Stor Carlssonträff i Stockholm i helgen
Att modifiera OA-5 till Typ 3
Lyssningsintryck OA-5 Typ 3
Kolbox på New Yorkmuseum
Stor Carlssonträff i Stockholm i helgen
Nu på lördag 25 april kl 14 bjuder LTS, Ljudtekniska Sällskapet in alla intresserade till det tredje stora mötet om Carlssonhögtalarna i modern tid. Mötet samarrangeras med SSC – Stiftelsen Stig Carlsson, vars experter kommer för att hålla föredrag och spela skivor på Carlssonhögtalare, denna gång främst ur 80-talets OA-50-serie. Mötet är öppet för alla som kommer i tid och hålls i Studio 4 på Radiohuset i Stockholm. Dessutom utlovas något av en världsnyhet: CarlssonPlanet presenterar ett första par OA-5 Typ 3:
Ja, i dagarna skrivs det hifi-historia i Carlssonvärlden. Sveriges mest sålda hifihögtalare någonsin är Stig Carlssons verkliga ”folkhögtalare” Sonab OA-5 som såldes i hundratusentals exemplar på 60- och 70-talet. De flesta har säkert sett den välkända Sonab-logotypen som bygger på OA-5:ans utseende ovanifrån med de fyra hörnplacerade diskanterna i den ena kvadraten och bredbandselementet i den andra.
Nu kan äntligen alla tusentals kvarvarande OA-5-par i landet uppgraderas till Typ 3, detta tack vare de helt nya element och filterkonstruktioner som tagits fram inom SSC. De nya diskanterna Obi T22-oa och nya bredbandaren Obi F87 är särskilt konstruerade för detta ändamål och säljs sedan någon vecka av generalagenten och webb-butiken HiFiKit.
På mötet på Radiohuset på lördag kommer CarlssonPlanet och SSC att spela på ett första modifierat par Sonab OA-5 i valnöt med de nya elementen, nya filter och den nya dämpning som krävs. Det ljudande resultatet är enligt denna redaktör enastående lyckat, bered er på modern, distorsionsfri och högupplöst ljudåtergivning – HD-ljud! – från de gamla OA-5:orna. Dessutom är det slående hur tidlöst vacker Lars Lallerstedts OA-5 fortfarande är med dess smäckra, höga form och organiska mått.
Carlssonmötet avhålls i klassiska Studio 4 på Radiohuset, livestudion som genom årtionden huserat de flesta stora svenska artister och där 60-talets stora stjärnor som Jimi Hendrix och Cream gjorde historiska radioinspelningar. Den gångna veckan gästades studion av Sofia Karlsson i en öppen konsert.
På lördag är det alltså LTS och SSC som drar igång musiken och snacket i Studio 4 och så här ser programmet preliminärt ut:
LTS OCH SSC-MÖTET 25 april -09
Kl 13.30-14: Insläpp via SR:s huvudentré på Oxenstiernsgatan 20.
(OBS! Kom i tid! SR är skyddsklassat och kl 14 sker absolut sista insläppet, sedan är det låst)
Kl 14: Gunnar Östlund från LTS hälsar alla välkomna till Studio 4 och lämnar över till undertecknad, Per Gulbrandsen som är moderator och presenterar dagens första högtalare: OA-5 Typ 3 samt dagens första föredragshållare:
Kl 14.05: Bertil Alving från SSC, berättar om Stig Carlssons och egna musikinspelningar och spelar exempel.
Kl 14.40: Ingemar Ohlsson från SSC, Audiodatalab och en gång Stigs assistent, berättar fakta och anekdoter om hur allt började.
KL 15: Paus med fika i Café Skafferiet i ”Hangaren” och frågestund.
Mötet är gratis men alla deltagare köper förhoppningsvis kaffe med dopp i pausen för att stödja arrangemanget. Alla som fikar under pausen är välkomna att ställa frågor till LTS och SSC.
