B65-oa II äntligen i lager
Presstopp: Sven Eriksson död
OA-51 norsk referens
Carlssonbetraktelse från Ola S
Frågor om DV-668 och AVR-2807
B65-oa II äntligen i lager
Efter sju sorger och åttio bedrövelser har nu den så länge saknade 6,5-tumsbasen Carlsson B65-oa II anlänt i en stor batch från tillverkningen i Kina och finns äntligen i lager igen. Vi har inte hunnit se elementet men det har en ny korg som dock är så lik den gamla. I övrigt är det samma fina bas som tidigare. Efter månader av väntan är innebär elementets ankomst att det allvarligaste hindret för Carlssonmärkets fortlevnad är undanröjt och er favoritplanet kan andas ut en smula.
I veckan skickade generalagenten HiFiKit ut ett nyhetsbrev om att elementen kommit i butik och kan beställas per postorder. Och på hemsidan skriver man följande om basen (ngt redigerat):
Carlsson B65-oa II
Nya och ännu bättre 8 ohm 6.5″ element, tillverkade av den legendariska Peerless-fabriken. Originalbas/mellanregister till hela Sonabs 70-talsserie: OD11, OA12, OA14 & OA2212 (mellanreg). Även för OA116-mellan, så snart filter-mod för detta är klar. Försedd med gummikant och kortslutningsring. Passar även i Sonab OA50, OA50.2.
Specifikationer:
Typ: Bas/Mellanregister
Membranstorlek: 6.5 Tum
Membrantyp: Papper
Impedans: 8 Ohm
Frekvensomfång: 30 – 5000 Hz
Effekt: 150 W
Känslighet: 88.3 dB/SPL
Resonansfrek: 33.8 Hz
Vas: 39.7 L
Qts: 0.28
Yttermått: 165.5 mm
Monteringshål: 143.5 mm
Vikt: 1.5 Kg
Har man ett gammalt 6,5″ Carlsson-baselement med trasig kantupphängning går det även att få detta försedd med ny upphängning, till en kostnad av 650:-. Men självklart är det nya elementet en säkrare lösning med fler års besvärsfritt bruk framför sig än för det renoverade alternativet, tillika lägre förvrängning och högre effekttålighet.
Det nya Carlsson B65oa-II är en tillfyllest ersättare för alla de gamla 8 ohmsbasarna – plug´n play! Men för den som ställer de allra högsta kraven, kommer det att tas fram rekommendationer på filtermodifieringar. När detta filterarbete är klart kommer även mellanregistret hos OA116, 16 ohm original, att kunna ersättas.
Modell: Bestnr: Pris:
B65oa II 8 Ohm 1390 799:-/st
Se hela sidan med bild på B65-oa II här:
http://www.hifikit.se/index.php?id=947
Presstopp: Sven Eriksson död
Just när detta nyhetsbrev skulle skickas ut nås vi av den sorgliga nyheten: Stig Carlssons första assistent och lärjunge Sven Eriksson har gått ur tiden. Sven Eriksson blev snart en viktig person inom svensk hifi och ljudteknik. Han var bl a redaktör för Ljudtekniska Sällskapets tidning MoLt under några viktiga år, skötte generalagenturer för en rad viktiga hifimärken under guldåren på 60- och 70-tal och blev på 00-talet en betydelsefull person i kretsen kring Stiftelsen Stig Carlsson, SSC.
Lars Bäcklund, ordförande i SSC, tecknar här en runa över Sven Eriksson:
Sven Eriksson in memoriam
Sven Eriksson var född i Orsa och stolt över det. Flitiga anteckningar i läroböcker och handböcker i hans hyllor vittnade om ett i tonåren uppkommande, livslångt brinnande intresse för radioteknik och elektronik. Han förvärvade under många år djupa kunskaper, insikter och färdigheter i ljudteknik, mekanik och musikakustik, utan att någonsin förhäva sig. Man fick dra hans vetande ur honom.
