NYHETSBREV 37 FRÅN CARLSSONPLANET
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
INNEHÅLL:
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. RAPPORT FRÅN STOCKHOLMSMÄSSAN
3. KTH OCH STIG CARLSSON
4. MER OM DE NYA B 65oa-BASARNA
5. FRÅGOR OM D-I-Y HEMMABIOHÖGTALARE
6. OA-12 BÄTTRE ÄN SONUS FABER
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Välkomna till Nyhetsbrev 37 från CarlssonPlanet,
som går ut till 700 prenumeranter och sajten har
när detta skrivs haft över 96500 användare.
Vårt forum har över 450 registrerade medlemmar
som skrivit över 4500 inlägg i över 850 ämnen.
Vår Köp och Säljfunktion har just nu över 150
annonser inlagda. Alla siffror är rekord för sajten.
Mycket nöje!
Red.
2. RAPPORT FRÅN STOCKHOLMSMÄSSAN
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Härom helgen, den 7-8 februari, avhölls hifi-
mässan High End-04, arrangerad av den svenska
kabeltillverkaren Gignos. Publikströmningen på
Sheraton Hotel i Stockholm var ännu större i år
än förra året och det var rejält trångt och
varmt i de flesta demorum.
Mitt intryck var att även utställarna var fler
än någonsin – bl.a. fanns såväl SVT och Sveriges
Radio på plats med egna rum, liksom Ljudtekniska
Sällskapet (höll spännande seminarier i det
hetaste rummet) och kanske minst väntat:
KTH (mer om det i nästa artikel)
Mässan var nerlusad med högtalare, elektronik,
hemmabioprojektorer och LCD/plasmor. Allt
kostade mer än någonsin – men allt detta dyra
också bra? Ja, det var nog både si och så med
den saken.
Här följer några axplock (jag hann varken se
eller höra allt):
PLASMA OCH DIGITALHÖGTALARE
Om vi börjar med bild sp hängde Pioneers
fantastiska plasmor välförtjänt i de flesta rum.
Ändå blev jag allra mest imponerad av Fujitsus
stora 50-tummare i HiFi Klubbens monter. Den
skulle kunna kallas orto-visuell med sitt stora
lugn, sitt djup och sin naturtrogenhet. Det lär
hänga en ännu bättre Fujitsu 42-tummare på HiFi
Klubben på Fleminggatan.
Ett spännande konferenskoncept från det svenska
förtaget SMS var ljuddesignat av
Carlssonkändisen Peter Steindl och hans bolag
Bremen:
Anläggningen bestod av en stor fast projektorduk
med kassetter med högtalare inbyggda i den
svarta dukramens sidor både bredvid och under
bildytan. Bakom publiken stod likadana
högtalarkassetter fristående som surrounder på
stativ.
INTEGRATION
Enligt Peter Steindl/Bremen är det av yttersta
vikt för integrationen att alla högtalare i ett
biosystem är identiska. SMS smala högtalare var
försedda med dubbla mellanregister och en
diskant monterade i DAppolito-konfiguration.
Till detta fanns en sluten subwoofer driven av
en inbyggd digital förstärkare från B&O och
dubbla 10-tumsbasar. Hela systemet kostade under
50.000 kronor.
SMS-systemet drevs av en stor Pioneerreceiver
och dito DVD-868 och ljudet var påfallande
dynamiskt, neutralt och faktiskt imponerande
både för sin litenhet och pris. Systemet
förmådde fylla den mycket stora lokalen med
öronbedövande smällar och rent ljud.
Men det föll ljudmässigt ihop under sista
demoexemplet då en DVD-Audioskiva med James
Taylor bara lät som gammalt tunt
70-talsförstärkeri. Felinställt?
VÄLLJUD
I Carlssonska prisklasser gillade jag de nya
Bostonhögtalarna som trots sin minimala storlek
(typ datorsub) återgav kontrabas riktigt
trovärdigt. Och de kanadensiska återuppståndna
Reference 3A som drevs av ytterst läcker
rörbestyckad björkfärgad minielektronik från
italienska Symphonic (tror jag, hittar det
inte på Gignos-sajten) lät mycket trevligt.
Et monsterbiosystem från JM Focal (med Nova
Utopia som frontar) spelade upp en låt från
Peter Gabriels senaste turné mer välljudande än
vid Globenkonserten (om nu det skulle vara ett
kvalitetskriterium).