Under pausen sker högtalarbyte till Carlsson OA-51.0
Kl 15.40: Återsamling i Studio 4
Kl 15.45: SSC:s ordförande Lars Bäcklund berättar om hur OA-50-serien kom till och spelar musik
Ca kl 16: Byte till Stigs eget par Carlsson OA-52.3 (uppgraderade på CarlssonPlanet)
Kl 16.15: Ingenjör Ingvar Öhman berättar om ”OA-högtalarna och väggen”, om orto-akustiken och om de nya uppgraderingar som nu kan göras av 60- och 70-talsmodellerna tack vare de nya Carlsson- och Obi-elementen. Samt om högtalarprojektet OA-216, en helt ny modell som utvecklas i Skåne.
Ca kl 16.45: Högtalarbyte till OA-51, nu inklusive en helt nybyggd och nyutvecklad baslåda för OA-51.
Musiken som arrangörerna hoppas hinna spela exempel från är bl a Stigs favoritskivor som Sofia Gubaidulinas Stimmen – Verstummen, Monica Zetterlunds Varsamt, tidigt mastringex av Pink Floyds The Wall, Alvings mästerinspelning Cantate Domino, den ortoakustiska doldisen Live is life med Arne Domnérus, Ingemar Ohlssons mäktiga Nacka Aulainspelning från 1967 med International Harvester (tidiga Träd, Gräs och Stenar) och Bertil Alvings nya, fina pianoskivan Warum.
Mötesdeltagarna är också välkomna att med ta egen skiva så får vi se vad tiden räcker till att spela sådana.
Kl 17: Mötet rundas av.
Hoppas det blir riktigt fullt i SR:s studio 4 på lördag!
Att modifiera OA-5 till Typ 3
Under alla år som jag sysslat med den trevliga hobbyn att renovera och modifiera Carlssonhögtalare har få saker gjort mig så glad som den nya modifieringen av Sonab OA-5. Bara detta att Sveriges genom tiderna mest sålda hifihögtalare äntligen går att uppgradera fullt ut med fantastiska nya element är något verkligt stort i Carlssonvärlden, det kanske största som hänt på 00-talet. De 10 nya elementen till OA-5 kostar visserligen nästan 6000:- tillsammans, men jag tror ingen kommer att ångra köpet. Och själva modifieringen är förhållandevis enkel att genomföra. Så här kom CarlssonPlanets första par OA-5 Typ 3 till världen:
Sonab OA-5 torde vara den mest annonserade Carlssonhögtalaren på Blocket och andra annonssidor, och priserna brukar vara låga, runt 500:-/paret beroende på skick och säljare. Unna dig ett par och gör som vi, skaffa verkligt välljud hemma – från den verkliga klassikern bland Carlssonhögtalare!
Efter inköpet följer du denna modifieringsinstruktion:
(OBS! Denna text är ändrad sommaren -09. Efter noggranna mätningar och lyssningstester har värdet på den rekommenderade filterkondensatorn justerats ner)
INHANDLA FÖLJANDE:
8 st diskantelement Obi T22-oa (325:-/st på HiFiKit)
2 st bredbandselement Obi F87 (1495:-/st på HiFiKit)
Dämpull – Ing Ingvar Öhman rekommenderar: ”Glasull 15 kg/m^3 eller stenull 25 kg/m^3.
HiFiKits vadd fungerar bra också, om den packas lite (till nominell volym eller knappt det)”
2 st kondensatorer 1,8 uF, helst av märket SCR/MKP (Elfa)
2 st filterspolar, värde O,6 mH, trådtjocklek 1 mm (t ex HiFiKit)
3 meter enkarderlig fasmärkt högtalarkabel, t ex EKUA (gammaldags telefonkabel) på el- eller byggbutik, Elfa, Claes Ohlson
5 m dämplist för högtalarmontage (HiFiKit)
12 st ca 22mm grov träskruv för montering av bredbandselement
34 st ca 15mm träskruv till diskantmontering
SKRUVA ISÄR
I vårt fall tog vi fram ett skänkt par OA-5 och gick först över bafflarna med dammsugarborste. Därefter skruvade vi bort alla de gamla diskantelementen (klipp av kablarna) och dess hållare, bredbandsbasarna samt skruvade ur de gamla dämpkorgarna och de skruvar som höll dem på plats, och lade allt detta åt sidan.
