NYHETSBREV nr 17 från CARLSSONPLANET
====================================
INNEHÅLL
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. NY SERIE – FAQ: 1.TRASIGA BASKANTER M.M.
3. KOMMENTARER TILL OA-2212-MODIFIERINGEN
4. KONSTIGA ”KARLSSON”-HÖGTALARE
5. MÖBLERINGSTIPS
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
============================
Välkomna till det 17:e Nyhetsbrevet från CarlssonPlanet.
Detta brev går ut till 268 prenumeranter och sajten har
haft över 13.700 besökare sedan september.
Vi inleder i detta brev en ny serie, FAQ, som baserar sig
på vanliga frågor till CarlssonPlanet och på våra försök
till svar.
Stig Carlsson-modifieringen av OA2212 kommenteras och vi
berättar om en amerikansk högtalarkonstruktör ”efternamne”
till Stig Carlsson. Vi avhandlar även hur man bäst
möblerar med Carlssonhögtalare och annonssidan bjuder på
åtminstone en överraskning.
Mycket nöje
Redaktörn
2. NY SERIE – FAQ 1. OM TRASIGA BASKANTER m.m.
=================================================
Här börjar en ny serie i våra Nyhetsbrev, FAQ. FAQ står
för Frequently Asked Questions Ofta Ställda Frågor – och
under denna rubrik tänkte jag återkomma ge CarlssonPlanets
svar på olika mejlfrågor till oss.
För även om vi försöker att tydligt förklara det mesta på
sajten, kanske vi inte alltid lyckas. Åtminstone är det
inte alla som förstår eller orkar läsa allt.
Vi börjar med den i särklass vanligaste frågeställningen
av alla, den om trasiga baskanter.
Trots att vi på sajten och i äldre nyhetsbrev utförligt
och grundligt går igenom problematiken får vi ändå nästan
dagligen svara på detta:
FRÅGA OM TRASIGA SKUMKANTER:
”Jag har ett par gamla OA-14 (alternativt
OA-12, OD-11,
OA-116, OA-2212, OA-50/51/52) där skumgummiupphängningen i
ytterkanten på bas/mellanregisterelementen har gått
sönder. Ålderskrämpor?!”
SVAR:
Visst är det ålderskrämpor. Så allvarliga att du faktiskt
kan förstöra dina prylar om du fortsätter spela med
basarna i detta skick.
Byte eller renovering av alla Sonab- och
Carlssonhögtalares 6,5-tums och 7-tums mellan/basar äldre
än 12-15 år är ett måste, annars kan man spela sönder
såväl elementen som förstärkaren. Det har jag sett alltför
många exempel på under de år jag hållit på.
Problemen gäller tom helt ospelade högtalare i
originalkartong. Skumkanterna är slut även om det inte
syns vid en första blick. Det är enkelt att konstatera:
Genom att vidröra skumkanten brister den.
Det är bara att skruva ur elementet och byta. Annars får
talspolen inte tillräckligt stöd i sitt gap och då kan det
räcka med att slå på förstärkaren eller en spik på nätet
så går det åt skogen.
Vänliga Carlssonhälsningar
FRÅGA OM BASBYTE:
”Om jag måste byta basarna, ska jag renovera de gamla
eller byta till nya? Vad blir ljudskillnaden?”
SVAR:
Det är främst en prisfråga. En renovering av baselement
kräver främst nya skumkanter. (Telefonnumren till ett par
skumkantsleverantörer fanns i HiFi&Musik nr 3/02)
Det finns fyra serier av 6,5-tums Peerlessbasen SC165 (se
beskrivning av de 4 serierna i Nyhetsbrev nr 14) och två
serier av Scan Speak 7 -tumsbasen i OA51/52. (Den första
med skumkant heter 18W/8542, den andra bättre med
kolfibersprutat membran och gummikant heter 18W/8545)
Renoverade Carlssonbasar låter mycket bra än idag,
häpnadsväckande bra för sin ålder. Jag brukar säga att du
får ca 85% av ljudkvaliteten jämfört med helt nya basar.
Du får också mer av ”originalljudet” med renoverade basar
d.v.s det fria, luftiga och transient-snabba gamla
Carlssonljudet.
Men du får också lite, lite mer av distorsion och
”pappighet” i ljudet jämfört med nya gummikantsbasar.
