NYHETSBREV nr 14 från CARLSSONPLANET
===========================================================
30 jan 2002
INNEHÅLL
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. KONJUGATLÄNK TILL OA-116-MELLANREGISTER
3 OD11-MYSTERIER
4. VAD SKILJER OLIKA SC165-BASAR ÅT?
5. MER OM BASREFLEX-RÖR TILL 50-SERIEN
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
==================================================
Hej och välkomna till det fjortonde Nyhetsbrevet sedan
starten i september. Det här brevet går ut till inte mindre
177 prenumeranter och sajten har när detta skrivs haft över
7200 besökare.
UTSTÄLLNINGEN
Först av allt har jag glädjen att meddela att Tekniska
Museet återigen hört av sig. Denna gång för att berätta att
man på även på högre, direkt utställningsansvarig, nivå är
mycket intresserad av en Stig Carlsson-utställning!
Vi återkommer med en rapport så fort vi vet mer.
SÄLLSKAPET
Det utlovade brevet till alla som anmält sig till
Carlssonsällskapet har dock inte kommit iväg än, men är på
gång, hav tålamod. (Försenat pga nytt datastrul hos
redaktören)
TEKNISKT BLEV DET
Detta brev är osedvanligt tekniskt till sin karaktär vilket
kanske inte roar alla. Men det råkade bara bli så denna
gång. Bl a reder vi ut frågetecken kring de fyra serier med
specialtillverkade 6,5-tums Peerlessbasar som suttit i
Carlssonhögtalare från 1973 till idag.
Er Redaktör
Per Gulbrandsen
2. KONJUGATLÄNK TILL OA-116-MELLANREGISTER
==================================================
Tack vare Carlssonintresserade vänliga ljudtekniker på
Sveriges Radio kan CarlssonPlanet idag berätta om en enkel
och mycket billig möjlig modifiering av Sonab OA116 som de
flesta ägare klarar av att utföra själva.
Det handlar om mellanregisterelementet, som i
OA-116 är en
Peerless SC165-bas med den ovanliga resistansen 16 ohm. Vid
mätningar på elementet i sin låda fann SR-teknikerna att
impedansen stack iväg långt upp ”i skyn” vid högre
frekvenser, varför en konjugatlänk kunde vara något att
testa.
LJUDANALYSATOR
Vid mätningarna användes en digital ljudanalysator av märket
Audio Precision Portable One. Med denna apparat kan man mäta
impedansen i tiondels-steg och mätningen av ett ”naket” 16
ohms SC-165-element i OA-116-låda visar då en brant
”skidbacke” där impedanskurvan sluttar brantare uppåt ju
högre frekvens som ska återges.
KONJUGATLÄNK
Efter att konjugatlänken kopplats in blir istället
impedanskurvan i stort sett rak. Den framprovade
konjugatlänken är enkel att applicera och består av följande
två komponenter i serie:
1 st 18 ohms motstånd
1 st 3,3 my plastfilmskondensator (helst av märket SCR/MKP)
Dessa båda komponenter kopplas/löds helt enkelt mellan plus
och minuspolerna på mellanregisterelementet och vips: Rak
impedansgång!
HUR DET LÅTER?
Ja, SR-teknikerna och CarlssonPlanet har på varsitt håll
lyssnat och jämfört. Och intrycken, om än subjektiva,
överrensstämmer faktiskt. Med konjugatlänkar låter OA-116
något renare och luftigare i mellanregistret, inte lika
”skramligt” som en SR-tekniker uttryckte det. Det handlar
inte om någon jätte-uppgradering men jag tycker
modifieringen är klart värd att pröva.
TESTA!
Konjugatlänken lär dock inkopplad påverka det övriga
mellanregisterfiltret på för undertecknad okända sätt. Så vi
vill inte påstå att detta är frälsningen, bara tipsa alla
intresserade att testa och leka själva och se. Man kan på
intet sätt förstöra högtalaren med detta test och
originalskicket är lika enkelt att återställa
som det är att montera länken.
Observera dock att denna konjugatlänk endast fungerar på
OA-116/mellanregister och inte på någon annan
Carlssonhögtalare. Lycka till, och CarlssonPlanet tar gärna
emot rapporter från
er som testar!