Sven bar på djupt kunnande, delvis förvärvat under hans tid vid KTH. Som assistent vid institutionen för talöverföring arbetade han i forskningsfronten vad gällde analys och syntes av mänskligt tal. Mer än en avhandling byggde på hans noggranna mätningar och kloka analys av data. Svens musikintresse, med fokus på jazz, bidrog till att han engagerade sig i Magnetofonklubben och dess efterföljare Ljudtekniska Sällskapet. Sven utvecklade stillsam genuin auktoritet i de många delar av ljudtekniken som han intresserade sig för, t ex magnetband och bandinspelning. Han tog gärna trappan till institutionen för radioteknik, vars chef professor Erik Löfgren hade ett brinnande intresse för musik. Där talade Sven gärna med Stig Carlsson, och blev så småningom assistent vid samma institution. Deras kontakt fortsatte till Stigs död 1997,
Att verka, men inte synas, kunde ha varit Svens motto. Som redaktionssekreterare bl a för tidskriften Musik och Ljudteknik förmådde Sven många personer ur Sveriges ljudtekniska elit att bidra med artiklar av internationell klass, som fortfarande är läsvärda. Sven var (i likhet med Stig Carlsson) en oförliknelig textredigerare, som värnade om ren svenska. Han var bärare av kunskaper på oväntade områden, t ex om motorcykelmotorer från engelska Villiers, och delade på begäran med sig utan att tråka ut lyssnare. Många är de författare på olika tekniska områden som har dragit nytta av hans kloka synpunkter, framförda med kortfattad men vänlig strävhet. Han hade även visst inflytande på amerikansk debatt, exempelvis skrev han till Peter Aczel, redaktör för The Audio Critic, för att lyfta fram Löfgrens pionjärinsatser för minimering av horisontellt vinkelfel vid skivavspelning. Att en svensk var långt före amerikanska författare på det området är nu accepterad sanning även i USA.
SELA, Svenska Elektronik-Apparater AB, erbjöd Sven högre lön än KTH. I mars 1948 startade Sixten Lingheim och Lennart Ljungberg företaget tillsammans med Rudolf Martinson, Tore Ljungberg och Sven Josefsson. SELA blev med tiden generalagent för bl a Neumann, Ortofon, Thorens, Tuchel och Nagra. Först anställde var Sten Hagberg. SELA bidrog till bättre filmljud bl a genom lågbrusiga mikrofonförstärkare och den 1966 introducerade mixern 2880, se t ex http://www.filmsoundsweden.se/backspegel/sela.html
Man tillverkade bl a elektronik och skivspelare, och levererade ljudsystem för bl a hörsalar, bibliotek och kyrkor.
Senare arbetade Sven som säljare av mätinstrument hos Bergman & Beving. Där svarade Sven bl a för produkter från det tyska företaget Gossen; vad Sven inte visste om vridspoleinstrument var sannolikt inte värt att veta.
Det var inte lätt att förmå Sven att berätta om vad han uträttat. Han skröt aldrig med sina insatser, men stod till tjänst om någon bad om hjälp. Den som t ex skrev något felaktigt om en Neumann-mikrofon kunde få upptäcka att Sven gjort en komplett förteckning över alla modeller, försedd med nyckeldata.
Under många år drev han sin egen ingenjörsfirma och utförde bl a studio-installationer med karakteristisk noggrannhet och tillförlitlighet. Sven var aktiv i den svenska sektionen av Audio Engineering Society (AES) och välkänd bland ljudtekniska profiler utomlands.
Stor betydelse fick han som introduktör av ljudtekniska produkter från andra länder. Den första verkligt lågdistorderande FM-radiomottagaren, från amerikanska Sherwood, var det förstås Sven som importerade. Andra numera legendariska produkter som han tog in var t ex effektförstärkarna SAE Mk XXXIB och GAS Ampzilla (konstruerade av James Bongiorno), skivspelaren Linn Sondek LP12, förstärkare från Naim (konstruerade av Julian Vereker), pickupelement från Grace och Supex, tonarmar från Grace och frekvenskurvevariatorn Soundcraftsmen Octave Band Equalizer. Den sistnämnda apparaten fick stor användning i yrkesljudsammanhang, liksom även de kontaktdon från schweiziska Neutrik som Sven representerade.
Avspelning av gamla skivor med rätt tonkurva engagerade Sven under lång tid. Hans samling av tidskrifter övertogs av Johan Bernström, som efter noggrant studium av originalartiklar konstruerade förförstärkaren Sentec EQ 10 Tube Mono Phono PreAmp, med möjlighet till alla kända avspelningstonkurvor för skivor från 1800-talet till nu.