FANËR
Vi tvättade av de vackra valnötsfaneren och metallgallren rena med såpvatten och gnuggade bort färgstänk i träet med terpentin. Sedan oljade vi in faneren med äkta hemjord träolja så resten av modifieringsarbetet kunde pågå i ljuvligt söta dofter av kallpressad linolja.
BAFFLAR
Så bort med alla små träskruvar runt toppbafflarnas kanter, spara skruvarna i en skål för senare återbruk. Lyft upp bafflarna, dammsug dessa undertill och rensa dem från gammalt genomgående kablage. Men se till att spara kablagebitar på filtren så du kan se hur du ska koppla de nya kablarna. Markera gärna med liten tuschpenna plus och minus på ingångskablaget på filterplattorna, samt vilken ensam kabel som ska gå till bredbandaren och vilka kablar som går till de båda främre resepktiva bakre diskanterna (ska kopplas motfas). Lägg undan filtren.
Se över kabinettens stödlister: Sprickor? På väg att lossna? Åtgärda potentiella sådana problem med t ex nya stödlister under listerna, limning av sprickor och passa på att montera nya tätningslister runt om.
INTERNKABLAGE
Ingångskablaget – som kommer upp genom dämpullen från det bakre basreflexhålet i bottenbaffeln – utnyttjade vi lite smart. Genom att löda på nytt friskt ingångskablage till den gamla oxiderade kabeln, kunde jag med hjälp av en kraftig ståltråd böjd till en krok dra ut den gamla kabeln undertill och få med den nya samma väg. Där – på sidan av bottenplattan – monterade jag ett par guldpläterade banankontakter och lödde till den nya internkabeln. Håll ordning på fasen bara!
DÄMPULL
Så ut på balkongen med högtalarna och på med tjocka armtäckade skyddshandskar (eller sätt åtminstone plastpåsar på händer och upp på armarna) – för byggull är djupt ohälsosamt att pyssla med. Det ligger två halvmeterlånga och ganska tjocka bitar av dämpull i vardera högtalaren. Bitarna ligger inklämda under de tvärstag som stöder väggarna inifrån med med lite försiktigt trixande kan man få upp först den ena långa biten, sedan lyfta på den andra så att man ser till att – och detta är det viktiga – den undre biten får INTE täcka något av de båda basreflexhålen, de ska vara helt öppna in i lådan. Den undre biten ska vila på de undre stagen så den bildar ett upp-och-ner-vänt U, där ändarna ligger an mot kortväggarna – inte hänger ner över bottenhålen.
ÅTERFYLLNING
När detta är klart lägger man tillbaka den andra biten och fyller sedan på med ny dämpull så hela lådan fylls, Ingvar Öhman skriver att den nya buggullen: ”skall in i övre halvan av lådan, och i princip kan man fylla hela den övre halvan fluffigt (något
luftigare än nominell volym). Lämna minst 5 cm luft bakom (bredbands)elementet”.
När detta är klart, täck innanmätet tillfälligt av hälsoskäl med t ex plast i väntan på att bafflarna blir klara.
NYA FILTER
Vi byggde våra nya filter på de gamla filterplattorna. Det går utmärkt då allt får plats och blir då också enklast att göra rätt.
Rita av och/eller fota de gamla filtren från båda sidorna som stöd för minnet. Löd först bort den gamla kondensatorn och sedan den basspole som är lödd till bredbandskablagets utgångar (den ensamma elementkabel som går ut från H1). Sug bort all gammal lödtenn med lödsug och gör sedan rent alla lödytor med lödfläta.
Löd därefter med färsk lödtenn fast den nyinköpta 1,8 uF-kondensatorn på den gamlas ställe och den nyinköpta basspolen på den gamlas ställe. Basspolen tar plats och det är så smalt mellan hålen i filterplattan att ena drosseltråden måste löpa under spolens plaststöd, så för att få stabilitet i monteringen rekommenderas att spolen fästs med både lim och buntband. Kondensatorn fästs med lim. Ett dyrare men ännu bättre alternativ är att fästa komponenterna med seg silikonmassa av den typen man klistrar bilfönster med.
Löd därefter på nya internkablar på filtret, en till vardera diskanten och en till bredbandaren och fäst till sist ingångskablaget från lådan till ingångarna på filtret. Håll hela tiden noga reda på fasen på kablaget. Låt filtret vila i kabinettet.