3. OD11-MYSTERIER
==================================================
Veckorna efter den lyckade Carlssonauktionen och flytten av
Stigs kvarlåtenskap till mer ändamålsenliga lokaler har er
redaktör delvis ägnat åt att sortera och inventera alla de
olika högtalare, högtalarelement och -tillbehör som ingick i
dödsboet.
Under detta arbete föll det plötsligt en dag ut två Sonab-
papper ur en flyttlåda. Jag började läsa och jodå, åter igen
kommer det fram för mig ny intressant information om Stigs
konstruktioner. Denna gång handlar det om OD11.
REKLAMBLAD
Papperen är uppenbarligen ett del av ett 3-sidigt utkast
till något som verkar vara ett reklamblad eller följebrev
till handlare och säljare. Stig har själv gjort vissa
anmärkningar och tillägg i brevet som bl a innehåller en
beställningsruta där man kan kryssa för ”Sänd mig Sonabs 50-
sidiga ljudbok” och ”Låt mig få namnet på närmaste
återförsäljare som (”i april” har Stig lagt till) kan
demonstrera nya Sonab OA-116 (”för mig”)”.
OFFICIELLT SMEKNAMN
Men det nya är en rubrik som heter: ”SONAB MAXIMIN” (Reds
kursiv) Vad är detta? Jo, under fortsätter texten: ”Heter
egentligen OD-11”.
Sonab OD-11 hade alltså ett eget officiellt smeknamn!
MAXIMIN. Ja, varför inte?
Maximalt (ljud ur) Minimal (högtalare). Typiskt 70-tal,
tycker jag. Det var alltså inte bara gamla V-1 som hade ett
officiellt smeknamn (”Kuben”).
ORTO-VADDÅ?
Och inte nog med det. Alla vet vi att OA är en förkortning
av Ortho Acoustic. Men OD-11 var enligt Stig Carlsson inte en
korrekt orto-akustisk konstruktion och fick därför istället
heta OD-11. Enligt vad CarlssonPlanet hittills uppgivit
skulle OD vara en förkortning av Ortho-Dynamisk. Men det
kanske är fel.
Så här fortsätter nämligen texten om
OD-11/Maximin på
reklamlappen:
ORTO-DIREKTIV?
”Placerad i hyllan eller på väggen får den ett speciellt
riktningsmönster som vi kallat Ortho DIRECTIONAL (Reds
kursiv). OD-högtalarna ger dig en riktig stereobild i en
större del av rummet än vanliga högtalare”
CarlssonPlanets uppgift att OD står för Ortho- Dynamisk
kommer från en person i Carlssonstiftelsens styrelse med
djup kännedom om Stig Carlssons arbete. Så nu får vi ta och
reda ut frågan där!
Betyder det officiella namnet på OD-11/Maximin:
1. Ortho Dynamisk, eller
2. Ortho Directional?
Nyhetsbrevet återkommer…
4. VAD SKILJER OLIKA SC-165-BASAR ÅT ?
==================================================
Trots ganska utförlig information på sajten får vi många
mejl med avancerade frågor om baselementet SC165. Alltså de
Peerless 6,5-tums mellan/basar som specialtillverkats för
Carlssonhögtalare ända sedan 1973 till idag.
”SC” står för Stig Carlsson och ”165” för diameter i mm och
vi ska här försöka reda ut skillnaden mellan de fyra olika
serier som tillverkats av SC165 under närmare 30 år. (Till
min hjälp har jag senare i texten Ljudtekniska Sällskapets
teknikredaktör Ingvar Öhman)
SERIE 1: 1973-ca 1975
Den första serien av SC 165 känns igen på pappmembranen,
”Sonab”-beteckningen på dammkåpan (också av papp) och främst
på att de hade hästskomagneter av typen Alnico
(Aluminium/Nickel/Kobolt-magneter) och skumkant.
De användes i samtliga Sonabmodeller från 1973 till ca 1975.
Serie 1 saknar alla andra beteckningar förutom serienummer
(står på magneten) och resistansen som är angiven i antal
ohm på baksidan av konen mellan terminalerna.
Alnicovarianten fanns i impedanserna 5,3 ohm, 8 ohm och 16
ohm.