För Stiftelsen Stig Carlsson gjorde Sven Eriksson betydelsefulla insatser, som inte skall glömmas. Han hjälpte aktivt till att söka reda på en bra lokal och ordna samlingarna. Sven gjorde mycket för att öka förståelsen för Stig Carlssons många ljudtekniska bidrag. Stigs bruksanvisning för modifiering av OA-2212 översatte han från tyska. Med CAD-program utformade Sven ombyggnadsbeskrivningar och drev på för Y-monteringen av diskantelement. Han avgick av hälsoskäl. Det sista året orkade han inte längre arbeta så mycket med de intressanta apparaterna i den lilla lokal han hyrt. Vi hade önskat honom många fler lyckliga år som pensionär.
Intresset för kompositioner av Johnny Hodges ledde Sven till att inventera dessa, och Svens katalog finns nu tillgänglig på en hemsida som pdf-fil. Klicka på Compositions
http://www.geocities.com/johnny.hodges/
En ytterligare komposition kom för övrigt i dagen under Svens sista levnadsmånad, och skulle givetvis in i katalogen. Sven höll ett bejublat föredrag i Club 78 om Hodges som kompositör. Som aktiv medlem av Duke Ellington-sällskapet inträdde Sven som redaktör, och tidskriften blomstrade under dessa år. Givetvis såg han till att ljudåtergivningen vid sällskapets möten hos SAMI fungerade föredömligt väl.
Bongiorno sade en gång: Sven, you are the only man I trust. Han hade förstått Sven rätt. Vi saknar Sven, och tänker på hans livskamrat Hiroko när Sven med chockartad hastighet ryckts bort av cancer måndagen den 13 oktober 2008.
Tomrummet efter honom är stort.
Lars Bäcklund
OA-51 norsk referens
Det är lätt att tänka att en 25 år gammal konstruktion som Carlsson OA-51 borde ha spelat ut sin roll och vara helt obsolet som referens och ljudverktyg, åtminstone i professionella sammanhang. Men som uppmärksamma läsare av vårt nyhetsbrev säkert sett så är modellen vår absoluta referens här på CarlssonPlanet sedan november förra året. Och häromdagen kom det en bekräftelse från vårt västra grannland om att modellen även fortsatt även fungerar i professionella sammanhang. Så här skriver signaturen Johs på norska ljudstudion ONE MIC:
”Tak for et spændende nyhedsbrev – det første jeg læser.
Jeg arbejder som lydtekniker og har brugt Carlsson OA-51, som mit
”hemmelige” våben siden jeg opdagede dem i 1999.
I mit studie står et par som er originale bortset fra nye gummikanter
på basserne.
De er uovertrufne til at vurdere hvordan et mix fungerer ”i det virkelige liv”.
Det var sjovt at læse din omtale af netop denne model, da jeg selv
oplever, at den har nogle unikke kvaliteter, som jeg nu ikke kan
undvære i mit arbejde.
Hälsningar
Johs”
Carlssonbetraktelse från Ola S
Då och då genom åren har det hänt att vi fått smått fantastiska texter insända till CarlssonPlanet. Välskrivna, minnesrika och särpräglade ger berättelserna fascinerande inblickar i enskilda Carlssonägares hifihistoria, gärna präglad av personlig nostalgi men minst lika ofta av nyfikenhet och upptäckariver. Vi har försökt publicera sådant genom åren, och nu har vi fått ännu en sådan fin text.
Här bjuds bl a tips på ett nytt verktyg för baffelkarvande på 70-talsserien och lite berättigad kritik mot våra modifieringsinstruktioner. Här följer Ola S:s fina betraktelse ”Min första kontakt med Carlssonhögtalare”:
”I sextiotalets mitt blev jag musikintresserad. Popvågen drog med mig i sin pulserande flod. Man lyssnade på musik på en liten transistorradio eller som i mitt hem en radiogrammofon, en stor radio med en separat grammofon, vars stift köptes för ett par kronor hos radiohandlaren. Detta med stereoljud hörde man bara talas om. Musik kom i mono, inte så att man tänkte att ja, nu är det mono- det fanns ju inget annat. Så en dag sa min bästa kompis att jag skulle hänga med honom hem, de skulle få en stereoanläggning installerad. Mycket spännande.
Senare lärde jag mig att anläggningens fabrikat var Bang Olufsen. I detta nu som vi var i kunde man ha sagt vilket namn på anläggningen som helst, referenspunkter saknades. Nu var det en tekniker från radioaffären på plats och kopplade kablar, kompisens farsa var också med. Teknikern så åt mig att ställa mig i ,vilket jag långt senare skulle begripa, i lyssningsvinkeln och jag hörde stereoljud för första gången. Jag blev nockad, hur fint
och bra kan musik inte låta?