Vill du se filtret i schemaform, kolla här:
http://www.hifikit.se/files/carlsson_2.pdf
NYA BAFFLAR
Så här gjorde vi våra nya bafflar: Täta alla gamla skruvhål som inte längre ska användas (alla utom de yttre skruvhålen som håller fast baffeln i lådan) – använd smältlim, alternativt limma dit träplugg eller bara trälimmade tändsticksbitar. Borra nya genomgångshål för det nya kablaget så kablarna syns så lite som möjligt efter elementmonteringen. Dra igenom kablarna från de nygjorda filtren i lagom längd. Måla gärna bafflarna svarta efteråt, det blir snyggast.
DISKANTMONTERING
Placera ut de nya diskanterna och markera var skruvhålen för deras fästen ska vara. Förborra med smal borr, tänk på att baffeln är en spröd och tunn gammal spånskiva. Den noggranne sågar till nya starkare bafflar, t ex i MDF efter mått från de gamla.
Sätt gärna de nya diskanterna i Y-konfiguration så att dina OA-5 Typ 3 blir ett stereopar. Rikta i så fall de två närmaste elementen mot lyssningsplatsen, montera ”Y-grenens” diskant rakt bakåt och det bortesta sista i 45 grader vinkel in mot rummet mot sidovägg, från lyssnaren. Var försiktig, neodyniummagneterna i Obi T22-oa är väldigt starka och vill gärna slå ihop.
Löd fast de nya genomdragna kablarna till diskanterna, sträck kablarna underifrån baffeln så de bara sticker upp så mycket som behövs och skruva sedan fast elementen efterhand vart och ett, för att undvika olyckor. Sätt gärna en droppe klister, alternativt en bit häftmassa eller silikongegga under vardera diskantmagnet så dessa inte skallrar mot baffeln vid avspelning på hög volym.
Och mycket viktigt: täta alla genomföringshål! 7 hål runt vardera bredbandsbas och ett hål vid vardera gammal diskant ska tätas. Använd smältlim eller något annat – men se till att det blir tätt!
BREDBANDSELEMENTET
Lägg ner baffeln i kabinettet och sänk ner baselementet. Se till att det ligger mitt i det gamla hålet. Markera var de 6 nya skruvhålen ska förborras för att fästa bredbandsbasen. Ta upp basen ur hålet, förborra med smal borr. Montera ny tätlist runt hålet om den gamla inte längre är spänstig. Skruva fast basen och löd fast ingångskablage till basen.
Koppla högtalarna till förstärkare och kontrollera att samtliga element låter, annars åtgärda.
SAMMANSÄTTNING
Nu är allt klart för sammansättning. Lyft ner bafflarna med sina nya element i kabinetten och med filtren antingen hängande i kablarna under (använd INTE de skruvar och hål som filtren sitter fast med i original, de är idiotmonterade mitt i spolarna vilket ändrar spolens verkan kraftigt!), eller monterade under bafflarna med skruv längs kanterna av filterplattan.
Skruva fast bafflarna med de gamla träskruvarna, se till att inget kablage hamnar i kläm vid sammansättningen.
Ställ till sist högtalarna på sina respektive spelplatser, lägg på favoritskivan, sitt tillbaka – och börja njut!
HD-ljud utlovas…
Lyssningsintryck OA-5 Typ 3
Efter några långa kvällar och en helg i renoveringsverkstaden stod häromveckan äntligen ett par totalmodifierade OA-5 Typ 3 klara i CarlssonPlanets lyssningsrum, försedda med nya tuff-gulliga Obidiskanter, mäktiga Obi-basar och nya filter. Sveriges mest sålda högtalare äntligen framflyttad till modern tid – och kanske in i framtiden. Hur skulle nu detta oerhörda låta? Första lyssningsintrycket var förvirrande:
Dynamiskt, öppet och tydligt som genom ett förstoringsglas. Mellanregister och diskantområde är källklart rena och ljuvliga – men kanske får jag som lyssnare lite väl mycket av det goda i de registren?
Det var det första intryck jag fick av ljudåtergivningen från mitt livs – och säkert ett av världens – första par Sonab OA-5 Typ 3.