SERIE 2: Ca 1975-1978
Den andra serien SC165 känns också igen på pappmembranen,
”Sonab”-beteckningen på dammkåpan (också av papp) och
skumkanten.
Men serie 2 skiljer sig från 1 genom att de har en vanlig
platt ferritmagnet. Även serie 2 saknar alla andra
beteckningar utom serienummer och resistans.
Serie 2 användes i samtliga Sonab-modeller från ca 1975 fram
till nedläggningen av Sonabs högtalartillverkning 1978.
Denna ferritserie uppträder i vissa högtalarpar blandat med
den första seriens alnicovarianter. Vi har tex sett OA2212 i
orenoverat skick där basarna varit en av varje sort! Detta
tyder på att ferritmodellen under löpande produktion
successivt ersatte Alnico-modellen.
Ferritmodellen Serie 2 fanns i samma impedanser som serie 1:
5,3 ohm, 8 ohm och 16 ohm.
LJUDSKILLNADER MELLAN SERIE 1 OCH 2?
Jag har utfört mycket noggranna lyssningsjämförelser mellan
dessa båda första serier men inte kunnat höra någon påtaglig
ljudmässig skillnad.
Alnico-magneter har rykte om sig att ge lägre distorsion
jämfört med ferrit, men vad jag förstått har andra
distorsionsskapande egenheter hos alnnico-serien åtgärdats i
uppföljaren varför de båda ljudmässigt ändå blivit
påfallande likvärdiga.
SERIE 3: 1983-ca 1989
Den tredje serien, 80-talets SC165, är en förbättrad
ferritvariant som främst känns igen på att dammkåpan saknar
beteckning och är i textil.
De har fortfarande skumkant och saknar fortfarande
kortslutningsring. Serie 3-elementen är på magneten försedda
med Peerless-dekaler där förutom elementbeteckningen också
datum för kvalitetskontroll (Qc) och serienummer anges.
Ljudmässigt är serie 3 något mjukare och renare i klangen än
70-talselementen och mindre ”pappig”. Det är sannolikt en
följd av att elementet slapp 70-talets dammkåpa av papp. Men
elementet kan också upplevas som lite slöare i uppstart och
transienthantering. (Jag är osäker på om membranmaterialet
också är ändrat, det ser inte ut så, men låter lite så.)
Serie 3 tillverkades endast i 8 ohm.
SERIE 4: 1996-200X
Den fjärde, nuvarande serien är den enligt min mening i
särklass bästa. Vår tids SC165 känns främst igen på att den
har kantupphängning i gummi.
Elementet har också fått en riktig kortslutningsring.
Membranen har en svartare coating än 80-talsvarianten, men
har kvar dammkåpan i textil och Peerlessdekalen på baksidan
med sina beteckningar.
HIGH-ENDLJUD
Med rätt basladdning och i en god konstruktion som t ex
OA-50.2, ett par uppdaterade OA14 eller någon annan 70-talare
kan detta element låta helt fantastiskt. Det är high-endljud
för en struntsumma!
Visserligen lär även denna serie av SC165 ge distorsion i
basen vid svepning med sinuston, text i OA-50.2. Men den
distorsionen hörs sällan eller aldrig vid återgivning av
musikmaterial.
Det är nog ingen händelse att detta utmärkta element fått
leva ända in i vår tid. Ibland kommer jag på mig själv med
att föredra detta baselement framför den dubbelt så dyra och
flottare 7-tums kolfiberbasen i OA-52.2!
Beteckningen på denna fjärde serie SC165 är ”Cat.no 831881”
Också den nuvarande serien tillverkas uteslutande i 8 ohms-
version och säljs enbart av Larsen HiFi/ Carlssonfabriken i
Skillingaryd, tel 0370-70 900.
VAD FRÅGAR DÅ ALLA OM?
Ja, problemet är att det genom åren förekommit och
förekommer en hel del sidoförsäljning av icke
originalelement som varit och är omöjliga för en lekman att
skilja från Stig Carlssons originalserier.
T ex sålde Olle Mirsch länge en egen variant av 6,5-
tumsbasar tillsammans med instruktioner om hur dessa skulle
kopplas med olika motstånd för att kunna ersätta trasiga
originalelement.