Hemma svarvade den gamla femtiotalspjäsen vidare, den lät väldigt bra, men det var ju mono. Det gick ett par år och en sommar blev jag tillfrågad om jag inte kunde se efter en kompis stereoanläggning under sommaren. Han hade sitt föräldrahem på annan ort och ville inte frakta den hem med buss. Det var min första kontakt med Carlssonhögtalare. Han hade en Ferguson med vidhängande V1:or. Jag var salig, vilket ljud. Salig sommarstereovakt. Dock, till hösten kom kompisen tillbaka till sitt hyresrum och ville ha igen sin stereo.
Nu har jag två yngre bröder, dessa var också musikintresserade och vi satte igång en tjatkampanj rörande en stereo och, ska den som ger sig, föräldrarna köpte en likadan som jag varit sommarvakt åt. Farsan utrustade sig med hörselskydd så han kunde vila middag medan vi tokspelade Rolling Stones, Kinks och Who. Dessa högtalare tog min bror över och de spelar än idag i hans verkstad.
För egen del följde att par år av kringflackande byggnadsarbetarliv, man bodde i kappsäck, plats för stereo fanns inte. Men jag sparade till en och i slutet av sjuttiotalet köpte jag en JVC JA-S31 med radio och skivspelare samt JVC högtalare. Dessa lät väl bra tyckte jag i ett halvår, men jag kom ihåg Carlssonljudet och knallade ner till Radio-John i Vilhelmina.
På radioaffären sa de att jag kunde byta in JVC högtalarna till ett par Carlsson Sonab OA14. Jag kommer inte ihåg hur mycket jag lämnade emellan, spelar ingen roll. Denna handling har jag aldrig ångrat. Men efter drygt två år och mycket spelande var basarna sönder och via samme handlare köpte jag nya element.
Vid en middag vänner för ett drygt år sedan sade sällskapets audiofil när vi lyssnade på musik, att jag nog borde byta förstärkare och se över elementstatusen. Han gav mig tips om Carlssonplanet.com och steg för steg så kom tanken att verkligen uppgradera dessa högtalare. Först kom nya baselement, dessa var ju relativt enkla att sätta i, men skulle jag våga mig på att byta diskanter? Jag, som då inte ens sett ett delningsfilter, än mindre kunna visuellt tänka mej hur kondensatorer och spolar egentligen ser ut och egentligen fungerar
Jag läste in mig på elektronikteori och lånade en bok om lödning på biblioteket och verkligen lusläste det som finns på Carlssonplanets hemsida om högtalarrenovering. Så slog jag till och beställde först SCC´s modifieringsbeskrivningar för delningsfilter och Y-modifiering av OA14. När dessa hade kommit läste jag noga och ansåg efter ett tag att detta kunde jag nog fixa. Beställning av element, de nya CT62 orna och spolar och kondensatorer från diverse elektroniksajter gjordes. Det är väl bara att börja, kör man fast finns nog hjälp. Fast visst hade det varit trevligt att ha någon som gjort något liknande vid sin sida. Jag har inte bredband i hemmet så hjälp via carlssonsajtens Forum fanns inte, men väl på jobbet med e-post så fick jag hjälp av redaktören för Carlssonplanet.
Första högtalaren tog väldans tid. Plus minus, kabel hit, kabel dit, bruna, svarta, gråa, tänka efter före. Det som tog mest tid var att karva ur baffeln för de nya CT62 orna. Jag använde en vass kniv, men det tog tid för jag ville att de nya elementen skulle passa under gallren. Jag karvade och mätte höjden. När avståndet var ca 5, 2 cm så var jag nöjd. Stödklossar för CT62:orna fixades i ädelträ.
Nu vill jag slå ett slag för ett verktyg som används av möbelsnickare och andra slöjdare, en skölp, ser ut som ett stämjärn, men är böjd i eggen. Några sådana ca 10- 15 mm breda lånades av min far. Och det som tagit åtskilliga timmar (3) på den första högtalaren tog under en timme i tid på den andra högtalaren. Men man bör se upp med att inte arbeta sig igenom baffeln på de ställen som blir nya placeringar enligt Y-modifiering.