Å andra sidan kan man uppleva de nya gummikantsbasarna som
lite transienttröga och ”insjunkna”, allt välljud till
trots. Särskilt gäller detta när de monteras i
OD-11. Men
även i övriga 70-talsserien kan gummikantsbasarna låta så.
De kräver lite mer strömstyrka i slutstegen och lite högre
volym för att blomma ut. Det här handlar dock om subtila
skillnader som inte alla hör!
Man bör dock veta att renoverade basar inte är några nya
element, och kanske därför inte håller lika länge. Fast
CarlssonPlanets tekniske rådgivare Ingenjör Ingvar Öhman
invänder:
”VARFÖR INTE? DET ÄR I PRINCIP BARA JUST UPPHÄNGNINGEN
SOM ÅLDRAS PÅ ETT BESELEMENT FÖRUTSATT ATT ALLA
TERMISKT UTSATTA DELAR ÄR KEMISKT STABILA PÅ ELEMENTET,
NÄMLIGEN ALLA DELAR I TALSPOLE MED NÄRHET. DET ÄR DE I
PEERLESSELEMENTEN. OM MAN FÖRSER ELEMENTEN MED NY
UPPHÄNGNING BÖR DE HÅLLA LIKA LÄNGE SOM ETT NYTT
ELEMENT.”
Det dyra alternativet är helt nya originalbasar. De
gummikantsförsedda 6,5-tums Peerless SC165 (serie 4)
kostar 720:-/st plus postförskott och kan köpas från
Carlssonfabriken i Skillingaryd/Larsen HiFi, tel. 0370-
70900.
(Enligt uppgift ska också HiFi-Kit och Minic ha dessa nya
element i lager fr o m maj månad till samma pris.
Adresser, se sajten)
Nya 7-tums kolfiberarmerade Scan Speakbasar kostar ca
1400:-/st på t ex HiFi-Kit. De ingår också i det
uppgraderingskit som Carlssonfabriken säljer till
Carlssonmodellerna OA-51 och OA-52. (se utförlig redogörelse
i Nyhetsbrev nr 1 på sajten)
Vänliga Carlssonhälsningar
FRÅGOR OM KÖP AV SKUMKANTER:
”Jag undrar hur/var jag får tag på lösa skumkanter som
jag kan försöka renovera mina Carlssonbasar med?”
”Vad tar ni för nya foamkanter till SC-165:or
(alternativt Scan Speak 8542)?”
SVAR:
Jag säljer inga lösa skumkanter. De få kanter med original
vågform jag lyckas hitta på världsmarknaden håller jag
fast i som en drunknande, de kan ju vara slut när som
helst.
CarlssonPlanet har dock ofta färdigrenoverade basar hemma.
Då är de helrengjorda, omcentrerade, har fått nya
skumkanter med originalform och är svepta och
kontrolluppmätta m.m.
Priserna har hittills legat på ca 350:-/st. för 6,5-tums
Peerless och ca 500:-/st. för 7-tums Scan Speakbasar.
Vänliga Carlssonhälsningar
FRÅGA OM HIFI-KÖP:
”Kan ni rekommendera en bra förstärkare (CD-spelare,
skivspelare, receiver osv) i prisklassen XXX som passar
till mina Carlssonhögtalare?”
SVAR:
Denna fråga i olika varianter – är den näst vanligaste
till CarlssonPlanet och är naturligtvis i princip omöjlig
att svara på så omfattande som marknaden är. Vi har
dessutom som grundprincip att bara svara på frågor kring
Carlssonhögtalare.
Men ibland har den vilsne Carlssonägaren gjort nästan allt
rätt med sina högtalare och är ändå inte ”hemma”. Då
brukar vi förbarma oss. Som grundprincip har vi i dessa
fall hittills rekommenderat två grupper:
1. Förstärkare, CD-spelare o. dyl. som rekommenderas av
Ljudtekniska Sällskapet (www.lts.a.se)
2. Utrustning som är omvittnat neutral, ofärgad,
transparent, prisöverkomlig, strömstark (när det gäller
förstärkare), pålitlig osv. Här kan vi bara utgå från
recensioner vi läst genom åren och från vissa apparater
som CarlssonPlanet ägt/lyssnat på under kortare eller
längre tid och därför kan våga gå i god för. Några
allmänna rekommendationer gör vi inte.