Själv har jag tappat räkningen över hur många sorters
felaktiga erättningselement jag stött på. Senast i går kom
det upp en prenumerant med ett par av en modell som hade
dubbla serienummer och ett konstigt hål borrat på sniskan i
ferritmagneten.
FALSKA BASAR
Och HiFi-Kit (och sannolikt även Minic) säljer sedan åratal
egentligen fel sorts Peerless 8 ohms-basar. Dessa element
har bl a något för kort slaglängd varför de inte fungerar
helt korrekt vad gäller t ex basavstämningen och
transienthanteringen i Sonablådorna.
Men eftersom de kosmetiskt är identiska, har rätt sorts
skumkant, kon och chassi och låter bra så har de passerat
för alla lekmän och följaktligen har de sålts i tusentals
till intet ont anande Carlssonägare.
Undra på: HiFi-Kit har sedan åratal skrivit ”Sonab” i
katalogen vid denna egentligen felaktiga bas. Detta beror
nog dock inte på fräckhet utan mer på okunskap, och kommer
efter påpekanden från CarlssonPlanet sannolikt att åtgärdas
till nästa katalog.
Det bör dock påpekas att ända sedan tidigt 80-tal har Larsen
Hifi/Carlssonfabriken i Skillingaryd sålt korrekta 6,5-tums
ersättningselement, godkända av Stig Carlsson.
Detta bekräftade Stig C. själv till undertecknad i maj 1996.
Ingenjör Ingvar Öhman kommenterar:
”ATT ELEMENTET FUNNITS ATT KÖPA OCH HAR REKOMMENDERATS
AV HIFI-KIT MÅSTE VÄL SNARAST SES SOM ETT FÖRSÖK ATT
HJÄLPA DEM SOM BEHÖVT ERSÄTTNNGSELEMENT. (Absolut!/Red)
DET ÄR I SANNINGENS NAMN INGA JÄTTELIKA SKILLNADER
MELLAN ELEMENTEN. ATT DE RIKTIGA CARLSSON-ELEMENTEN HAR
NÅGON DRYG MILLIMETER MER SLAGLÄNGD HAR I SIG BARA
BETYDELSE VID MAXIMAL UTSTYRNING.
DEN PÅVERKAN DET HAR AV SEKUNDÄRA SKÄL PÅ ÖVRIGA
PARAMETRAR UNDERSTIGER 2 dB, VID SAMTLIGA FREKVENSER
UNDER 2 kHz. VID FREKVENSER UNDER 300 Hz SKILJER DET
MINDRE ÄN 1 dB. DET ÄR FÖRVISSO INGEN PERFEKT ERSÄTTARE,
MEN I BRIST PÅ ANNAT… /IÖ”
Ja, nu menar jag att det inte rått någon brist på ersättare,
bara på kunskap om detta.
Så det är bara att konstatera: Tusentals Carlssonägare
lyssnar idag på Sonab-högtalare där mellanbasarna inte är av
korrekt sort.
HiFi Kit påstår dock själva att man aldrig haft en enda
missnöjd kundretur på detta element. Detta är fullt möjligt
eftersom skillnaderna är så små. Men CarlssonPlanet har fått
mejl från flera besvikna ägare – även nyblivna! – och det är
bara att hoppas att det i övrigt förnämliga företaget
HiFiKit tar sitt förnuft till fånga och slopar ”Sonab”-
namnet på den falska basen i nästa katalog. Alternativt
beställer hem rätt sorts element från Peerless!
IÖ igen:
”DET HAR DU FÖRVISSO RÄTT I. JAG UNDRAR DOCK LITE
FÖRSYNT, HAR DE BESVIKNA EMAILEN DU FÅTT KOMMIT FRÅN
SÅDANA SOM REDAN FÅTT VETA ATT DE FÅTT FEL BASELEMENT?
:-)/IÖ” (Ja, det vet jag inte!/Red)
ÄVEN RÄTT BASAR
Och rätt ska vara rätt. De nya 5,3 ohms och 16 ohms 6,5-tums
Peerlessbasar som HiFiKit säljer till Carlssonägare sedan
något halvår är korrekta!
De har visserligen skumkant, men det hade ju också 70-
talselementen. I övrigt överrensstämmer de med Stig
Carlssons originalspecifikationer och bör därför kallas
SC165.