Ett tips om att borra nya hål för interkablaget vid Y-montering skippades då fabriken fixerat kablaget med lim eller plastic padding, för bökigt att ta bort. Jag drog kablarna på baffelns ovansida. Inte så snyggt, men i mitt fall går funktion före estetik. När jag var och grejade med delningsfiltren och lödde dit nya spolar och kondensatorer så saknade jag ordentlig information om vilka grejor som skulle bytas. Instruktion talar om att byte den mindre spolen på diskantdelen av filtret och så gjorde jag, fast visst tycker jag att man för det pris som instruktionen säljs för kunde det inkluderas en skiss av delningsfiltret så man direkt ser vad som är vad och vad och vilka delar som ska bytas ( i skrivningsögonblicket har en hel del klarnat, framför allt kunskapen hur delningsfilter fungerar, samt kunskap från Carlssonplanets Forum). Kondensatorn var ju inget problem då den som skulle bytas hade en beteckning. Jag bytte även ingångsterminaler, men satte de nya dumt nog på nästan samma ställe som de gamla, jag skulle ha satt dessa närmare bakkant på undersidan av högtalarna, men detta ser man ju inte uppifrån.
Ljudet då? Helt underbart. Referensplattor som Highway 61 med Dylan, Into the music med Van Morrison och akustiska Blue med Joni Mitchell låter helt underbart. Vissa instrument kommer fram som nya, man har aldrig hört just den slingan. Som förstärkare har jag den gamla JVC´n uppsprejad för femtielfte gången, men det låter bra i väntan på den NAD L53 som är beställd. Den nya förstärkaren har nu kommit och jag är nöjd med ljudet. Det är lite farligt det här att ha bra ljud, yngste sonen tenderar att ta över stereon nu när han insett hur bra det låter.
Nästa gång vännera har sin årliga middag så ska väl domen falla, är det värt pengarna att renovera ett par OA14?
Det gjorde den & jag renoverade senare ett par av vännernas OA-51 or: de låter ju även bra!!!
Tack till Per G på Carlssonplanet för tips och råd.
Ola S
Frågor om DV-668 och AVR-2807
Joachim är en hifi-entusiast som tidigare suttit nöjd med sin Linn-anläggning och ett par åtråvärda Ino Pi60-högtalare. Men efter ett besök hos oss på CarlssonPlanet blev han biten av ljudet från den förhållandevis enkla utrustning vi spelar på. Så nu har Joachim införskaffat samma drivelektronik – en Pioneer DV-668 DVD-spelare och en Denon AVR-2807 hemmabioreceiver – apparater som väckt en rad frågor hos honom som vi besvarade så här:
Hej Joachim!
Tack för mail och för förtroendet – jag ska försöka svara så gott jag kan, du skriver:
”Nu sitter jag plötsligt här med både en sprillans DV-668 och en sprillans AVR-2807! Fantastiskt!”
– Grattis – nu är du ”hemma” enligt min åsikt!
”Den senare hämtade jag hos UPS idag och den kostade mig strax över 6000 kr. Jag hoppas det var ett bra pris.”
– Det är ett helt fantastiskt bra pris – om stärkaren var sprillans!
”Men än så länge har 2807:an inte riktigt övertygat.
– Vad? Den SKA övertyga – annars är det nog nåt fel på dina Ino Pi60 😀
”DV-668 älskar jag besinningslöst, den är bara helt underbar.
– Håller med!
”AVR-2807 har haft lite motvind så här i början. Dels är den så sprängfylld med funktioner att jag inte ens försökt en auto-uppsättning,
– Har jag aldrig gjort någon med min AVR-2807 (fast jag vet att man borde för att ha något att jämföra med!) – jag kör vitt brus runt om alla högtalare i bion tills allt låter lika högt och öppet och rent, då är jag nöjd. Tycker det så ofta blivit tokigt hos mig med autoset-up. Lita på örat!
”Dels har jag inte några vettiga högtalarkablar. Eller snarare inga vettiga kabeländar – kablarna har nämligen banankontakter i båda ändar. Och om jag inte är helt fel ute så kräver Denon-förstärkaren tvinnade trådar som ska skruvas fast. Eller fungerar banankontakterna?
– Visst fungerar banankontakterna på 2807! Ta en liten skruvmejsel bara och pilla ur de svarta små säkerhetspluggarna så får du fri lejd för alla sorters bananer rakt in i härligheten. Visst kan du hålla på med tvinnad kabel men jag tycker alltid det är läskigt med lösa kardeler intill varandra. Bananer äger i min värld, då kan man koppla om när man vill! Men välj bananer med plast- eller gummihölje, antingen Monsters suveräna klotklumpar i gummi som är nästan omöjliga att få överslag i, eller t ex HiFiKlubbens små platshöljebaserade bananer – det blir inte så dyrt nåtdera, men bra.