Och Dynaudios nya mellanklassgolvare Contour
S3.4 lät drivna av stor och dyr
MacIntosh-elektronik hyfsat rent och lugnt och
inte diskanthöjda, även om basen blev för
fläskig där jag satt.
Men som vanligt irriterade jag mig på
Dynaudios filterskärning.
Några saker till lät bra i mina öron: ett par
stora Acoustic Energy-högtalare, ett par Totem
Forest i HiFi Arts analoga rum (men bara på
lägre volym) och dyra Sonus Faber Cremona drivna
av Krell.
HÅRT OCH LJUST
Men i de flesta rum lät det mesta alldeles för
hårt och ljust och med påtagligt distorderad
diskantåtergivning.
Jag kom på mig själv med att gå runt och fundera
på om både konstruktörer och publik i vår tid är
så hörselskadade av sjuka volymnivåer på
diskotek och konserter att de kompenserar sin
förstörda hörsel genom att dra upp diskanten
alldeles för mycket för ett vanligt öra.
Och att skadorna gör att ingen hör hur dåligt
diskanten klingar! För kvaliteten var verkligen
dålig på de flesta av mässans ljudsystem.
Konstgjort, metalliskt, grått och illa lät
diskanten och varför är inte lätt att veta. Om
allt detta diskanthöjda och -distorderade ljud
bara berodde på rummen eller på anläggningarna
är svårt att avgöra på en helg.
OA-58 SUCCÉ
T.o.m. den nya instegsmodellen Carlsson OA-58
lät för ljust i mina och kritiska medlyssnares
öron. OA-58 drevs på mässan av Roksan-elektronik
och åtminstone en del av skulden kanske måste
läggas på den brittiska elektroniken. Ett byte
till dyrare Roksan-elektronik på söndagen gav
ett renare och mer homogent ljud, men OA-58
klingade ändå onaturligt ljust i detta rum.
Detta var dock inte publikens allmänna
uppfattning. De för mässan speciallackade röda
OA-58-högtalarna överöstes med beröm för sitt
ljud och det beror sannolikt på att
återgivningen ändå, inte minst från diskanten,
hörde till det mest naturtrogna och avslappnade
på mässan. Detta alltså till det i sammanhanget
löjligt låga priset 6000:-.
Carlssonrummet var litet, varmt och ljudmässigt
dåligt. Ändå var det nästan konstant fullt av
fascinerade och intresserade lyssnare.
Det tycks som om OA-58 kan bli en riktig
dundersuccé.
Även ett par vackra Carlsson OA-52.3 i ek och
ett par vansinnigt snygga prototyper av kommande
Carlsson OA-60 i körsbär prydde demorummet.
VÄRLDENS BÄSTA INTE ALLTID BÄST
En av världens tre bästa förstärkare har de
enorma vingförsedda Halcro DM38-slutstegen
kallats av tidningen Stereophile. Så nog blev
jag nyfiken när jag såg att dessa silvermonster
drev de likaledes världens bästa Eggleston
Workshögtalarna Andra hos Teoism.
Men det räckte med att lyssna några sekunder för
att konstatera att här var något fel. Det lät
visserligen dyrt och ganska rent, men hela
mellanregisteråtergivningen var
liksom utdragen en halvmeter ut i rummet
framför högtalarna vilket gav en overklig
lyssningsupplevelse av ett slag jag aldrig
tidigare varit upplevt.
Öronen försökte skjuta tillbaka
mellanregisterljudet, men tji. Det gick inte att
slappna av och njuta i det rummet. Vilken
besvikelse.
BESVIKELSE 2
De stora kvartsmiljoners monsterhögtalarna från
JBL som tidningen HiFi&Musik nyligen höjde till
skyarna blev också en besvikelse. Återgivningen
plågades av en färgad, framfusig diskant och
dålig integration. Om detta berodde på
drivelektronik, rum eller högtalare kan jag inte
avgöra. Jag vet bara att inte heller i detta
demorum kunde jag slappna av, falla in i
musiken och bli lugn på det sätt jag är van.
DUMMA LINN
I Linns rum räcker inte ordet besvikelse. Här
handlade det om ren dumhet! Linn hade i samma
rum på förra Sheratonmässan ett av det årets
allra bästa ljud. Då spelades fin musik på en
liten Linngolvare som jag inte minns namnet på
men som var överkomlig i pris.
I år spelade man också på en liten golvmodell
och elektroniken såg ut att vara densamma. Men
dumhet över all dumhet, Linn envisas nu med att
montera sitt nya illaljudande
utan-på-monterade diskantåbäke på högtalarna,
känt från Linns 400.000-kronors-bumling Komri.