Elementen kan alltså användas som basar (5,3 ohms-varianten)
i toppmodellerna OA-116 och OA-2212. Och som mellanregister
(16 ohms-varianten) i OA-116.
VETGIRIGA LÄSARE
Härmed har jag gjort en allmän genomgång av de fyra olika
serierna. Men mejltrafiken till CarlssonPlanet visar att
våra vetgiriga läsare ändå inte är mätta på information om
dessa basar.
TEKNISK HJÄLP
CarlssonPlanets tekniske medarbetare Ingenjör Ingvar Öhman
har därför haft vänligheten att försöka reda ut de snårigare
begreppen kring vad som mer i detalj skiljer de olika SC165-
basarna åt. (Ingvar Öhman svarar här inom citationstecken)
FRÅGA:
FANNS DET KORTSLUTNINGSRING PÅ 70-TALET?
”70-talets originalelement har inte någon riktig
kortslutningsring. De äldsta (med alnico-magnet) har en
del som i varje fall lite agerar som (oavsiktlig)
kortslutningsring, men de senare med ferritmagnet har
ingen kortslutningsring alls.
Det hade inte heller de som från början satt i OA-50
skall påpekas.
En annan sak som kanske är viktig att klargöra är att
kortslutningsring kan betyda många olika saker. Den som
satt i baselementet i OA51 ursprungligen är t ex den av
Ragnar Lian patenterade ”koppen” som omsluter hela
polstycket.
En sådan kostslutningsring ger omfattande förändringar i
elementets beteende, exempelvis en nära tiofaldig
minskning av induktansen vid höga frekvenser!
Den kortslutningaring som sitter i senaste versionen av
SC165 däremot, är en som inte alls kortsluter talspolens
fält, eller hindrar magnetisering av polstycket.
Den sitter nämligen i botten mot bakre polplattan och
hjälper bara till att stabilisera spaltfältet genom att
kortsluta modulation av huvudloopen.
En sådan kostslutningsring påverkar elementets
parametrar så lite att det är svårt att genom mätning på
elementet avgöra om ring finns alls.
I jämförande mätning syns det dock givetvis.
Vh, iö”
FRÅGA:
ÄR INTE GUMMIKANTSFÖRSEDDA ELEMENT MER TUNGDRIVNA?
”Gummiupphängningar har ofta en betydligt större massa
och större dämpning än foam. Men den surround som sitter
på det moderna SC165 är faktiskt nästa lika
lågförlustigt som en foamsurround. Massan är något högre
dock, men bara lite. Elementet är en rimlig ersättare
till det som ursprungligen satt i OA-50.
Om det är en rimlig ersättare till de tidigare
modellerna kan diskuteras. Man kan väl med fog säga att
det, utan att vara en kopia av originalelementen med
Alnico-magneter, fungerar rimligt väl i alla
applikationer utom möjligen OA-116 och
OA-2212.
Det nya gummikants-elementet har dock faktiskt längre
linjär slaglängd än de gamla originalelementen. Som
alternativ till trasiga originalelement är det nya
förstås överlägset överallt.
Den vanliga 6,5″-bas av Peerless fabrikat som finns att
köpa (INGVAR SYFTAR VAD JAG FÖRSTÅR HÄR PÅ DET HIFIKITS
8 OHMS-ELEMENT SOM VI DISKUTERAT OVAN/Red.) är inte helt
ekvivalent med Carlsson-varianten.
Varken talspoleimpedans, motorstyrka eller slaglängd
stämmer exakt. En ytterligare skillnad ligger i
distorsion och känslighetet vid lite högre frekvenser.
Det speciella Carlsson-elementet har en kortslutningring
som helt saknas i Peerless egna varianter av samma
(estetiskt sett) element. Vh, Ing. Öhman”
FRÅGA OM T/S-PARAMETRAR:
– Jag tycker det här med ersättningselement är
rena rama djungeln, det verkar som om det inte
finns någon ”riktig” ersättare till
originalelementen – den ena har fel slaglängd å
den andra har gummikant!?
Har CarlssonPlanet de officiella (eller uppmätta)
T/S-parametrarna (=småsignalparametrarna) på de
gamla originalelementen?