”Hittills har jag lyssnat på Pure Direct vilket jag gissar är bäst utan att påverkas av några uppsättningar alls.
– Pure direct ger själen lugn och ro, men är inte alltid det bästa. Det kan vara härligt att utnyttja 2807-stärkarens fantastiska möjligheter vad gäller ljudbehandling. Unna dig att höra välgjorda inspelningar i en bio med dels DSP-läget Matrix (äkta Ambiofoni!), dels 7-kanals stereo – du riskerar att hamna i himmelriket! Se också till att koppla 6 signalkablar från DV-668 till Ext In på 2807 så att du får ut SACD- och DVD-Audio som multikanalsignaler – det är underbart på välgjorda inspelningar! Om du har bio alltså…
”Dessutom har jag ju bara Pi60 och inga andra högtalare.
– Hade du inte OA-51 eller nåt? Fixa något enkelt välljudande och sätt bak som bio-surrounder vet jag! Och koppla ur centern i 2907:ans inställningar om du ingen center har – sedan är du flygfärdig!
”Jag vet inte ens om auto-uppsättningen funkar på bara en tvåkanalig uppsättning!
– Inte jag heller… Men testa!
”För ögonblicket är kablaget verkligen den svaga länken. Medföljande RCA och banankontakter skarvade med 0,75 mm måste förbättras.
– Vanlig elkabel alltså? Helt OK i min bok, kvaliteten på förstärkare och CD är tusen ggr viktigare.
”Möjligen är kontakten lite glapp också, jag tycker ljudbilden har fått rätt kraftig slagsida mot babord.
– Hoppsan! Koppla ur och in igen, se till att allt står rätt även i 668-menyerna (OBS Alla kanaler ska stå på 6dB plus i DV-668!) och gå även in i 2807-menyerna och se att allt står rätt. Du behöver en TV för att se vad du gör. Men med 2807 GÅR det att se via displayen – om man har tålamod.
”Annars är frågan vad göra? Inleda med en billig Supra och bananer i högtalarändan?
– Supra Ply i så fall, ingen annan Supra högtalarkabel är riktigt prisvärd/korrekt ljudmässigt.
”Eller gå direkt på CP/LTS-referenserna och gå i mål?
– Visst, om du orkar.
”Men än har jag inte begripit var jag får tag i dem. Eller ens vilka de referenserna är.
– Inte jag heller! 😀
”Den ska bli spännande att höra om nya Denon AVR-2807 rår på Linn Exotik/C2200-kombon! Är det verkligen möjligt?
– Det är jag lugnt övertygad om. Ljudkvalitén sitter inte priset, hur ofta det påståendet än upprepas i HiFi-pressen. Det sitter i ingenjörskunnandet, ljudideologin, de enskilda komponenternas kvalitet, låg distorsion, raka tonkurvor, strömstyrka och sådant som man numera kan hitta i överraskande billiga prylar. Om man har tur… eller läser CarlssonPlanet!
(Vänliga hälsningar osv)
Sedan kom följande brev från Joachim någon dag senare:
”Jag vill bara säga att det låter så fruktansvärt mycket bättre än tidigare att jag inte kan fatta. Nu lyssnar jag på Mac/iTunes/DAC1 och Denon. Behövdes bara lite fininställning av Pi60-positionen. Och att vänja öronen vid verkligheten. 🙂
Ofattbara hälsningar
Joachim”
Och ytterligare något senare skriver Joachim:
”Jag är fortfarande storögd, eller snarare storörd, när jag lyssnar. Ljudet är så annorlunda att jag ofta undrar om Denon ändrar något på ljudet. Det är nästan FÖR lätt, detaljrikt, distortionslöst, och samtidigt med full kropp. Tror det är den där tydliga tystnaden mellan instrumenten som spökar mest. Jag är inte van, helt enkelt. Och undrar: är det verkligen så här det låter? Om du förstår. Hälsningar
Joachim”
Vårt svar:
– Underbara ord! Då kanske våra råd även kan fungera för riktiga hi-endnördar, vore trevligt.
Härligt att jag lyckats chocka dig på detta vis!
Vänliga hälsningar
Per på CarlssonPlanet
Inga kommentarer än.