Visst, röster etablerar sig på ett hårresande verkligt sätt i rummet mitt framför mig i den stora djupa ljudbilden. Mansröster har lagom mage. Kvinnorösterna saknar essigheter och är… kärleksframkallande. Jag säger bara – lyssna på Pamela Wynn Shannon, Björk, Jennifer Charles…
Enklare kammarmusik, akustiska artister, fantastiska ”Fredman” med Mikael Samuelson – allt sådant får mina tummar upp.
Men samtidigt är det något som låter fel den här första kvällen, mitt i härligheten. Mer komplexa inspelningar – Nine Horses mixplatta, Steve Jansens ”Slope”, Bertil Alvings referensartade Kammarensemble-tagningar, Esa-Pekka Salonens ”Wing on Wing” – har alla en vag karaktär av burkighet på ett lite åldersdiget sätt, som en väldigt dyr men färgande rörstärkare.
Basåtergivningen är redan första kvällen den mest potenta jag hört från en OA-5:a. Men samtidigt, är den inte lite entonig? Behövs kanske ett riktigt basreflexrör ändå? Det par OA-5 jag modifierat har Stig Carlssons båda enkla hål i botten och falsladdning mot bottenplattan, den lösning jag själv attackerar som billig på hemsidans modellsidor. Men är den det? Ingvar Öhman, de nya elementens konstruktör, rekommenderar att man behåller hålen då falsen gör dem till fungerande basreflexer.
Dock. I det här läget har jag inte hunnit köpa rätt basspole än, jag använder fortfarande den gamla med sitt något lägre värde (O,5 mH istället för 0,6). Diskantkondingen har jag dock bytt till nya fina SCR/MKP i nya värdet (3,9uF tillsammans med den gamla diskantspolen på 0,5 mH som kan sitta kvar).
ETT ANDRA LYSSNINGSINTRYCK
Ett par dygns lyssnande senare är nästan allt jag var frågande till i återgivningen borta. Genomskinligheten är magnifik, den Carlssonska live-karaktären stark och intakt, ja, musiken är helt rumsnärvarande, och den typ av vaga såsighet jag ofta reagerat på hos äldre mer rundstrålande OA-modeller är nu borta, trots att detta i verklig mening är en av de mest rundstrålande modellerna någonsin från Stig Carlssons ritbord.
Tjogvis av plattor passerar DVD-släden i olika typer av lyssning från djup koncentreration till matlagningsläge, och allt låter bara helt fantastiskt. Gång på gång kommer jag på mig själv med att av misstag tänka: ”Vilket bra ljud jag har i mina OA-51”. Men så kommer jag på mig själv; ”Det är ju nya OA-5 Typ 3!”
Den antydda entonsbasen är borta efter bara ett dygns spelande, liksom den vaga burkigheten. Hur jag än provocerar med svåra inspelningar hittar jag inga färgningar, ingen egenkaraktär i återgivningen, utom att den möjligen är något, något ljus och något mellanregisterdominant. Samtidigt är dessa frekvenser också de renaste och mest distorsionsfria jag någonsin hört från en Carlssonhögtalare. Nya diskantelementet T22-oa imponerar verkligen, med sin öppet klingande, glittrande och svävande rena diskantinformation så högt upp i frekvensregistret, att den bräcker alla konelement jag hört.
OA-5 Typ 3 (som denna version alltså bör heta) framträder i ett förklarat ljus, det måste ha varit så här Stig ville att högtalaren skulle ha låtit 1965, det bara fattades tillräckligt bra element att förverkliga drömmen!
Mina invändningar måste alltså ha varit en effekt av att elementen behövde spelas in, något också konstruktören Ingvar Öhman angav till undertecknad nyligen: ”Sedan kan ju även inspelningsfenomen vara hörbara i högtalare. Hur många timmar har du spelat på dem?”
Och då ska det också sägas: Jag har vid de här lyssningarna fortfarande den gamla felaktiga basspolen kvar i filtret.