Alltså den stora högtalare som lät så
förskräckligt på Gignis första Stockholmsmässa
(Scandic Hotell Slussen) med ett ljud som
CarlssonPlanet skrev ner redan då.
Nu hade man alltså tvingat på denna idiotiska
diskantmojäng även på en budgetmodell. Lyssnar
de inte på sina produkter hos Linn?
Vilket barnöra som helst hör ju hur illa det
låter!
UNDERBARA MERIDIAN
Mässans mest minnesvärda upplevelse fick jag på
lördagskvällen då publiken hade gått hem. Några
fantaster dröjde kvar och fick se filmscenen där
U137-ubåten går till botten. Här ackompanjerad
av ett 5-kanalssystem med Meridians nya dyra
aktiva digitaldrivna 4-vägshögtalare – och det
på maxvolym.
Vilken dynamik, renhet och snabbhet det var
faktiskt smått överväldigande. Jag vågade aldrig
fråga vad systemet kostade. Men nog verkar det
som om Meridian vet vad man pysslar med.
(Märkligt nog hade jag för några månader sedan
en helt motsatt upplevelse i källaren hos
butiken Paus på Norrlandsgatan där ett annat
digitalt högtalarsystem från Meridian lät platt
och dött, trots en prislapp på flera hundra
tusen kronor)
SAKNAT LJUD
Jag saknade dock det verkliga välljudet på
mässan, det ljud som låter bra även i usla rum.
Men hur jag än letade så hittade nästan inga av
mina personliga favoriter, ingen Gamut
D200-förstärkare, ingen Pioneer DV668
DVD-spelare, inga B&W Nautilushögtalare i
800-serien. Nej, inte ens en Denon UD-M31
CD-receiver fick överrumpla besökarna med
välljud.
Nya fascinerande digitalmodellen Beolab 5 lär
dock ha spelat fint i ett rum som jag dock
missade.
Sammantaget en mässa med märkligt mycket dåligt
kontrollerat ljud för en himla massa miljoner.
När ska branschen börja med kvalitetssäkring?
BEFRIELSE
Det var en befrielse att nästa kväll i SSC:s
enkla lyssningsrum i Årsta koppla Carlsson OA-58
till den lilla välljudande CD-receivern Denon
UD-M30 och sätta sig tillbaka och njuta i Stigs
stora lyssningsfåtöljer.
Plötsligt var den överbetonade diskanten som
bortblåst. Återgivningen från OA-58 hade nu just
det lugn, den linjäritet och holografi som
modellen är mäktig men som märktes för lite av
på mässan.
Det hade väl annars varit en
10.000-kronorsanläggning att skriva hem om efter
mässan: Ett par Carlsson OA-58 drivna av
CD-receivern Denon UD-M31 (ersättaren till
UD-M30). Se där, den ultimata
high-endanläggningen för den budgetmedvetne
musikälskaren!
3. KTH OCH STIG CARLSSON
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Jodå, Kungliga Tekniska Högskolan var faktiskt
med på årets High End-04. Skolan hade mage att
gör reklam för sin nya ljudtekniska utbildning,
detta huvudstadens lärosäte som på 50-talet
vägrade ge Stig Carlsson en forskarkarriär och
istället körde ut ett av världens främsta
ljudgenier i kylan. Inte ens en
senior-professur fick han under sin levnad. Så
gissa om debattens vågor gick höga när
CarlssonPlanet var på besök i det KTH:s rum!
Nå, det slutade hela väl och inget är omöjligt,
även som död kan man få utmärkelser. En vänlig
skrivelse från Stiftelsen Stig Carlsson – eller
så – skulle kanske kunna leda till att Stig ändå
får någon utmärkelse postumt. Det vore inte mer
än rätt med tanke på det banbrytande och
världsledande forskningsarbete han startade och
utvecklade på KTH och 40 år senare lämnade efter
sig på ljudåtergivningens område.
Vi på CarlssonPlanet hoppas att KTH:s ansvariga
tog intryck av debatten på mässan och åtminstone
döper en skolsal efter Stig!
4. MER OM DE NYA B65oa-BASARNA
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
CarlssonPlanets nyhetsbrev kan nu avslöja fler
intressanta fakta om de nya Carlsson bas- och
mellanregisterelement som tagits fram inom
Stiftelsen Stig Carlsson SSC – och som snart
kommer att ersätta nuvarande Peerless
6,5-tumsbasar SC 165.