TIPS: SUVERÄN ÄGARSAJT På nätet finns det en suverän sajt
för alla som är vilsna i hifi-djungeln. Den innehåller
tusentals recensioner skrivna av vanliga hifi-ägare och är
mycket lätt sökbar. Men man ska vara medveten om att inga
av recensionerna är skrivna av utbildade, ljudtekniskt
bevandrade personer, bara av allmänt hifi-intresserade.
Alla stereoprylar på marknaden finns förstås inte
recenserade, och hembiosidan är inte representerad. Men
var och en kan hjälpa till genom att själv skriva in
recensioner och allt är gratis. Sajten heter:
http://www.audioreview.com/reviewscrx.aspx
I nästa Nyhetsbrev, nr 18, svarar vi på vanliga
mejlfrågor kring historisk Sonab-elektronik.
3. KOMMENTARER TILL OA-2212-MODIFIERINGEN
=========================================
I det förra Nyhetsbrevet, nr 16, kunde vi efter år av
efterforskningar äntligen presentera Stig Carlssons egen
instruktion om hur OA-2212 bäst modifieras. Jag lovade då
komma igen med egna och eventuellt andras kommentarer.
Först mina egna som är av typen tips och råd, främst två
sådana:
MONTERINGEN AV DISKANTERNA
Monteringen av nya CT62- diskanter brukar inte innebära
några större problem när det gäller övriga
Carlssonkonstruktioner. Men just när det gäller OA2212
blir det extra trångt på baffeln med de nya något större
diskanterna.
Eftersom CT62 har en större frontplatta än de gamla
MT24HFC kan de inte på millimetern placeras på samma plats
som de gamla. Det krävs lite ”omlott”-trixande vilket är
besvärligare än det låter. Dels är det risk att de yttre
diskanterna hamnar för långt ut på baffeln så att gallret
inte går att få på efter att limmet härdat (eller att
diskanterna lossnar av trycket från gallret).
Men vad värre är: Diskantmagneterna är så starka att de
ständigt attraherar och repellerar till/från varandra om
vartannat. Följden blir att hur noga man än är med
placeringen under limningen så lyckas magneterna ändå
flytta sig under torkningen och vill gärna hamna rejält
fel i såväl riktning som lutning. Risken är stor att man
därmed får göra om alltihop.
TIPS:
För att undvika detta rekommenderar jag följande:
+ Börja med att placera ut de 8 diskanterna i ”bågen” på
baffeln. Använd helst stödbyglar i metall (t ex de
utmärkta, billiga som HiFiKit säljer och som bara
behöver böjas ut något för att få rätt vinkel) och
skruva fast dessa i baffeln först.
(Vill du inte skruva i baffeln? Använd då den typ av
stödklossar som beskrivits i Nyhetsbrev nr 3). Ös på
med mycket lim (grått lim går att måla över efteråt med
t ex svart täckfärg). Kontrollera noga att diskanterna
inte hamnar för långt ut på sidorna.
+ Ta en borrmaskin med en 3-4 mm tjock träborr. Stick in
borren snett ner genom frontplattornas nedre två hål
och borra genom dessa små skruvhål snett ner i
plastbaffeln (av ABS-plast, lättborrad).
+ Skruva därefter med lämpliga skruvar ca 1,5- 2 cm
långa fast de 8 diskanternas frontplattor i baffeln.
OBS! Skruva inte för hårt! Då kan frontplattan böja sig
nertill med katastrofala följder för ljudåtergivningen.
Se skruvarna bara som en extra säkring av elementens
riktning/lutning och lita för övrigt på att limmet gör
sitt (lim som PL200 eller 400 är tillräckligt starka).
+ Vänta med att placera ut de övriga fyra diffuserande
diskanterna tills bågen har härdat fullständigt (minst
ett dygn, helst mer). Vid behov, använd sedan även
extra lösa träklossar el dyl. för att ”bära av”
magnetkraften mellan de bortvända fyra diskanterna och
de 8 i bågen.
+ Limma till sist fast de fyra diffuserande diskanterna på
varje baffel och säkra även dessa med skruv enligt
ovan. Klart!