Några dagar senare sitter även rätt basspole på plats vilket innebär att mellanregistret och den nedre diskantregistret från bredbandaren sänks med 1-2 dB. Därmed inträder den slutliga balansen med det nya känsligare och högohmigare elementet. Och något uppstår som jag aldrig tidigare upplevt i mitt rum: Ljudåtergivningen tar ett sista kliv in i rummet och blir – på riktigt.
Hårstrån reser sig på hela kroppen när enskilda små slagverk eller andra instrument plötsligt dyker upp ute i rummet – vid mitt knä! – klingar till inne i bokhyllan, smattrar loss ute i trädet utanför fönstret. En triangel klingar till vid min vänstra hand!
Jag lyssnar i stereo, inte i surround. Hur exakt är detta ens möjligt?
OA-5 Typ 3 skapar något jag aldrig tidigare upplevt: ett HD-ljud. Ett stereons motsvarighet till HDTV, en magisk kombination av ett absolut lugn och frånvaro av distorsion och en stilla upphetsning över att musiken blir så verklig, känslodrabbande, lyckoframkallande. Jag hamnar i en märklig, aldrig tidigare upplevd känsla av, ja, jag tror det är hifi-trance.
Jag som just hade byggt mig den slutliga referensanläggningen med OA-51 och baslådor. Hur gör jag nu?
Det här tror jag kan bli den kanske viktigaste insats SSC någonsin gör. Att förvandla Sonab OA-5, den mest sålda högtalaren i svensk hifihistoria till Typ 3, en knäckande hi-endförmedlare. Och eftersom det säkert står 10.000-tals par ute i stugorna och väntar så kan insatsen få stor betydelse för ortoakustiken. Otaliga lyssnare kommer att älska detta öppna, klara, rena, verklighetstrogna ljud, bli beroende av det, kanske aldrig vilja sluta lyssna.
Visst kostar OA-5 att uppgradera så här, nästan 6000:- för elementen, plus filter, kablar och dämpull.
Men i min bok är det värt vartenda öre.
Den som kommer till Radiohuset i Stockholm på lördag kan få ett första intryck av OA-5 Typ 3 (om än inte i hemmiljö).
Kom!
Kolbox på New Yorkmuseum
Ingen som sett ett par Kolboxar, Stig Carlssons kanonliknande första orto-akustiska konstruktion från 50-talet glömmer synen. Kolboxen formgavs delvis av ”designgreven” Sigvard Bernadotte och tillverkades bara i ca 300 ex, men lämnade ett outplånligt intryck efter sig, både i ljud- och designvärlden. Det tycks även gälla de utställningsansvariga på Metropolitan Museum of Art i New York, där en av våra läsare för en tid sedan såg en Kolbox utställd i all sin härlighet:
Greve Sigvard Bernadotte gick bort häromåret och var länge ”Designkungen” med hela svenska folket. Otaliga svenskar har vispat kaksmet i hans Margarethe plastskålar eller öppnat konservburkar med hans Clara. Mindre känt är att Sigvard Bernadotte var med och designade Stig Carlssons första högtalarmodell Kolboxen, och då närmare bestämt – foten!
Den lilla vackra massiva träfot som sticker fram där under ”kanonen” är alltså ritad av en mästarhand.
Länge har vi på modellsidan berättat att enligt en obekräftad uppgift ska Kolboxen finnas på Museum of Modern Arts i New York. Den uppgiften är fortfarande obekräftad.
Men vår läsare Stefan R. skriver följande till oss:
”Jag läste med intresse artikeln om Kolboxarna – har själv ägt tre par. De är märkvärdigt bra för att vara så gamla… Beträffande att de finns på ett museum i NEW YORK så stämmer det. Men där jag sett dem är på METROPOLITAN MUSEUM OF ART. Kanske finns de också på MUSEMUM OF MODERN ART men jag har inte sett dem där.”
Senare återkommer Stefan med ett förtydligande:
”Det står en Kolbox på Metropolitan Museum of Art och inte ett par om jag minns rätt. Den står i en rätt stor monter med andra prylar från vardagen och som alla är exempel på framstående design.”
Tack Stefan för din mycket värdefulla uppgift!
Nu blir det till att börja spara till en New York-resa…
Läs mer om Kolboxarna här:
https://carlssonplanet.com/coalscuttle.php
Inga kommentarer än.