Det nya elementen är inte mindre än fyra till
antalet. Och de får ännu lägre distorsion och
högre dynamik än dagens Peerlessbasar.
Här kommer en första lista på elementen:
DE NYA B 65oa-BASARNA
1. Carlsson B65oa 8 ohm (så gtt som identiskt
med nuvarande Peerless SC165 8 ohm)
2. Carlsson BW65oa 5,3 ohm (ersätter det gamla
5,3 ohmselementet, ger lägre distorsion, större
linjär slaglängd och ger till ytterligare
någon Hz djupbas)
3. Carlsson B65oa 16 ohm (ersätter gamla 16
ohmselementet, ger lägre distorsion), samt
4. Carlsson B65oa-crt 8 ohm (skärmad variant av
dagens 8-ohmare för de kommande
hemmabiohögtalarna)
De tre första elementen (8, 5,3 och 16 ohms)
överrensstämmer filtermässigt med Stig Carlssons
originalversioner av SC 165-element och kan
alltså monteras utan filtermodifieringar i alla
tidigare Sonab- och Carlssonhögtalare.
Dessa element kommer i allt väsentligt att
överrensstämma med dagens SC 165 serie 4-basar.
D.v.s. hela den nya B65oa-serien kommer att ha
lågförlusts gummikanter, kortslutningsring m.m.
för minimal distorsion.
Men elementen har förfinats ytterligare något
och är alltså ännu bättre.
TILLÄGG APROPÅ FORUMDEBATTEN:
OBS! INGA LJUDMÄSSIGA SKILLNADER FINNS MELLAN
DAGENS SC 165 I 8 OHM OCH DET NYA B65oa 8 oHM!
ÄNNU BÄTTRE BAS
Och 5,3-ohmsbasen har en viktig ytterligare
förbättring, nämligen ännu längre talspole.
Eftersom elementet därmed klarar större
konutslag utan distorsion kommer de nya Carlsson
BW65oa 5,3 ohm jämfört med Peerless
skumkantsmodell ha:
1. mindre distorsion
2. större dynamik
3. samma känslighet
4. djupare bas
Jo, ni läste rätt. Djupare bas och det utan
filterändringar!
Det betyder att alla ägare av OA-116 och OA-2212
som sitter med halv- eller helrisiga
5,3-ohmsbasar nu kan få det verkliga lyftet.
Ännu djupare och renare bas än vad
originalelementen ger, men utan
filterförändringar.
De som redan investerat i SSC:s modifieringar
har alltså inte gjort detta förgäves utan kan
bara byta till dessa ännu bättre element den dag
de gamla är slut. Och alla ni som ännu inte
renoverat/modifierat era Carlssonhögtalare från
70-talet kan nu få bättre ljud än vad som
någonsin tidigare varit möjligt.
SKÄRMAD BAS
Det fjärde elementet i B65-listan, 8-ohmsbasen
med den lite längre beteckningen B65oa-crt är
extra intressant. Bokstavsförkortningen crt
står här för ”cathode ray tube” och betyder att
elementet är den första magnetiskt avskärmade
Carlssonbasen i historien och kan placeras nära
en bildrörs-TV.
Crt-basen kommer att sitta i de kommande
orto-akustiska center- och surroundhögtalarna
men kan också med fördel användas i alla äldre
Sonab- och Carlssonmodeller som ägarna vill
placera nära en TV.
Det fina är att de nya crt-basarna kan
eftermonteras utan några som helst
filterförändringar i de äldre högtalarna.
Här har SSC verkligen tänkt till!
Det ska uppenbarligen vara smart och långsiktigt
att äga och bruka Carlssonhögtalare vilka på
gott Quad-manér ska gå att uppgradera decennium
efter decennium. Medge att det finns det en
särskild skönhet i detta!
Satsningen på de fyra nya Carlssonbasarna visar
att SSC nu menar allvar. Carlsson är alltså ett
högtalarnamn att räkna med på allvar framöver.
Jag säger bara: Det har aldrig varit roligare
att vara Carlssonnörd än nu.
5. FRÅGOR OM D-I-Y HEMMABIOHÖGTALARE
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Vår flitige forummedlem Stefan har ställt ett
antal intressanta frågor om D-I-Y
hemmabiohögtalare till oss på CarlssonPlanet och
får här svar från vår tekniske expert, ingenjör
Ingvar Öhman:
FRÅGA:
Hejsan redaktörn,
Jag läste igenom alla dina nyhetsbrev genom åren
och hittade din intressanta artikel om
hemmabyggda hemmabio-högtalare baserat på
Carlssons principer. När det gäller
centerhögtalare skriver du:
Eller så väljer man flera Peerless konmodell
CT62. Dessa bör då i en center placeras lodrätt
ovanför varandra, t.ex. två st. CT62 i lodrät
rad ovanför en SC165.