IÖ SVARAR:
”För att ett element skall kunna användas som ersättare
till ett annat element räcker det absolut inte att deras
småsignalparametrar matchas. Ett högtalarelements
beteende bestäms till 90% av andra egenskaper än de som
kan identifieras med småsignalparametrar.
Småsignalparametrarna är bara ett hjälpmedel för
konstruktören att välja rätt dimensionering i
högtalarens basområdet. De säger ingenting om tonkurvan
uppåt i frekvens, ej heller om elementets
spridningsegenskaper.
Om distorsionen säger de inte heller något. Till råga på
allt kan man tro att de säger något om beteendet i
basområdet, men i verkligheten kan två element med vitt
skilda småsignalparametrar vara nästan identiska i
basområdet i en given låda.
Det beror på att T/S-parametrar inte är grundparametrar,
utan komplexa högre ordningens parametrar. Varken Vas,
Qm, Qe, Qt eller Fs är rimliga parametrar att titta på
om man skall matcha två element. Man måste titta på
grundparametrarna (l, Dm, B, m, Re, k, m fl). Vh, Ing.
Öhman”
Och här kommer vi in på så avancerade saker att redaktören
sätter streck!
5. MER OM BASREFLEXRÖR TILL 50-SERIEN
==================================================
Läsare har mejlat till CarlssonPlanet och undrat vad
expertens slutsats egentligen var efter diskussionen i
tidigare Nyhetsbrev om basreflex- rörens eventuella brister
i OA-5X-serien (OA-50/51/52 + 5X.2-versioner).
FRÅGAN ÄR:
Bör man byta basreflexrör – eller?
Carlssonstiftelsens ljudtekniske expert Ingenjör Öhman
svarar även här direkt:
”Det är absolut värt besväret! Kompressionen i
originalporten börjar bli klart mätbar ungefär när man
passerar en ineffekt av 2 W in till högtalaren. Vid 20
watt är den enorm.
Jag minns inte några exakta siffror för kompressionen,
men det rör sig om en kompression av i storleksordningen
3-5 dB vid 20 W in i högtalaren. Mer än halva akustiska
uteffekten försvinner alltså vid en ineffektnivå om 20
W!
Med den lilla SD-porten (som tydligen inte finns i
produktion längre) hade man ungefär samma kompression
vid 10 watt in som ursprungligen vid 2 watt, en
femfaldig förbättring alltså!
Riktigt svårartad kompression från SD-porten får man
inte förrän vid in-effekter uppåt 60-80 W, men då har
man redan med goda marginaler passerat baselementets
dynamiska potential.
Baselementet börjar i OA52-lådan att komprimera
dynamiskt vid ungefär 40 W in. Jag räknar då
naturligtvis inte in den termiska kompressionen som ju
börjar märkas vid lägre nivåer, men inte nämnvärt
påverkar dynamiska förlopp.
Vidare förbättringar är svåra att uppnå eftersom det
inte längre är porten utan andra strukturella
komponenter i lådan som dominerar de olinjära
förlusterna när man passerar ungefär 20 W in i
högtalaren.
Dessa problem är försumbara jämfört med originalportens
kompression. Dessutom begränsar de inte nämnvärt
prestanda ens med bättre port eftersom man vid 20 W in
bara ligger 3 dB under den nivå där baselementet börjar
arbeta olinjärt.
Portbyte rekommenderas helhjärtat.
I originalutförande är porten ungefär 5 ggr sämre än
allt annat. Förvisso märks det bara i ett litet
frekvensområde i djupaste basregistret, men ibland tas
det ju i anspråk av musiken.
Med väl rundade portändar, ute som inne, är systemet i
balans och presterar rimligt nära sin fullständiga
potential. Vh, Ing. Öhman”
Så långt expertens kommentarer angående basportar. Det bör
dock tilläggas att CarlssonPlanet även rådfrågat
tillverkaren John Larsen på Carlssonfabriken i ärendet.
Och enligt John går det bara att montera nya basreflexportar
på OA-51! Där är den inre mynningen åtkomlig via
baselementhålet.
Både OA-50 och OA-52 har näst intill slutna lådor vilket
kräver att man för att komma åt basreflexrörens inre
mynningar helt sonika tvingas såga sönder högtalarna. Och
det vill vi kanske inte?
Ja, det var allt för denna gång!
Red.
Inga kommentarer än.