TONBYGLARNAS VARA OCH ICKEVARA
CarlssonPlanet rekommenderar som många säkert redan sett
att man vid renovering av 70- talsserien inaktiverar de
färgglada men kraftigt oxiderande tonbyglar som pryder
bafflarna. Detta råd gäller även OA2212 med ett undantag:
TIPS: Spara gärna tonbygeln som styr
mellanregisterelementen. Denna bygel är nämligen inaktiv i
sitt korrekta neutrala läge, dvs är inte inkopplad i
ljudkedjan mellan filter och element och kan alltså inte
degradera signalen.
Men det kan vara kul att behålla åtminstone den
tonjusteringsmöjlighet som denna bygel erbjuder, OA-2212 är
en komplicerad konstruktion och vem vet, kanske ägaren
plötsligt upplever sig höra en förbättring om
mellanregistret kan ökas med en dB?
Gör då så här: Byt ut det oxiderade kablaget mellan
filtret och de gröna tonbyglarna vid mellanregistren.
(Använd helst enkarderligt kablage. EKUA telefonkabel går
t ex väldigt lätt att arbeta med och låter utsökt, dvs
helt ofärgat).
OBS! Se till att täta genomföringarna till elementkamrarna
mycket noggrant efteråt, det får INTE läcka!
Gör rent tonbyglar och bygelhål med tops doppade i
isopropanol (finns på Apoteket, lämnar ingen hinna som T-
sprit och andra medel). Fetta in hålen med lite vaselin
för att motverka ny oxidering. Sätt tillbaka tonbyglarna.
Klart!
BREV OM OA-2212
Det har kommit brev om modifieringen också. Så här skriver
ägaren till ”Världens dyraste Carlssonhögtalare” (se
Nyhetsbrev nr 3)
”Hej Per! Jag läser i Nyhetsbrev 16 med viss förvåning
din beskrivning av resultatet av din senaste
modifikation av ett par OA-2212 enligt Stigs
beskrivning:
… ”För första gången känner jag att mina absoluta
Carlsson-älsklingar – de gamla rördrivna monstren OA-6
Typ I – har fått rejäl konkurrens.” … ”Jag som sett
hur slarviga många tidigare modifieringar är gjorda
känner att detta kanske är första gången ett par OA-2212
verkligen får visa vad de går för.”
– utan någon som helst referens till Peter Steindls
modifiering av mina OA-2212, vilka du lyssnade till i
somras och beskrev i Nyhetsbrev nr 3:”
(Här återger skribenten ett par längre citat ur
min recension i Nyhetsbrev nr 3 och avslutar
sedan:)
”Vore intressant att få en liten kort jämförelse av
dina intryck. Mvh K W”
SVAR:
”Hej! Tack för mejl. Visst, du har en poäng med att jag
också borde jämfört med ditt par. Men:
1. Jag har bara hört ditt par ovanligt placerade (på
tvären mot sidoväggar) i ett för mig främmande rum
drivna av för mig okänd elektronik. Jag vet alltså inte
riktigt hur de låter.
2. Ditt par är inte originalmodifierat, d.v.s med
officiellt sålda element som vanliga Carlssonägare kan
skaffa (utom diskanterna).
3. De hade fått en total ombyggnad av hela basdelen
jämnte basreflexladdning och alla filter. Det gör att
dina högtalare inte längre egentligen är några OA-2212.
4. Jag saknade tillfredställande svar på några
invändningar och frågor jag hade kring de brister i
återgivningen jag beskrev i min recension av dina
högtalare.
Lyssningen hemma hos Peter Steindl var dock
oförglömlig. Det är fortfarande den enskilt mest
överväldigande hifi-upplevelse jag haft. Jag har också
den största respekt för Peter Steindls brinnande
välljudssjäl och hifi-gärning och för mannen som
konstruerade basdelen, bas- och mellanregistren och
upptäckte de utsökta diskanterna; Ingvar Öhman.
Och jag har föreslagit Carlssonstiftelsen att vi borde
räkna på ett modifieringspaket för OA2212 á la dina
högtalare för att erbjuda till intresserade ägare. Så
visst borde jag nämnt dem i min jämförelse.
Du efterfrågar också en liten kort jämförelse av mina
intryck. Ja, du vet mina invändningar mot ditt par (se
Nyhetsbrev nr 3).
Detta kanske fixades innan leveransen. Men för mig lät
dina Steindl-högtalare jämfört med Stig Carlsson-
modifieringen:
1. Ännu renare och välupplösta (förutom
polypropylenklangen i såväl mellanregister som bas,
samt puckeln i basområdet).
