Nyhetsbrev #9 – 5 november 2001

NYHETSBREV nr 9 från CARLSSONPLANET
===================================
5 nov 2001

INNEHÅLL
========

1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. RAPPORT FRÅN MALMÖMÄSSAN
3. BESÖKSRÄKNARE PÅLITLIG?

1. REDAKTÖREN HAR ORDET
============================

En utlovad rapport från HiFi-mässan i Malmö förra helgen
där två nya Carlssonhögtalare såg dagens ljus är huvudtema
i detta Nyhetsbrev som går ut till 97 prenumeranter.

Mycket nöje önskar redaktör
Per Gulbrandsen

2. RAPPORT FRÅN MALMÖMÄSSAN
===========================

Förra helgen gick årets HiFi- och hembiomässa av stapeln
på SAS Radisson Hotel i Malmö. Mässan bjöd bl a på två nya
Carlssonhögtalare:

+ Den nya OA50.3, bestående av underdel och baselement
från OA52.2, baffel från OA50.2, nydesignad heltäckande
sluttande skyddshuv och den nya silkesdomediskanten från
Vifa. Bild på modellen finns redan på en annan
Carlssonsajt: http://w1.871.telia.com/~u87124019/

+ Den helt nykonstruerade modellen OA60 (den högtalare
som i förra Nyhetsbrevet kallades för OA40). I en helt
nydesignad högre och smalare basreflexlåda toppad med
pyramidbaffeln från OA50.2 och en snygg bakåtlutande huv
sitter 6,5-tumsbasen från OA50.2 tillsammans med den nya
Vifa silkesdomen och ungefär samma filter som i OA50.2.
Lådan var vackert blå med svart huv och frontplatta.
Bild kommer så småningom på CarlssonPlanet.

Er utsände redaktör reste ned för att bevista den
historiska tilldragelsen och se hur de nya modellerna
klarade sig i konkurrensen. Naturligtvis kan man invända
att jag är en uppenbar part i målet och därmed inte en
objektiv lyssnare.

Men jag hade faktiskt föresatt mig att försöka hitta några
högtalare som kunde matcha och kanske tom överträffa
Carlssonljudet. Det fanns ju utställare med högtalare i
100.000-kronorsklassen så chansen fanns.

Men hur jag än vandrade runt och lyssnade i de över 30
hotellrummen kunde jag inte hitta några högtalarsystem som
bräckte OA50.3 och OA60 när det gäller naturtrogen
musikåtergivning.

Visst, det fanns system som gav djupare bas och högre
ljudtryck. Men de var aldrig lika väl integrerade,
frekvenslinjära eller lågdistorterande som Carlsson. Gång
på gång återvände jag till Carlssonrummet för att jämföra.
Och varje gång lät det bäst där! Det var samma lisa varje
gång att låta öronen sköljas med avslappnad och
verklighetstrogen återgivning a la Carlsson.

I de andra rummen var ljudet antingen alldeles för
bastungt eller dåligt integrerat (t ex Audio Pro, Revel),
för komprimerat och trögflytande (t ex Dynaudio) eller det
gamla vanliga: För mycket ”högtalarljud”, alltså den
tydliga upplevelsen av att lyssna på just högtalare
istället för på musik (t ex Sony, Infinity, Jamo, Canton
m.fl).

Några system var nära välljudet, t ex Monitor Audio. Men
mässan saknade högtalarserier som hade kunnat ge Carlsson
en match som t ex B&W Nautilus och JM Lab.

En anläggning tycktes vid en första lyssning kunna mäta
sig med Carlssonljudet. Det var Olle Mårtensson/HiFi-
Consult i Alingsås som demade en helsvensk anläggning: En
nyframtagen stor QRS stativhögtalare med dubbla
mellanbasar och domediskant placerade på en svängd extra
tjock baffelskiva.

Högtalarna drevs av den utmärkta kombinationen S.A.T.
Amplifix och S.A.T. CD-Fix. Här fanns mycket av lugnet hos
Carlsson och av dess linjära baskontrollerade återgivning.

Men efter en stund upptäckte jag att QRS-diskanten var
”gråare” och inte distorsionsmässigt kunde mäta sig med
den nya silkesdomen hos Carlssonserien. Och såväl
integration som ljudbildsdjup var sämre. QRS kunde helt
enkelt inte koppla till rummet på samma oansträngda sätt
som Carlsson gör (sedan fem decennier). Ändå var QRS
dyrare (15000:- ). Att jämföra med den faktiskt helt
överlägsna OA50.3 (Kommer att kosta ca 11000:- ).

Tillbaka i Carlssonrummet lät det musik även när den
danske förstärkarkonstruktören Olle Kristensen (mannen
bakom GamuT, DMX och nya Xus) spelade Pink Floyd verkligt
HÖGT på Carlsson OA50.3. Stora grupper satt länge, många
med slutna ögon, och lyssnade.

Uppställningen i Carlssonrummet bestod av två
anläggningar:

1. Ett par Carlsson OA50.3 drivna av en prototyp av Xus
för- och slutsteg (den nykonstruerade
billighetsversionen av den high-end-rosade förstärkaren
GamuT) som i sin tur matades med en GamuT CD-spelare.
Detta var den Carlsson-anläggning jag hörde mest av och
därför i huvudsak refererar till i texten.

2. Ett par Carlsson OA60 drivna av en integrerad
Primare-förstärkare och en Sony-CD med toppmatning
(glömde skriva upp modellnummer). Denna nykonstruerade
högtalare hann jag inte höra tillräckligt noga för att
gå i god för. Så även om den sannolikt slog det mesta
på mässan på egen hand, var OA60 kanske jämfört med
OA50.3 lite skramligare och mindre upplöst. Men så var
det också en ofärdig prototyp med fel filter och
dämpning. Det kan också ha varit Primaren/Sonyn som
fallerade något jämfört med Xus/GamuT.

Äsch, han är bara fixerad vid Carlssonhögtalarna, tänker
säkert många läsare av denna positiva recension. Må så
vara. Men jag träffade t ex också på ett gäng 20-åriga
hifi-nördar som höll med mig på varje punkt ovan. De satt
själva i 40-minutersperioder och njöt av Carlssonljudet.
Det var killar som just i sommar upptäckt Carlsson! Så jag
var inte ensam om intrycken.

3. PÅLITLIG BESÖKSRÄKNARE?
==========================

Flera brevskrivare undrar om besöksräknaren på
CarlssonPlanet är att lita på? Ja, säger min webbmaster.
Eftersom räknaren bara räknar unika besökare räknar den
dels aldrig alla de gånger Jonathan och jag går in på
sajten. Dels kräver den alltid ett nytt IP-nummer för
varje räknad ny besökare och dessutom att det ska ha gått
minst en timme mellan besöken från samma IP-nummer
(datorns personnummer). Bra va?

D.v.s om min webbmaster har rätt så har vi nu över 2700
unika besökare!

Inga kommentarer än.

Lämna ett svar