det bli en fortsättning vid ett annat tillfälle, vi hann inte spela tillräckligt med musik och det finns mycket mer att tala om, t.ex Stigs Carlssons inspelningar och inspelningsprinciper m.m.

Vår bildredaktör Roland Storm är storsamlare av Carlssonmodeller och lovade att i så fall ta med alla sina högtalare för att kunna jämföra de olika varianterna.

Det hela var en lyckad kväll som gav mersmak för ämnet, uppslutningen var stor, det talades om publikrekord hos LTS!

HUR DET LÄT – KOLBOXARNA:
Kolboxarna lät luftiga och transparenta men möjligen en smula basfattiga, eventuellt beroende på basarnas upphängningar. Efter en stunds lyssning framträder en viss vasshet som blir en smula påträngande dock förekom ingen ”essighet”. Ett fantastiskt resultat för en 50 år gammal skapelse!

CARLSSON OA-52.3
Lät mycket lugnare och hade lite mer bas. Att de är modernare stod ganska snart klart. Personligen tyckte jag inte de nådde upp till sin vanliga klass då ljudet lät som det kom från golvet till 100%, kanske var det taket som spelade in.

ANVÄND UTRUSTNING
SSC:s nyrenoverade par Kolboxar i teak med 2 st Lund 1001 monoförsteg (orenoverade) i teak.
En ny enkel men välljudande DVD-spelare Philips DVP-3005 (ca 600 SEK på Siba).
Stig Carlssons eget vita laboratoriepar Carlsson OA-52 uppgraderade av SSC till OA-52.3
Och som referenser:
LTS egen stora Denon stereoförstärkare.
CD-spelare Denon CD-625.

Martin Dellstig

Chefredaktör Gulbrandsen tillägger:
LTS verkar intresserade av en uppföljning på mötet, men säger att då kommer enbart LTS-medelmmar att inbjudas. Så passa på att bli medlem i Ljudtekniska Sällskapet!

MEDLEMSKAP I LTS
Det kostar bara 240 kronor per år vilket bl.a. ger fyra nummer av den uppnosiga och kritiskt granskande tidskriften Musik och Ljudteknik.
Den är sedan decennier fylld av välskrivna skiv- och apparatrecensioner, intressanta artiklar och avslöjande tekniksidor. Medlemskapet ger också rabatter på diverse intressanta butiker och mycket annat. Själv har jag varit medlem sedan 80-talet och har aldrig ångrat beslutet.

LTS hemsida hittar man här:
http://www.lts.a.se

Upp

FAQ: Klassiska problem med OA-5

”Hej!
Mina OA5:or är i mycket bra skick, men börjar låta lite tunt i basen och har tappat dynamik. Står i valet och kvalet om jag ska piffa till dem (byta element, fyllning, basreflex och filterkomponenter), eller helt enkelt låta dem vara helt original och ha dem som snygga möbelklenoder i stugan. Hur gör jag så de får tillbaks dynamiken igen? Finns t.ex. bra ersättningselement (bas/diskant)? Ytterst tacksam för konkreta tips och råd, då de har stort affektionsvärde. MVH/Thomas”

Hej Thomas!
Tack för mejl, du är inte ensam idag om din upplevelse av gamla trötta OA-5, den mest sålda högtalaren i svensk historia. Jag får många frågor om detta och problemet är som följer:

1. Bas/mellanregisterelementen behöver renoveras, de är fulla av damm och läcker som såll runt de veckade kanterna. De behöver renoveras, tätas, specialcoatas osv (vi kan göra detta här på Planeten)

2. Kondensatorerna i filtret har gjort sitt och ger ett föråldrat trött ljud. Behöver bytas.

3. De 8 MT20HFC-diskantelementen är slutkörda, de har torkat i kanterna och talspolelimmet har smält så de ger ett pipigt, fräsigt biljud till det mesta de ska göra. Behöver bytas till (Y-monterade för stereo) antingen:

a. de större bättre 70-talsmodellerna MT24 – eller:
b. de utsökta ersättarna Peerless CT62. Som dock inte längre tillverkas så här gäller det att ha tur och hitta något kvarblivet lager, alternativt ha tålamod och vänta tills SSC hunnit ta fram ersättare.

4. Internkablaget är passé, oxiderat och gammalt, ger distorsion och behöver bytas till nytt enkarderligt kablage.

5. Terminalerna är gamla och kraftigt oxiderade och ger distorsion: Behöver bytas till nya guldpläterade banan-dito.

Ja, så där kan man hålla på. Allt som behöver göras står på sajten under ”renoveringstips”. Vi kan göra jobbet åt dig (tidigast i februari) om vi slipper ange leveransdag (hobbynivå). Slutresultatet blir en ytterst välljudande högtalare – i stereopar!

Upp

OD-11 som dubbelcenter

Kan man använda renoverade Sonab OD-11 som centerhögtalare? Tja, varför inte? Bara man inte har en bildrörs-TV som bildkälla (OD-11-basarna inte skärmade) Och nu finns det exempel på hur ett par OD-11 kan användas som – OD11-centers!

https://carlssonplanet.com/forum/download/file.php?id=431

Upp

Stigs skivspelningar – del 1

Stig Carlsson var inte bara en genialisk högtalarkonstruktör. Han hade även en karriär som inspelningstekniker. Stigs djupa kunskap om ljudåtergivning och rumslighet gjorde att han idag räknas som den kanske främste svenske ljudteknikern när det gäller musikinspelningar i mono. Nu finns det en första lista över några av Stigs inspelningar utlagd på forumet (en komplett lista är under framställande):

https://carlssonplanet.com/forum/viewtopic.php?t=1288

Upp

Lycka över renoverade OA-116

Det kom ett lyckligt brev från Norge till CarlssonPlanet från Terje som just renoverat sina OA-116 enligt våra instruktioner på CarlssonPlanet.
Läs Terjes jubelbrev här.

”Hei.
Takk for all hjelp tidigere. Jeg kjøpte nye element hos Hifi-kit i Stockholm og fikk et firma her i Trondheim til å skifte dem. Jeg fikk høyttalerne tilbake idag og koblet dem til min nye Krell KAV-400xi. Og for en lyd!

På butikken der jeg fikk elementene skiftet var de skeptiske til om dette kunne lyde noe særlig, men da de fikk høre dem etter oppdateringen fikk de det som vi her i Norge kaller ”hakeslipp”. Jeg formelig så hvordan de hadde haken helt nede på knærne.
I butikken prøvde vi dem med en Shanling klasse A forsterker og en Shanling CD-spiller. Med dette utstyret var lyden litt nasal, men med Krellen var denne nasaliteten helt borte – de lyder mykt og avslappet. Og Krellen har en helt annen kontroll med bassen enn det Shanlingen hadde.

Foreløpig har jeg bare fått prøvd dem med en iPod som kilde, så jeg har til gode å høre dem med en skikkelig CD-spiller, men dette var definitivt verdt pengene. Selv med komprimert AAC-filer lyder det godt!
Jeg har en Krell CD-spiller koblet til stereoanlegget på loftet, så kanskje jeg kobler opp dette for å skikkelig teste dem.
Terje R”

Upp

Inga kommentarer än.

Lämna ett svar