2. Hade mer dynamik och utsträckning i basen (som ju
också har större membranytor, annat konmaterial, annan
basreflex-dimensionering m.m.).
3. Hade som helhet en ännu större dynamisk kapacitet
(finns i Stig Carlsson-versionen, men bara i
diskanterna som ju är desamma) och ännu bättre förmåga
att etablera musiker i full storlek/volym i rummet.
Mycket mer än så kan jag inte säga utan att först få
låna hem högtalarna någon vecka för lyssning i mitt rum
med känd elektronik.
Vänliga Carlssonhälsningar”
Så långt mejlväxlingen kring OA-2212. Undertecknad har
sedan dessa båda mejl fått en vänlig inbjuden från ägaren
i fråga till en närmare lyssning. Återkommer eventuellt
med dessa intryck i kommande Nyhetsbrev.
4. KONSTIGA ”KARLSSON”-HÖGTALARE
=================================
Tack vare Stefan Wahl, en uppmärksam surfare och
Carlssonsajt-besökare, kan Nyhetsbrevet idag berätta om en
för oss tidigare okänd amerikansk högtalarkonstruktör med
samma efternamn som Stig Carlsson, nämligen John E.
Karlsson.
Denne konstruktör tycks ha haft en till Stig Carlsson
smått parallell karriär, med början på 50-talet,
egensinniga lösningar och entusiastiska beundrare. På
nätet kan man hitta klipp där en större presentation av
hans lite säregna konstruktionsprincip och av en större
högtalarmodell görs redan år 1954 i tidskriften Radio &
Television.
Vad jag förstår har då JEK redan tagit patent på sin
konstruktion där frontbaffeln ser ut som om det hängde ett
tvådelat draperi framför basen, i detta fall en 15-
tumsbas. Bakom draperiet sitter basen monterad i en
bakåtlutande innervägg som ska göra att ett 8-tumselement
presterar lika bra ”som ett 15-tums”.
Karlssonhögtalarna utlovas i olika dåtida artiklar ge
bredare stereobild, förbättrad transienthantering och
mycket god definition och det hela framställs som en
revolutionerande ny princip för högtalarkabinett.
Artiklarna är skrivna av konstruktören och är fyllda av
ritningar och vad som ser ut som ganska avancerade
mätningar. Karlssons grundkonstruktion beskrivs i en
artikel innehålla element av såväl horn som oändlig
baffel, basreflex och ”resonant air coupling”.
Vi bad CarlssonPlanets tekniske rådgivare Ingvar Öhman
förklara begreppet:
”Låt mig får föreslå att det översätts till ormolja.
Ingen av de påstådda egenskaper om djupare bas, högre
känslighet eller bättre transientåtergivning som
hävdats är sanna. Ormolja. Okunnigt pladder. Skicklig
marknadsföring. /IÖ”)
Så småningom upprättas dock tydligen en särskild
forskningsenhet, ”The Karlsson Research och M.F.C.
Division”. Det presenteras nya 60-talsmodeller, bl a
”Rocket X-15”, en raketliknande modell där draperiet
liksom vänts upp och ner i en spetsigare rundad låda. John
E. Karlssons konstruktionsprincip påstås vara överlägsen
både hornet och Helmholtz- resonatorn och i en annons från
1969 framställs Karlssonhögtalaren som ”kännarnas val”.
Den säregna draperi-designen går igen under årtiondena
ända fram till vad som av färgbilderna att döma tycks vara
vår tid. Två yngre konstruktörer, David Ortega och Fred
Ireson fortsätter av allt att döma att vidareutveckla
högtalare under det uppenbarliga anrika varumärket
Karlsson.
Den som vill fördjupa sig i denne ”efternamne” kan läsa
mer på den utförliga sajten:
http://home.student.utwente.nl/e.j.j.ulfman/artic.htm
Nyhetsbrevet ska i kommande nummer försöka presentera ett
par andra konstruktörer och modellserier som har släktskap
med Stig Carlsson och hans högtalare.
5. MÖBLERINGSTIPS
=================
Under den fina Hifi-mässan i Stockholm nyligen blev
undertecknad en erfarenhet rikare. Det skedde när
Carlssonfabrikens ägare och chef John Larsen behövde gå på
lunch och jag fick hoppa in i hans ställe. Under en dryg
timme stod jag själv i Carlsson-montern och försökte svara
på frågor från den intresserade och mycket kunniga
publiken (bland annat flera kvinnliga Carlssonfantaster)
Den vanligaste frågan var förvånande nog då denna: Hur
möblerar man med Carlssonhögtalare?