Varför måste diskanterna placeras lodrät över
varandra, kan de inte sitta vid sidan av
varandra men fortfarande ovanför basen?
SVAR FRÅN INGENJÖR ÖHMAN:
Dubbla diskanter kan man välja att använda av
flera skäl, det kan primärt handla om
effekttålighet (läs ljudtryckskapacitet) eller
om riktverkan.
I centerfallet är det som så att vad man kan
önska är både hög och låg riktverkan. Låg
riktverkan (= god spridning) sidledes, så att
många kan sitta bredvid varandra och titta, utan
att förlora diskant, men hög riktverkan
höjdledes så att man får en större tydlighet på
tal, det vill säga så att man trots den goda
horisontella spridningen bibehåller tillräcklig
andel direkt ljud.
Hur stor direktivitet man behöver kan dock
diskuteras. SSC håller på med en
Carlsson-centerhögtalare just nu, och allt talar
för att den kommer att ha bara ett
diskantelement.
FRÅGA:
Vad tror du om att man konstruerar en låda med
samma volym som OD-11, men istället för att
sätta basen i diagonal riktning på högtalarens
ovansida så placerar man den rakt mot lyssnaren
– på ovansidan och ut mot rummet – samt placerar
2 st. diskanter CT62 16 ohm, och kör samma
filter som i OD-11/OA-12 (givetvis med
stiftelsens rekommendation till anpassning)?
SVAR:
Det är fritt fram för experimenterande för dom
som vill! Jag tror inte det är bästa vägen till
ortoakustisk centerkanalsfrälsning dock. 🙂
FRÅGA:
Eller är det så att centerhögtalare måste vara
mer direktverkande än andra högtalare med
elementen riktat direkt mot lyssnaren?
Jag tänkte placera centern på vägen direkt ovan
bakom TVn.
SVAR:
Om centerkanalen skall vara optimerad för
TV-bruk kan det finnas goda skäl att tillse att
den är tillräckligt riktad. En TV är alldeles
för liten i förhållande till ljudbilden
nämligen, och en ”stor ljudbild” från
centerhögtalaren ökar den kognitiva dissonansen
mellan syn- och hörselsinne.
Jag tror dock att den Carlssonska ortoakustiken
ger en väldigt ”lagom” avvägning, som gör att en
centerhögtalare (den vi jobbar på) som är i
harmoni mer huvudhögtalarna (höger och vänster)
också kommer att vara utmärkt harmonisk både
tillsammans med en TV och en storbild.
Carlssonhögtalarnas ”fria” ljud gör nämligen
hörselkognitionen mera tolerant än den är när
man använder mera direktstrålande högtalare.
Vh, Ing. Öhman
6. OA-12 BÄTTRE ÄN SONUS FABER?
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Det kom ett trevligt mejl till CarlssonPlanet
från Hasse med följande fina historia:
”Hej,
Jag har ett par Sonus Faber Concerto som jag
driver med en ganska skaplig Rotel mix:
RC-990BX + RB-981+RCD975 samt en skivspelare
Technics SL-1100 och en AT pickup.
Jag var ganska nöjd med detta tills jag plockade
in ett par OA-12.
Efter att bytt till ny bas och nya diskanter
samt kablage och nu senare även kondingarna:
Vilket ljud ur dessa små lådor…och var kom
basen ifrån??
Till Sonus Faber använde jag en REL Q50 sub för
att stötta i basen. Den plockade jag ganska
snabbt bort, den hördes inte längre.
Detta var egentligen en test, men den pågår
fortfarande.
Sonus Faber åkte ut till stugan, subben fick min
grabb ta hand om. Jag plockar fortfarande fram
skivor som jag inte spelat på åratal.
För mig känns det konstigt eftersom jag är i den
åldern att jag kommer ihåg att dessa
Sonabhögtalare fanns i varje radioaffär under
70-talet, fast jag upptäckte inte välljudet då.
Bättre sent än aldrig.
Jag har nu skaffat Ytterligare ett par OD-11 och
ett par OA-14 som är under renovering.
Mvh Hasse
Det var allt för denna gång!
Per Gulbrandsen
Red.
www.carlssonplanet.com
Inga kommentarer än.