KUL DISKUSSION
Den frågan var jag inte alls beredd på. Men den är ju vid
närmare eftertanke minst lika viktig som om inte
viktigare än – vilka kablar eller kondingar man använder i
högtalarna. Och den är minst lika kul att diskutera.
Jag återgav glatt vad jag mindes ur gamla Sonab-broschyrer
(som ofta ägnar flera sidor åt problematiken), ur Stigs
egna artiklar och från samtal med ljudtekniskt kunniga
personer.
Och jag insåg snart att frågan borde avhandlas i ett
Nyhetsbrev. Här följer alltså CarlssonPlanets råd:
MÖBLERA FÖR BÄSTA LJUDÅTERGIVNING MED CARLSSONHÖGTALARE:
MOT VÄGG
Viktigast är att Carlssonhögtalare står på golv mot vägg,
så nära som eventuella golvlister och elementrör tillåter.
Detta är grunden för den ortho-akustiska högtalarprincipen
som därmed gör rummet till en verksam del av
högtalarkonstruktionen. (Enda undantaget från
golv/väggprincipen är Sonab OD11 och V1 som båda kan även
ligga t ex i bokhylla)
Båda högtalarna bör stå mot samma vägg, helst mot
långväggen i ett rektangulärt rum och så brett isär som
möjligt. De bör inte stå längst in i något hörn. Det bör
finnas minst 40 cm kvar till hörn, helst mer, annars
riskerar man en onödig och tröttande höjning av
basåtergivningen.
DÄMPA GOLVET
Näst viktigast är att hela golvet mellan högtalarna och
lyssningsplatsen är reflexdämpat, helst med en tjockare
matta, småmöbler, vad som helst. Reflexdämpning kan
lämpligen förstärkas av ett soffbord som idealt bör täcka
den tänkta ”spegelbild” lyssnaren kan ”se” av högtalarna i
golvet/mattan.
Som princip bör hela rummet i övrigt vara väl ljuddämpat
nedanför ”öronnivå” alltså gärna med mjuka soffor,
fåtöljer, flera mattor osv.
Ingvar Öhman kommenterar:
”Stig avrådde ifrån att använda soffbord tillsammans
med modellerna OA50 och OA52 eftersom de är så låga.
Golvreflexen kommer i vinkel så nära under direktljudet
att det inte går lätt att skymma golvreflexen utan att
skada direktljudet.
Skulle man dock lyckas blir tonkurvan runt 600 – 2000
Hz jämnare, men klangen kommer att drabbas i ett lägre
register (200 – 500 Hz) där konstruktionen är beroende
av golvreflexen. Totalt blir det en försämring.
Med alla äldre Sonabmodeller och med OA51 är ett
soffbord dock en utmärkt tillgång. Med kommande
modeller (!) likaså…/IÖ”
REFLEKTERANDE TAK
Nästnäst viktigast är att taket är reflekterande, alltså
inte av mjuk väv eller annat ljuddämpande material utan av
trä, puts, betong eller annat. Tvärgående takreglar av t
ex trä är bara bra.
DIFFUSERA MERA
Bokhyllor på sidoväggar är utmärkt för diffuseringen av
ljudet, vilket motverkar stående vågor i rummet. Det gör
också tavlor av olika tjocklek, gardiner osv. Alltså
vanlig vardagsmöblering.
Det kan här avslöjas att Stig Carlsson själv alltid hade
en särskild textilklädd mjuk soffa placerad mitt emellan
högtalarparet, mot samma vägg som detta.
Han och hans vänner/besökare lyssnade alltid i
specialbeställda danskbyggda jättefåtöljer i furu med
breda mjuka ryggdynor som sträckte sig ända upp över
öronhöjd.
När Stig av ekonomiska skäl tvingades flytta upp på vinden
i sitt vackra hus på Söder Mälarstrand byttes dock den
klassiska soffan ut mot en – säng!
De ljudmässiga fördelarna med möbleringstipsen ovan
uppenbarar sig snabbt när man prövar själv. Gör som jag
möblerings-tweaka. Det är gratis!
Det var allt för denna gång!
Red.
Inga kommentarer än.